HRE skrev 2013-02-09 10:23:34 följande:
Hej, hoppar in här.
Önskar att jag kunde dela med mig av en solskenshistoria men det kan jag inte riktigt. Än...
Är 44 år, lågt AMH, under 1, gick inte att mäta närmre. FSH ena månaden på 14, andra månaden på 6, så det litar jag inte alls på.
Cura vägrade göra IVF så jag åkte till Köpenhamn och började på CFC. De stirrar sig inte blinda på värdena utan ser mer hur man reagerar på stimuleringen.
Totalt har jag under 5 IVF fått ut 17 ägg, varav alla utom 3 blivit befruktade och delat sig. Ganska jämn kvalitet. Varje gång har vi satt in 2 eller 3 ägg. Inga ägg har gått att frysa.
Vid andra försöket blev jag gravid med tvillingar men fick tyvärr tidiga missfall.
Läkaren sa i augusti (efter 3 försök) att det är inte frågan om OM utan NÄR jag blir gravid.
Så det har alltså gått mkt bättre än man kunde ana med tanke på värdena.
Dock har jag haft ett ganska kämpigt förhållande som tagit mycket energi. Så jag har mått kasst psykiskt och även fysiskt hela tiden. Nu är jag singel och tycker ju klart allt är ännu jobbigare men är fast besluten att bli mamma i alla fall. Efter sista försöket som var det sämsta bestämde jag mig för ÄD och då ville inte mitt ex längre. Vi var överens om ÄD som plan B från början så det var ganska tufft. IVF är otroligt påfrestande för förhållandet och är det inte bra från början så är det kämpigt att hålla ihop. Förstår er här som tänker att era pojkvänner i alla fall blir bra pappor - det räcker långt! Jag tvekade aldrig över detta med mitt ex.
Har hela tiden funderat över varför två ägg fastnade i försök nr 2. Vad var annorlunda då? Jag fick influensa samtidigt som äggen skulle fastna och tror det har med saken att göra. Min kropp är helt klart inte i balans och jag har funderat mycket på immunförsvaret och hur det påverkar. Så nu ska jag åka till Aten och kolla detta och så får vi se om det blir fler IVD eller ÄD. Jag vill i alla fall utesluta att det kan vara felet innan jag går vidare. Pratade med läkaren där igår och han tänker liksom steget längre än andra jag pratat med. Han vill verkligen reda ut det här känns det som.
Kommer från en superfertil familj, min mamma fick sitt sista barn naturligt när hon var 42 och mina systrar blir gravida hur enkelt som helst!
Så, värdena är absolut inte det enda man ska gå efter. Men man får kämpa på och inte ge upp i första taget!
Tack för din berättelse. Jag har just fått reda på att mitt AMH är under 0,2 och att jag i princip är infertil. Jag fick reda på detta en vecka innan jag fyllt 39 så de vill inte ens ta i mig med tång i sjukvården.
Det enda som gäller är tydligen ÄD men jag är inte där mentalt ännu.
Jag har börjat med progesteronkräm, multivitaminer, folsyra, munkpeppar och bidrottninggelé. Dessutom har jag slutat med Ipren som är det enda som har hjälpt mot min värk.
Skam den som ger sig, eller hur?
Men ärligt talat har jag noll hopp, det känns som om det enda som kanske funkar är ÄD.
MIn familj är också jättefertil, min mamma var också 42 när hon fick sin sista och fick dessutom ett missfall när hon var över femtio. Alla systrar och bröder har flera ungar var.
Finns där någon snäll själ som kan ge mig lite hopp?
