Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Germany: Ja det så klart, tänkte inte på det. Men sedan när du sitter där med din lilla kan du kanske berätta för dem .-))) Bra att Falun verkar ha en bredare syn! Kanske får de andra också det snart, amh-värdet har väl inte funnits så länge, de kanske lär sig med tiden att det inte behöver betyda så mycket.

Hoppfull - Jag har 0,7 i AMH och den danska klinik jag ringde till sa också att jag hade liten chans att bli gravid, via telefon. Enbart utifrån min ålder och AMH sade läkaren att jag enbart hade en 10% chans. Samtalet tog inte ens 5 min och jag fick insistera på att jag ändå villa försöka. Det kom som en chock att mina chanser bedömdes som så små. Men när jag väl började gå på VUL hade jag många antralfolliklar som sedan utvecklade sig bra under stimulering. Vid ÄP fick de ut 9 ägg, 8 befruktade, 5 överlevde 2 dygn. Jag fick ett tillbaks och 3 till frysen. Vid ET frågade jag samma läkare om han fortfarande ansåg att jag hade 10% chans att lyckas. Då sa han att jag nu hade 35%chans att lyckas. När jag frågade hur det kunde komma sig att han bedömde mina chanser så olika sa han att han inte kunde veta förrän han hade sett mina ägg och embryon.
Så stå på dig!

Jag har berättat för kliniken att jag blivit gravid naturligt, men alltså inte om mitt lägre AMH värde (0.29)
Och det är bra att de fått veta :), för det AMH värde dom har på mig är ju också lågt (0.67)

Ha en fin dag alla fina tjejer i tråden!

Kämpar också på med mina försök att blir gravid precis som alla andra här i tråden.

Jag vill dock ge annan vinkling på problemet med lågt amh. Läkarna (är olika duktiga) behandlar ju många patienter vilket ger dem erfarenhet och statistik över resultaten. Då alla är individuella och jag antar att det mest handlar om statistik (som så mycket annat här i världen) Vad ska man annars gå på? Så har de ju också ett moraliskt ansvar. Jag tror att de säger vad våra chanser faktiskt är! Sedan är det ju upp till oss att vilja betala och kämpa på för det vi så gärna vill uppnå.

Om läkarna inte berättade vad våra chanser är, så tycker jag det skulle vara omoraliskt. Om våra chanser att bli gravid på ett IVF försök sätts till 10% och jag lyckas. Ja, då har 9 andra inte blivit gravida. Bara för att procenten är mindre än 100 så betyder det ju inte att läkaren har fel.

Det jag anser att läkarna har fel i, är att amh inte kan bli bättre. Det kan det! Det vet jag själv och min hemortsläkare anser också att det kan bli bättre. Jag tog inte någon medicin utan jag tror det var mindre stress som fick bättre värde.

Jag anser dock att man ska få göra IVF även när man vet att chanserna är mycket små, för de är ju inte 0. Vi betalar ju för det.

Ju yngre kvinnan är ju större chans att hon får ut många ägg. Många ägg ökar ju sannolikhet att det kan bli många frysta för att bli många ET och det är ju mycket enklare och billigare än att göra ny IVF. Så ja, jag förstår att vi äldre inte får köpa 3-pack. Surt

Äggplock
I Norden blir man inte nedsövd men får smärtstillande i armen. Det kan göra lite ont men nedsövning är alltid en risk.

Hoppas vi alla lyckas!

Jag menar inte att läkaren som bedömde mina chanser via telefon var inkompetent eller inte hade en aning om vad han talar om. Jag är ju 40 år med sjunkande AMH och även jag har sett statistiken. Fast, det bör väl sägas att även när man letar efter statisktik, varierar siffrorna en del. De många andra gynekologer som jag har talat med, har tvärtemot den danska läkaren sagt att AMH 0,7 för en 40-åring är bra och att mina chanser är goda. Detta AMH-värde som allt fler gynekologer börjar bli lite mer försiktiga med att använda som enda prognosverktyg. Det är ju osäkert både vad ett AMH-värde egentligen visar och hur pass konstant det egentligen är, som du själv var inne på. Lägg sen till alla de individuella förutsättningar som varje kvinna eller par har, så har vi kommit upp i en betydligt mer komplex bild av verkligheten.
Det som är problematiskt med att uttrycka sig allt för kategoriskt kring en kvinnas fertilitet utifrån enbart dessa två parametrar är att det kan knäcka många så att man inte ens tror det är värt att försöka. Det vore bättre om klinikerna kunde uttrycka sig lite mer nyanserat och säga som det är; berätta hur statistiken ser ut men också berätta att man trots allt inte kan veta så mycket förrän man har försökt och konkret sett äggen och hur de utvecklas. Visst kan det verka mer seriöst att inte utlova vad som helst bara för att få alla potentiella kunders pengar. Men det kan också ligga en del annat bakom, som att kliniken inte vill riskera att försämra sin statisktik. Att i princip råda någon att gå direkt till ÄD med AMH 0,5 utan att ha försökt med IVF först, tycker jag låter oseriöst, såvida det inte finns andra komplikationer men som jag förstod det hade "hoppfull" inte ännu träffat läkaren.
Vad gäller den "moraliska aspekten" är jag inte helt säker på vad du menar. Visst vore det omoraliskt att mjölka helt chanslösa kunder på stora summor pengar. Men ÄD som många kliniker är snabba att rekommendera är ju ännu dyrare än en IVF. Det mest omoraliska vore att neka människor hjälp att få barn, tycker jag. Eller att inte ta sig tid att ge varje kvinna/par de bästa förutsättningarna att lyckas om de nu valt att betala själva för att försöka. Det intryck jag fått både från att ha läst här i forum och även min egen erfarenhet, är att många kliniker, även privata, verkar inte ge patienterna så mycket tid för samtal, diagnos och uppföljning. Och har man börjat bli lite äldre eller har fertilitetsproblem av andra orsaker behöver man ofta en individanpassad behandling, vilket förutsätter lyhörda läkare. Jag ser inte det omoraliska i att låta en kvinna börja en hormonstimulering inför ev. IVF. Om det vid VUL visar sig att det inte utvecklas tillräckligt med folliklar behöver man ju inte betala så mycket. På den kliniken jag gick skulle jag inte behöva betala något alls om det inte blev ÄP. Så det finns ju inte så mycket att riskera.
Nu blev jag inte gravid vid ET men som tur är har jag tre frysta som jag ska försöka med snart. Jag har hela tiden varit inställd på att försöka så länge mina pengar räcker. (Och de räcker inte så väldigt långt, så det och åldern är en viss stressfaktor. Men jag förstår inte de (lyckligtvis få) som t.ex. min mamma, som oroar sig för att jag ska bli besviken. Det värsta hade ju varit om jag aldrig hade vågat försöka, trots att jag vill ha barn!

Håller med om ditt inlägg Bambi.

När jag skulle göra ivf med PGD så såg det inte så ljust ut. Vid en PGD så ska man helst få ut många ägg för att ha turen att få något friskt. Men med mitt AMH var ju inte chanserna så goda för att få ut många ägg. Läkaren tittade på antalet folliklar och det var rätt ok, 10 tror jag. Sen vägde hon faktiskt in det faktum att jag blivit gravid naturligt tre gånger under ett år. Hon gav mig inga procentsatser i chansen att bli gravid men sa att hon ändå trodde att jag hade en chans och att vi skulle ge det ett försök. 

Första gången fick vi bara ut 4 ägg, men två befruktades, gick till analys och var båda friska. Sattes tillbaka i blastocyststadie. Gav som jag tidigare berättat ett svagt plus som sen försvann. Men läkaren tyckte att det resultatet var så bra ändå att jag fick fortsätta försöka.

Jag är glad att hon uttryckte sig så försiktigt om mina chanser och tog ett steg i taget, för annars hade jag nog blivit knäckt. Att mina chanser var små hade jag redan fattat. Faktum var att de bedömde mina chanser att få ett friskt barn den naturliga vägen som större än vid ivf med pgd. Men jag är glad att vi inte fortsatte försöka själva.

 

Jättebra skrivet Bambi. 

Förstår hur du menar anonym att läkarna måste säga "som det är" gällande chans till barn, bara det att vet de verkligen det bara genom att se på våra värden?  Men även du tycker att alla kvinnor måste få en chans att göra IVF även om chanserna är små och det blir jag glad över att läsa :)

 Men dock så vet jag av egen erfarenhet hur otroligt snabb många läkare är att totalt döma ut oss med lågt AMH.....där tycker jag inte de har rätt i att "neka eller så starkt berätta om våra minimala chanser" om man först inte har fått testat IVF.

Om jag hade lyssnat på min utredningsläkare som totalt sågade min fertilitet pga lågt AMH och därför rekommenderade ÄD eller adoption efter att vi testat negativt med våra 2 första IVF, trots att jag faktiskt fick ut både 9 & 8 ägg de gångerna,  så hade jag inte suttit här gravid nu utan förmodligen varit igång med dyra ÄD behandlingar (ÄD tycker jag dock är en fantastiskt chans till ett barn, även om det då inte skulle bli med mina egna gener). Vilket tur att jag inte gav upp utan att jag istället efter att ha brytit ihop fick en stark kämparglöd. Men hur många lyssnar inte blint på läkare och därmed ger upp sin dröm om barn pga av att läkare ger sin dom efter endast hormomvärden?

Så fortsätt kämpa på alla så länge ni orkar.......och har råd.

Då börjar vi kanske samtidigt cff!

Jag var på VUL i dag och allt såg bra ut inför sprutstart och nu väntar jag bara på ett positivt besked på blodprovet!

Hoppas att jag äntligen får börja behandlingen!!

Att göra IVF trots dåliga odds tycker jag absolut alla har rätt att göra.

Man gör ju en provstimulering och vi fungerar ju så olika att läkarna inte kan döma i förväg innan man ens fått testa!

Sen kan de börja diskutera andra alternativ och att chanserna är låga osv...men vid första mötet tycker jag de ska vara försiktiga med att prata procent mm.

Jag fyller snart 43 och har AMH <0,2

Men får ändå göra en provstimulering pga att jag har tre problemfria graviditeter bakom mig och har som yngre inte haft problem att bli gravid.

Igår var vi på den privara kliniken och träffade läkaren där. Vi kommer nu att byta från ferten i Eskilstuna och gå till den privata. Han var jättebra verkligen, både jag och sambon kände likadant. Han blev jättechockad över mitt dåliga amh-värde och tyckte att det inte kunde stämma i och med att jag är så ung (är 27, blir 28 i år) Men han ville kolla äggledarna och tyvärr så det inte så bra ut. Han såg väldigt få ägg och tyckte själv att det var konstigt, han har aldrig träffat någon så ung med så få äggreserver. Dom orden var jävligt tunga att höra, känner mig som ett missfoster. Han har trots allt jobbat med det här i 25 år och aldrig varit i den här situationen tidigare. Han tog iaf ett nytt prov och om ca 14 dagar skulle det vara klart och vi skulle höras då. Sen kommer jag få börja med hormonbehandlingen för att stimulera ägg, dock utan ivf. Det blir som en testomgång för att se hur min kropp svara på behandligen. Svarar den inte bra sa han att vi kanske kunde gå vidare till äggdonation på en gång. Dock vill jag inte det, vi har rätt till två ivf-försök och jag tänker kräva att få dom, hur dåliga oddsen än är. Jag har idag svårt att acceptera en äggdonation, jag vill ju ha ett barn som är mitt, vårt, inte min sambos och någon annan kvinnas barn, inte utan att få testa med mina egna ägg först iaf.
Jag är nere i en dipp igen,bröt ihop i går kväll när vi kom hem. Hur kan detta vara möjigt? varför händer det mig?

Det som var positivt iaf var att jag har mens varje månad och att jag testar positivt på ältesterna. Han sa att jag att jag nog har äl. Sen var min ålder positiv, eftersom jag är så pass ung är nog mina ägg i bra kvalite. Det låter ju bra men jag får ändå inte ihop det, om jag nu har äl varför blir jag inte gravid? Om jag har äl så borde ju mina chanserna vara lika stora som vem som helst?    

Låter precis som mitt möte med gyn idag! mitt AMH låg på 0,27!! Han sa att mina äggstockar är på väg att lägga av, jag är på väg in i klimakteriet. JAG ÄR 25 ÅR!  Han sa att provet stämde överens med vad han såg på gynundersökningen förra månaden med vul...Får ingen testomgång dock, utan han skickade remiss för IVF direkt och sa att vi måste komma igång direkt för snart är det försent...
Fattar inte heller varför detta händer mig.. jag sitter i chock, hittat en flaska vin och sitter här och läser...
Jag har också mens varje månad och ägglossar, enligt testerna och enligt blodprovet. Min ålder ska också vara positiv sa han, men med det låga värdet så är risken stor att äggen har dålig kvalité... :/