Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej,

Jag såg att jag är lite felplacerad på listan, det ska vara spraystart den 8/5 och inte sprutstart. Jag började spraya den 8/5.

Har haft väldigt mycket senaste tiden så jag inte riktigt hunnit uppdatera mig kring det som hänt här på tråden.

I be back ;)

LISTAN PÅ ALLA VI SOM SKA LYCKAS 2011  

Väntar på nytt försök: 
Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5 Småsteg, amh 0,49 Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH varierar 9-30. IVF1: avbrutet, IVF2: 0 ägg Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti.

Sprayar:

Ruvar:

Gravida:

Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41

Övrigt:

Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu.

Nelle och Jegs, jag är så ledsen för er skull, så orättvist och förkrossande. Nelle du verkar ju ändå få ägg vid stimuleringen, men att de inte befruktas. Kan läkaren ge något svar varför? Det kanske kan värt att göra fler försök om ni mentalt orkar... kram till er båda!

längtar74, beundrar att ni orkar ta tag i adoptionsproceduren. Jag och min man har pratat om det länge men ännu inte haft kraft att ta tag i det. Du är så stark och lycka till med allt som väntar framöver!

Castor, förstår oron inför torsdag. Men det brukar kunna hände en hel del inne i kroppen på några dagar!

Anemon: Hoppas allt gick bra idag för dig och lilla Pingu!

Poussin: Kram till dig!

För egen del hade jag äggplockning från helvetet idag... Förra gången gick det hur bra som helst och kändes knappt något, men den här gången hade jag fått någon slags vätskeansamlig så att det gjorde fruktansvärt ont. Jag skrek och grät så mycket att min man nästan svimmade där inne. Det smärtan som jag kände hör verkligen inte till vanligheterna så jag vill absolut inte skrämma er andra. Och läkaren ska utreda vad vätskeansamligen/smärtan berodde på till på onsdag. Minns bara fragment av vad läkaren sa, men hörde något om titthålsoperation... Men de fick ut fem ägg så på något sätt var det värt allt ändå!

Så mycket tråkiga besked för många på senaste tiden och jag tänker på er alla som har det jobbigt just nu.

Stora kramar

Tack allihop för stöd och kramar!

Linn73: Fem ägg låter toppen, men jobbigt att det gjorde så ont. Hur känns det nu, har du fortfarande ont? Jag hoppas verkligen att allt går vägen för er nu!

Längtar74: Hur har du gjort rent praktiskt för att ta tag i adoption? Visst är det så att man ska ringa en socialsekreterare i kommunen och "anmäla" sig?

Jegs: Vad tråkigt att ni inte får göra fler försök! Är det helt kört eller går det att övertala någon?

Castor: Lycka till på torsdag!

Anemon: Hur gick det idag?

Läkaren ringde upp och sa att det bara blivit två ägg ur tre äggblåsor och att de inte befruktats. Nu låter det osäkert om vi ska få göra tre försök, eventuellt ett till sa han, innan äggdonation.

Jag är så besviken på hela den här processen, tycker att det har varit så mycket strul hela vägen. Utredningen på Ultragyn kändes rörig, de tappade bort mitt blodprov och jag tyckte att vi inte fick särskilt mycket information. Allt såg sååå bra ut och senast i december när jag var i ett annat ärende sa gynekologen att mina äggstockar såg ut som "rena skolboksexemplet".

När vi väl fick en tid för samtal hos Huddinge tog det två månader innan jag fick börja med sprayen. När jag började spruta visade det sig sent en söndagskväll att läkaren skrivit ut för lite Gonal F, vilket gjorde att jag missade en spruta. Det blev tre ägg vid äggplocket varav två befruktades på ett "onormalt" sätt, men en professor råkade passera och trodde att äggen hade en chans att klara sig om de fick långtidsodlas, vilket de inte gjorde.

Veckan efter togs mitt AMH-värde. Barnmorskan sa att de skulle ringa upp om två veckor och om värdet var lågt skulle vi omprioriteras i köordningen, annars vänta i tre månader. Samma barnmorska sa efter den missade sprutan att det (sprutmissen) skulle tas upp till ett möte efter mina tre landstingsförsök eftersom de varit "försumliga".

Ingen ringde efter två veckor, så efter ytterligare tre veckor ringde jag. Under den tiden hann vi förstås börja tro att allt var okej eftersom de sagt att de skulle höra av sig. Inklämd i en skrubb till toalett fick jag veta att mitt AMH-värde låg på 0,3. Som en följd av detta ringde jag upp nästa dag och bad att få höja min kommande IVF-dos från 300 ie till 450 ie Menopur. Nu, när försöket gick åt helvete, säger både läkare och barnmorska att det inte verkar vara någon idé med mitt låga värde. Tidigare sa läkaren att "AMH inte är någon exakt vetenskap "och inget att hänga upp sig på. Nu känns det som  om de använder värdet som en anledning att peta bort oss från landstinget istället för att omprioritera oss som det var tal om tidigare. Går det till så här för alla?

Trots att det förstås varit uppenbart för oss i tre år att vi inte kan få barn på naturlig väg, så smärtar det att jag gått från att vara ett "skolboksexempel" (i teorin förvisso, men ändå) till en som vården knappt vill satsa på... Om nu AMH-värdet är så viktigt kunde väl läkaren ha kollat upp det hösten -09. Jag pratade med henne nu i vår och hon sa att det inte var standard på den tiden, men hade vi vetat tidigare kanske vi hade gjort saker annorlunda...

Tittar in och önskar er alla ett stort Lycka till!

Jag vill bara att ni INTE ska ge upp om ni orkar att kämpa på med näbbar o klor.

Jag fick min son i maj 2008 efter 1:a försöket IVF, funkade kanon och fick dessutom tre blastisar till frysen. Tänkte då att det ska nog kunna bli ett syskon lika lätt!! Ha ha ha knäpp på näsan fick jag!!!

Började försöka med syskon så fort min mens kom tillbaka och använde alla blastisar + gjorde massa nya IVF. Fick reda på att mitt AMH var 0,47 i nov 2009

I september 2010 hade vi gjort 9 försök att få ett syskon och detta är med avbrutna försök och även ett MA inräknat. Läkarn gav oss då beskedet att de inte längre kunde hjälpa oss med hjälp av vanlig IVF, det är ingen idé. Vi var helt förkrossade men vägrade att ge upp hoppet om ett syskon.

Vi ställdes i kö till ÄD och gjorde samtidigt kontroller på min egna ägglossning varje månad. Vi lyckades att se en liten stackars äggblåsa växa sig fin och gjorde då en light IVF som det kallas. Man gör en IVF utan hormoner och jag tror inte att detta görs på så många kliniker MEN det tål att kollas upp för nu är jag i v 27 och har en liten bebis som sparkar i min mage ) 

Har ni några som helst frågor eller annat så bara fråga på och vill ni läsa om de olika försöken mm kan jag släppa in er på min sida där jag skrivit lite mer.

Ge inte upp, så länge det finns liv finns det hopp!!!

KRAM 

Verkligen härligt att höra att det gått bra för er, men jag fattar bara inte hur ni orkade med 9 försök!

Fick jag låsa in mig från omvärlden och bara försöka en gång efter den andra så kanske jag skulle palla, men nu med den vanliga vardagen och vänner som till höger och vänster bara spottar ut sig ungar så vet jag inte om jag skulle fixa det... 

Har ni fått alla försök via Landstinget? Vilket? 

Jegs: Nu har jag fått svar från vår stadsdelsförvaltning ang. adoption, hon vill att jag ringer upp för ett samtal. Har inte kommit mig för/vågat ännu. Är i någon slags bearbetningsfas fortfarande. Kanske imorgon. Jag har också ringt till psykoterapeuten som barnmorskan gav mig numret till, få se om hon ringer upp.

Mirakelbarn: Vilken kämpe du är! Fantastiskt att du orkat gå igenom nio IVF:er!

Linn73: Hur mår du nu? Har du fått något besked om när det blir insättning? Jag håller tummarna!

Jag och sambon funderar mycket på detta med AMH-värdet. När vi gjorde vår utredning hösten 2009 togs det inte eftersom det inte var standard då enligt läkaren Eva Hardmeier. Hon sa också, när jag pratade med henne nu i vår, att det inte var någon exakt vetenskap. Det sa även läkaren i Huddinge György Csemiczky. Eftersom Huddinge inte ens ringde upp när de fick testresultatet kan man ju också tolka det som om det inte var så viktigt. Om det ansågs vara det, ett tungt besked som kan ge upphov till en massa negativa känslor, borde de väl ha hört av sig och sedan kallat oss till ett möte?

Nu låter det, som jag skrev igår också, som att det i princip är kört för oss. Allt detta över telefon.

Jag tjatar om detta, men hur har ni blivit bemötta angående AMH-värdet?

LISTAN PÅ ALLA VI SOM SKA LYCKAS 2011

Väntar på nytt försök:
Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5 Småsteg, amh 0,49 Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH varierar 9-30. IVF1: avbrutet, IVF2: 0 ägg Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti. Nelle (37 år) AMH 0,3

Sprayar:

Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Sprutstart: 4/5. UL 13/5. ev äggplock 20/5

Ruvar:

Gravida:

Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41

Övrigt:

Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu.

Flyttade om min plats på listan... trist.

Längtar74: höjdes ditt AMH? Är det möjligt?

Nelle - För min del så kan jag tänka mig att mitt usla AMH-värde i kombination med att min kropp inte svarade på behandlingen kan vara en orsak till att de inte låter oss göra fler försök... Utifrån själva värdet så får de/jag ett svar på varför det inte funkade... Till skillnad från FSH så har jag fått uppfattningen att AMH-värdet inte går upp och ner på samma sätt som FSH, även om det kan variera något. Men framför allt så sjunker AMH-värdet med tiden... För Landstingets del får det en kanske en konkret anledning att rekommendera det ena eller det andra. Men som du skriver så verkar AMH-kontrollen vara ganska ny och de kanske ressonerar på ett helt annat sätt om ett år...

Utifrån vårdgarantin, och att de har väldigt mycket att göra på mottagningarna nu, så kanske de även säger nej mer än vanligt... och det är även säkert en anledning till att de inte hinner återkoppla som de ska alla gånger.. men nu gissar jag bara... 

Jag vill dock gärna hoppas och tro på att de ger alla samma chanser, att jag som inte blir arg får de chanser jag är berättigad till... 

// Jegs

Nelle & Jegs - som jag förstått min läkare så är det absolut kombinationen med AMH och att jag inte svarat på behandlingen som gör att de är tveksamma för min del. Som min läkare sa så är rent krasst inte IVF den bästa metoden för oss, eftersom man vill få ut så många ägg som möjligt...och hittills har jag ju inte lyckats klämma ur mig ett enda.. Jag upplever inte att de har stirrat sig helt blinda på AMH, vilket ju bevisas av att vi faktiskt får ett sista försök - om FSH (som ju varierar mycket) ligger på en bra nivå. Visst - jag inser att det här är ett sista försök  vi får för att vi sedan ska kunna gå vidare, men det betyder inte att det är helt kört!

Jag fick min mens igår, var och lämnade blodprov i morse och hoppas nu på ett rekordlågt FSH så att vi kan få vårt sista försök. Har ingen förhoppning alls. Igår kväll var det tungt - jag känner en sådan besvikelse över att min kropp inte funkar. Det känns som att jag sviker både mig själv och min man. Han har ett oändligt tålamod med mig och min sorg och frustration, och jag är lite rädd för att han lägger sina egna känslor åt sidan för att stötta mig.

Om adoption: jag vet att ni tar det här på rätt sätt, eftersom vi alla kämpar med att fortsätta hoppas. OM det är så att ni känner att adoption kanske är ett alternativ någon gång framöver: bli medlem i en adoptionsförmedling redan nu. Kötiderna blir tydligen bara längre och längre. Medgivandet som man förhoppningsvis får från sin kommun gäller i två år, och det är vanligare och vanligare att man måste be om förlängning därför att man inte fått något barnbesked. 

Om man blir medlem som adoptionssökande så får man ett sorts "passivt" könummer. När man sedan (efter ett halvår, ett år eller två...) gjort utredningen och skickar in alla papper till förmedlingen, då förvandlas det passiva könumret till ett aktivt. Man jobbar sig alltså fram i kön medan man väntar. Om man bestämmer sig för att inte adoptera, då är pengarna för medlemsavgiften det enda man förlorat. Det är inte gratis direkt, men det kan vara värt att tänka på.  Det här är så jag har förstått systemet. Är det inte helt bisarrt att man ska bli så insatt i så många olika saker?

Jag kämpade i helgen med att hitta ett sätt att förhålla mig till IVF, ÄD och adoption. Att vi tittar på andra alternativ betyder INTE att vi gett upp. Det betyder snarare tvärtom att vi slåss på så många olika sätt vi kan.

Kramar.