Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej tjejer! Jag hoppas jag får vara med här! Har följt eran tråd lite i "hemlighet" men nu kände jag att det va dax att skaffa mig ett konto. Lite om mig: började bävisverkstan -09, blev gravid på andra försöket, födde en älskad änglaflicka i jan-10 i v. 39 :( sen sörjde vi och mådde jättedåligt en längre tid såklart men bestämde oss för att starta med en gång igen (det gick ju så fort förra gången) tanken på ett nytt barn blev nästan som besatthet. Tiden gick, cyklerna strulade, blödningar, hit o dit o efter åtskilliga tårar o läkarbesök blev vi gravida igen 16 månader efter vår ängel föddes, blev hjälpt av pergotime o crinone, fick missfall i v. 7+ något, blödde en hel månad, blev gravid igen månaden efter, missfall igen. Försöken fortsatte sedan utan resultat. Fick remiss till ivf och prover togs. Yes! Nu äntligen skulle vi lyckas... Trodde vi! Fick hämta ut mina provsvar i receptionen, såg då att mitt AMH va på 0,44 :( Ingen förklaring, ingenting! Gick hem o googlade o kände paniken stiga, vad va nu detta?! Vi kanske inte skulle få testa ivf?! Va händer nu? Äggdonation, adoption??? Jag fick panik såklart! Från att ha varit överlycklig till helt förkrossad på några timmar. Ja, ni vet ju alla va tufft det är! Vi fick ändå prova. Första ivf:en fick vi ut 6 ägg, ett topp till mig resten va det fel på o de slängdes, minus. Ivf nr 2 fick vi ut 9 ägg, 2 topp till mig o 2 till frusen. Minus. Ruvar nu för fullt på en av eskimåerna o vågar inte tro nåt efter alla misslyckanden! Det va lite om mig o vår historia. Förlåt om det blev så långt. Jag hoppas som sagt jag kan "hänga" lite här med er, ni har verkligen en fin tråd med mycket stöttning... Go natt! :)

Bullan: Så hemskt att höra om ert mycket sena missfall. Fick ni reda på vad det berodde på? Det är min mardröm att få missfall så sent.

Jag blev gravid på naturlig väg tre gånger under ett år. Men två av barnen hade Downs och vi gjorde abort. När jag skulle göra Ivf med PGD visade mitt provsvar på lågt AMH. Det blev en chock. Har fått ut få ägg men lyckades bli gravid vid min andra PGD. Är i vecka 24 nu.

När du så lätt blev gravid innan så borde du kunna bli det igen. Hoppas på din lilla eskimå!

Väntar på nytt försök:

Sprayar:

Sprutar:

Planerat ÄP/ET/FET:

ÄD-kö:

Väntar ÄD-start:

Adoptionskö:

Och till er alla andra...

Det känns jätte trist att läsa att det varit en hel del misslyckande det sista och jag vet att det bara känns skit... 

Och ja, det är skit och så orättvist att det går så lätt för de flesta men inte för just oss... Jag har stundvis varit så otroligt ledsen, men oxå tillåtit mig att vara så ledsen. Min mamma har alltid tröstat mig som liten med att säga "- gråt ut" och just det tror jag är otroligt viktigt för att inte hålla inne med sina känslor som då bara byggs upp och blir ännu större inombords... Där efter brukar man på något vis klara att kravla sig upp och finna ny energi... 

Kram kram och lyckat till!

Jag är inte inne här på forumet speciellt ofta längre, men ni som har varit med mig sedan jag gjorde inträde här har verkligen betytt otroligt mycket... när man bara fått detta negativa besked om lågt AMH, så kommer sedan alla dessa frågor och där har ni verkligen hjälpt mig med både svar och framför allt stöd och insikt i att jag faktiskt inte är själv i situationen.... 

// Jegs 

Jegs, ja jag vet, och jag till ställa mig i kö nu, det är min käre som är lite motsträvig. Jag tänker ju att det tar så lång tid innan man får adoptera, och det hindrar inte att man försöker under tiden.

Jag fyller år om inte alltför länge och han undrade vad jag önskar mig, då sa jag att det enda jag önskar är att vi gifter oss så att man kan ställa sig i kö.

Två tjejer på mitt jobb som går på piller har blivit gravida nu fast dom inte vill såklart. Man blir så påmind om detta hela tiden

Jag har tagit ett nytt amhprov nu, får se om det blir samma resultat. Det tar väl ett par veckor innan man får veta.

Denna helgen ska jag träffa massa vänner och låtsas vara jätteglad, hoppas jag lyckas lura mig själv

Vad ska ni göra?

Hej! Jag har följt tråden ett tag men det tar ju lite tid att läsa igenom alla fouminlägg ;) Jättebra initiativ och tack Jegs för listan! (Och grattis till graviditeten!). Det jag undrar, vilket inte framgår av listan, är hur många som har tagit DHEA för att föbättra sitt AMH-värde/chanserna att bli gravid. Jag är 40 år, AMH 0,7 och ska starta min 1:a hormonstimulering om ca 2 veckor om allt ser bra ut. (Har kraftig ägglossning just nu, idag, men det hjälper ju inte när man är singel...) IVF-läkaren gav mig endast en 10% chans att bli gravid, p.g.a. ålder och lågt AMH. Jag har varit som paralyserad av det negativa "beskedet". För första gången någonsin tänkte jag att jag logiskt sett borde ställa in mig på att det kanske inte blir något barn. Men det gick bara inte. Jag känner mig superfertil och jag hoppas att jag kan bli en av solskenshistorierna som peppar andra här!  Nu, hoppas jag mycket på att hormonstimulering ändå ger bra effekt, så att mina chanser ökar. Jag har även funderat på att ta DHEA trots att den danske läkaren avråder. Jag håller tummarna för alla er andra som försöker (och som jag följt i smyg).

Bambi2 Lycka till om två veckor :) du har ju ett rätt så högt amh, jag har bara 0,44 :) kommer säkert gå jättebra :) blev själv helt knäckt av beskedet om lågt amh men skam den som ger sig. Får jag fråga bara, varför rekomenderade inte din läkare dig att ta DHEA? Har själv ingen erfarenhet av det men har bara läst o hört gott om det... Håller tummarna för dig :) själv är jag öppen för alla förslag om det inte funkar. Äggdonation eller adoption... Det har hjälpt mig i kampen, att funkar inte det här så finns det fler möjligheter :) ha en fin söndag!

Bullan! Vad spännande med ett svagt plus! Kommer kolla tråden regelbundet.. Det låter som du ändå svara ganska bra på hormonstimulering, trots lågt AMH. Tack för peppning. Adoption tänkte jag på redan för 4-5 år sen men fick veta att de flesta länder har slutat adoptera till singlar. Fick veta av en gyn att det det var större chans för mig att bli gravid än att kunna adoptera som singel. Äggdonation tror jag inte att jag kommer att ha råd med. Har sparat ihop till 3-4 IVF-er sen är pengarna slut. Som par tror jag, återigen, att sjukvården betalar även för äggdonation - eller misstar jag mig?
.Jag känner igen mig i det du skriver om ditt ex. Att inte reagera på samma sätt. Jag försöker också få barn med en vän men vi har aldrig varit ihop. Han tycker att redan inseminationerna och resor till Danmark är jobbiga, så jag vet inte hur länge han kommer att vilja vara med. Det är som att han är mer rädd för besvikelse, än att han ska bli barnlös och därför vågar han inte ge allt. Eller så är det inte det. Han kan inte ge några vettiga svar till mig.

Vad gäller oförstående och okänsliga människor har jag fått min beskärda del de senaste dagarna. En 10 år yngre väninna, med pojkvän, som nojar över att inte kunna bli gravid, trots att hon just börjat och inget tyder på problem. Hon gnällde och ojade sig så att jag var tvungen att be henne betänka min situation en stund, varpå hon ger mig en rad dumma svar som att "ja men barn kan vara jobbiga också", "du kanske skulle tycka att det var skönt att inte ha barn om du passade andras barn" "du skulle kanske inte orka" och " dessutom är fertiliteten genetisk". Mina föräldrar fick 5 barn, svarade jag. Idag kom min mamma över och förklarade att hon tyckte så synd om mig för att jag var vänsterfeminist och inte levde kristet. Om jag hade skaffat barn med pojkvännen jag hade mellan 22-28 års ålder, hade jag inte suttit ensam och barnlös nu...
 I princip är de flesta positivt inställda till att jag tar till fertilitetsbehandling, även min katolska mamma men det är inte en garanti för att folk verkligen förstår och slutar vara inskränkta.. Jag har blivit ganska hårdhudad. Orkar inte slösa energi på att bli förorättad, såvida det inte rör sig om folk som rakt ut sagt ifrågasätter varför jag vill ha barn, eller t.o.m. min rätt att försöka få barn som åldrande singel, det kan göra mig ursinnig.

Gokväll på er allihopa!

Jag har inte skrivit på ett tag nu,men jag har läst tråden nästan varje dag.

Vad jobbigt Hannah att ni inte kan prata om detta du och din sambo,,Du måste försöka få honom att förstå hur viktigt det är för dig att få älta detta med honom....även om han inte kanske har det behovet.

Alla har vi ju olika behov och hanterar sorg på olika sätt.
Men vi måste kunna se varandra och försöka förstå hur den andra tänker och det är svårt om man inte kan prata om det.
Hoppas det löser sig för er och ni kan komma varandra närmare och göra denna resa tillsammans.
Det blir ju jobbigt för dig om du inte har hans stöd i detta.Eftersom det är våra kroppar och våra ägg som felar
blir vi ju extra känsliga och har lätt att känna tex skuld.
Jag förstår att du blev väldigt ledsen.

Efter att ha läst om er som inte fick till det denna gången och att jag själv varit väldigt nere ett tag var det väldigt roligt att läsa om era inlägg om skrattkurser!! 
Det fick även mig att le
Har varit med mina bästa vänninor hela helgen och skrattat så jag gråtit! Har gjort gott i min själ!!

Och så har jag idag fått ett sånt positivt besked efter mitt VUL!!

Jag har ju berättat att det såg kört ut för oss med IVF...Fick avbryta vårt andra försök pga av en cysta igen och att jag känt mig illa bemött på kliniken. 

Men efter idag har allt blivit annorlunda

Var där för att en av läkarna absolut ville att jag skulle göra en undersökning med att de sprutade in koksalt i livmorden för att se om jag hade tex en polyp eller något som låg o störde.
Har nämligen haft höga örtrogenhalter hela tiden,,,

Men det såg bra ut.
SÅ BRA för på äggstockarna fanns FYRA mogna äggblåsor!!
Hur kunde det bli så här??  De var väldigt förbryllade och visste inte riktigt vad de skulle tro.
Tills de kom på att jag ju faktiskt hade hunnit ta EN dos av Gonal-F innan jag avbröt...
Så tydligen har den dosen fått igång äggbildningen och sen har min kropp fixat resten!!

De pratade om att oj...nu finns det risk för fyrlingar )  Men också att den risken är ju väldigt liten eftersom jag med min ålder och låga AMH troligtvis inte har fyra guldägg där...

Så de bestämde att jag ska ta Ovitrellsprutan i dag(har redan gjort det)  Och nu är det sänghalmen som gäller !!   Från noll till det här  
Tillomed den läkaren som jag kommit på kant med innan var på gott humör och var trevlig...
Gick med ett stort leende därifrån

Vill inte ta ut något i förskott,men så här nära har vi ju aldrig vart förut eftersom vi aldrig har prickat in någon ÄL
de senaste 7 månadrena!!

Och om detta inte blir något så är det bestämt att jag börjar med Nedreglernings spray dag 21 efter mensen och sen Gonal-F efter som jag tydligen svarat så bra på det...Ingen sa något om att jag fyller  43 snart ...

Så...Det blir ett försök med IVF iallafall efter många om o men... Om vi nu inte lyckas få till det själva nu!!

Snälla håll tummarna!!   

Håller tummarna för dig Bullan att ditt plus blir starkare ))   

Kram från mig!

 

Hej igen! Har bestämt mig för att inte testa nu förrän nästa vecka alt. helgen om ingen mens dyker upp.. Har bestämt mig för att njuta av plusset, svagt eller starkt. Leva på hoppet! Har tänkt på en sak, vad lustigt att läkarna rekomenderar o icke rekommenderar oss alla så olika saker?! Jag menar en del rekomenderas ÄD innan man ens försökt med kvinnans egna ägg vilket känns taskigt, vi är ju inte stöpta ur samma form så ett amh spelar väl inte så stor roll verkar det som. Finns kvinnor med högt amh som aldrig blir gravida o de med lågt som blir... Jag själv va redan när jag fick reda på mitt amh inne på ÄD. Innan vi kom till Huddinge hade vi kontakt med en kvinna på kliniken i Riga om behandlingstart o allt. När vi sen kom till Huddinge (tidigare än jag trott) sa jag att jag mer än gärna vill stå i den kön parallellt men så funkade det tydligen inte riktigt, de sa att vi skulle göra nåt/några försök och sen diskutera ÄD. Är det så att när man gjort sina 3 landstingsbetalda försök så har man förbrukat sin del eller får man då 3 nya försök på ÄD?! Anar att så inte är fallet?! Jag har även varit inne på adoption i Kenya, de tar emot singlar o har en relativt kort söktid beroende på att man ska bo i landet i upp till 8 månader, vilket jag bara ser som positivt o en erfarenhet :) vet dock inget om hur dyrt det är :/ Vi får se hur det går! Cff- vet inte din historia men jag hoppas det kommer gå bra för dig och skönt att höra att du börjar må lite bättre... Känner att jag mår jättebra av att titta in i tråden o skriva av mig o se hur ni alla har det, funderingar o så... Kram till er alla!