Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

2/3-delar av sprutorna tagna denna gången  (=28 tagna, 15 kvar - jag tar sprutor istället för spray under nedregleringen så det blir ganska många sprutor totalt). VUL på torsdag - både spännande och nervöst, jag vet liksom inte alls vad som väntar efter ett AMH som hoppat rejält i olika riktningar och en operation).

Med tanke på att jag för en månad sedan hade en omätbart låg nivå av AMH (<0,20) vet jag att jag borde hålla mina förhoppningar nere, men jag är samtidigt en obotlig optimist - och jag måste ju tro att även jag har en chans, annars skulle jag aldrig orka med det här.

Efter att ha varit så länge i den här svängen (började med inseminationer för två år sedan och IVF för ett år sedan - har hunnit med ~14 inseminationer och 5 IVF - då räknar jag inte 3 IVF-stimuleringar jag gjorde något år tidigare) så har jag fått så många negativa besked så jag väljer helt enkelt att inta ta till mig dem längre. Jag kommer vara glad om det så bara blir ett ägg (det betyder ju nämligen att det är värt att försöka med ett till IVF om det inte går denna gång) - min största rädsla är att kliniken skall säga att "nu räcker det - nu får du inte försöka längre, det är ingen idé, dina chanser är noll".

Jag hade ju ett tag noll aktivitet bland de preantrala folliklarna (som är de som utsöndrar AMH), men kan hitta tusen förklaringar till varför det skulle kunna vara en temporär sak (jag hade haft en fruktansvärt jobbig vecka när testet togs, jag hade d-vitaminbrist, osv). Två veckor senare (= för två veckor sedan) var mitt AMH 0,43 - fortfarande alltför lågt, men då finns det ju en chans att det är på väg upp. För två månader sedan var mitt AMH 1,2 - och det är ju de folliklar som var preantrala då som potentiellt skall kunna bli till ägg nu. Ja, det finns helt enkelt alltid skäl att ha hoppet kvar.

Ja, det är nog så att jag hittar mycket av hoppet i siffrorna - inte för att statistiken talar till min fördel, men att det alltid finns något positivt att hänga upp sig på (man måste bara ta tillräckligt många prover så hittar man alltid något .

Jag tycker också att hela den här resan är lite spännande, såklart jättejobbig, men tänk vad mycket jag får uppleva, vad mycket fantastiska människor jag träffar (jag väljer att glömma bort de som är lite surare och negativare) och tänk vad mycket jag lärt mig. Jag känner ett stort behov av att dela med mig av all denna nyfunna kunskap - kan jag hjälpa någon annan så har inte resan varit förgäves. Ett budskap jag inte kan låta bli att trumma ut till mina kvinnliga vänner och bekanta som vet vad jag håller på med är att "Att inte fatta ett beslut är också ett beslut". Detta på temat att det är så många av mina vänner som är singlar, närmar sig 40, men säger att de inte riktigt känner sig redo för att åka till Danmark (för insemination) ännu. Att de planerar att göra det, men lite längre fram. Men, skjuter man på det för länge är risken mycket stor att det sen är för sent.

Jag "samlar" på fantastiska människor som jag möter, inte bara på denna resa. Det finns fler än man tror. I fertilitetssvängen har jag såklart mött min beskärda del av surkart (ni anar inte hur provocerande vissa upplever att det är att man är singel och vill skaffa barn, att man önskar sig biologiska barn trots att blodproverna är nedslående, att man vill fortsätta försöka…), men framför allt gläds jag åt de härliga, omtänksamma personerna. Bekanta som engagerar sig på ett positivt sätt och så gärna vill göra allt de kan för att hjälpa till (till och med erbjuder sig att donera ägg till mig), barnmorskor, läkare, läkarsekreterare som är varma, personliga och anstränger sig till det yttersta; svarar på sms- och mailfrågor på kvällar och helger, kommer in extra till kliniken för att hjälpa till, gråter tillsammans med mig när det går illa, skriver under mailen ”knus” = kram, visar empati och berättar om sina egna fertilitetsresor, sms:ar och frågar hur det går – uttrycker att de verkligen bryr sig om och önskar allt gott. Då blir man helt varm. Ibland kan det nästan kännas som ytterligare press eftersom jag vet att så många önskar mig att ”lyckas” – det gör extra ont att gång på gång behöva berätta för in dödssjuka pappa att ”nej, det gick inte den här gången heller” (jag brukar undanhålla honom hur fysiskt påfrestande, smärtsamt och ledsamt det är).

Vad gäller sprutor under nedreglering så är det själva Suprefacten som jag sprutar. Då räcker det nämligen att ta en (liten) spruta per dag istället för att spraya flera gånger per dag (och jag skulle då noja över nästäppa och så). Det funkar ganska bra i vardagen, jag väljer numera att ta alla sprutor på morgonen (istället för sent på kvällen) och det är faktiskt mycket enklare. Då riskerar jag inte att sitta på någon middag eller vara rädd för att jag somnar framför tv:n innan sprutorna.

 

Jag hade 9 mm slemhinna, men den brukar komma upp i 12 mm innan behandlingen är slut.
Med ett lågt AMH så måste jag säga att 9 folliklar är bra. Vid mitt första IVF så hade jag t.o.m hela 16 folliklar som punkterades och ut fick jag 9 ägg. Dock så var det bara 2 som var ok, resten var för fragmenterade tyvärr.

MIn utredningsläkare har dömt ut mig och rekommenderat ÄD enbart pga mitt låga AMH värde....
När jag konfronterade honom med att det är väl inte dåligt att få ut 9 ägg med ett så pass lågt AMH värde som jag har. Då hummade han och höll med om att det var märkligt. Nu har jag ju inte blivit gravid....men kanske man inte enbart ska stirra sig blind på siffran AMH utan se hur behandlingen går osv.

Nu vet jag ju att jag för varje månad som går inte kommer att förbättra mina chanser, men så länge jag menstruerar och även väcker några folliklar till liv så finns det chans och så även för er .

Hittade en tråd som ni kan kika på och som kanske kan inge även er lite hopp, detta förhållande till att det behövs faktiskt inte många äggblåsor eller ägg för att bli gravid och till slut få ett eller kanske t.o.m två barn .

www.familjeliv.se/Forum-4-324/m66119517.html

Pippi - Hoppas du kommer att svara på behandlingen. Tycker inte du ska ens tänka tanken på att det inte kommer att fungera då du ännu inte har provat IVF och vet hur just du svarar på behandlingen. Vi ska nog inte jämföra oss så mkt med varandra, ty alla har vi olika andra hormonvärden än AMH och andra förutsättningar eller inte än andra. Så slås inte ner ännu utan se ditt första IVF som något positivt där du faktiskt också kan bli överaskad av resultatet.

Själv har jag tagit två AMH värden och med endast tio dagars mellanrum. Det första var 0,67 och det andra 0,29. Det var på det lägre som min utredningsläkare direkt nämnde ÄD och det utan att ens nämna att vi fått ut många ägg vid både IVF nr 1 & 2! De vill bara bort med oss känns det som :( och det utan att ge oss en ärlig chans där vi visst kan lyckas lika bra som någon annan. AMH säger ingenting om kvaliten på äggen och superägget kan mkt väl finnas trots att många av oss då är runt 40 årsåldern.

Förresten, såg att du vill åka till Spanien för ev ÄD. Vill du absolut inte ha öppen donator och i såfåll så undrar jag varför inte? Varför jag frågar är för att jag själv funderar mkt på detta om vad som kan tänkas vara bäst för barnet...och av ego även för mig själv.

Hej! Jag hoppar in här. Är "bara" 36 men har lågt AMH, det har sjunkit snabbt på ett år. Två försök m Menopur gav bara ett ägg per gång. Ett försök m Gonal F gav 5 ägg, två tillbaka. Ett framsteg, tyckte vi. Men läkaren sa att hon inte vet om hon ska rekommendera oss att ge upp. Alternativt göra ett sista försök. De tänker sannolikhet och procent, men för oss är varje ägg som befruktas en chans. Apropå att bli utdömd. Nu funderar vi på immunbehandling i Aten före IVF. Sen äggdonation om det inte går.

Har funderat mkt på ÄD, som ni. Min uppfattning har ändrats. Först tänkte jag , vi tar ÄD i Riga, nu! Vi var där på besök i somras. De verkar jättebra. Ingen kö.
Men sen började jag tänka. Kollade på sajter för barn som kommit till genom anonym donation. Just där samlas ju dock de som tycker det är ett problem. En kompis gav ett bra argument tyckte jag - man vet inte vilka framsteg den medicinska forskningen gör i framtiden, och genom möjligheten att hitta donatorn kanske man kan hitta tex en benmärgsdonator om det skulle behövas.

Så...nu står vi i kö i Finland. Men det är svårt och ett individuellt beslut. Vad som känns rätt måste var och en bestämma och att prata med någon verkar toppen. Det ska vi försöka.

All lycka till och värme till alla som kämpar m det här. Både fysiskt och psykiskt mkt påfrestande.

Håller tummarna för alla ni som är på gång
Jag har alltid gjort mina stimuleringar med maxdos Menopur eller Gonal F, 450 ie, AMH mätt till 0,47. Nu undrar jag lite vilja doser ni andra går på? Får vi alla maxdos eller har någon gått på lägre doser med ok resultat?
Anledningen till att jag frågar är att vi gjort en immunutredning i Athen fått rådet att trots lågt AMH värde testa lägre dos. Denna läkare har bra erfarenhet av detta men......så svårt att bestämma vad jag vågar.....man blir ju lätt förvirrad när alla i Sverige och även Danmark uniont sagt maxdos. Samtidigt har min gamla läkare sagt att det är oklart om doser över 300 ie verkligen gör skillnad, att man inte är helt säker. Det sägs ju även ibland att det inte är bra att chockstarta äggstockarna med stora doser.

Någon som testat olika doser och kan dela med sig av erfarenheterna?

tm78 - förra gången stimulerade jag 14 dagar och denna gång blir det preliminärt också 14 dagar. Jag kör iofs långa protokollet (du kör väl korta?), men jag har mýcket högre dos av FSH (450). Jag har i några rapporter läst om att man räknar totaldosen av FSH under stimuleringen (dvs min är då 450*14) och då är ju din dos, trots 16 dagar, mycket lägre än min. Jag kan lägga till att det inte är pga att stimuleringen gått dåligt eller äggen varit dåliga som jag misslyckats de senaste gångerna, utan då har det gått illa pga att man inte kommit åt min "bra" äggstock för att plocka äggen.
Så fortsätt att hoppas - jag håller tummarna för dig och de tre folliklarna. Om läkaren säger att de är "tillräckligt stora" betyder det att det är stor sannolikhet att dessa innehåller ägg som kan plockas. Och tre ägg är verkligen inte fy skam för oss med lågt AMH.

Vad gäller slemhinnan, den har ju ett antal dagar kvar på sig att växa. Har du möjlighet att få akupunktur tycker jag att du skall satsa på att få det imorgon eller torsdag och då berätta att du behöver extra stimlering till slemhinnan (när min har vuxit dåligt så har min akupunktör gett mig extra elstimulering i nålarna för att hjälpa slemhinnan på traven). Mitt fjärde IVF - den enda gång jag blivit gravid på IVF (tyvärr slutade det i ett tidigt missfall, men ägget fäste i alla fall så det var inte slemhinnans fel) så var min slemhinna 7 mm två dygn före äggplocket. Du har ju 5 dygn kvar till ÄP och ännu fler till ett återinförande så din slemhinna har god chans att hinna tjocka på sig (jag tror att den idealt skall vara minst 8 eller 9 mm, men den kan växa ganska snabbt).

Jag har fått 350ie Puregon, och jag har ju inte lyckats få fram mer än 3 folliklar. Men om det beror på dosen, eller något annat kan jag inte svara på... Och hur slutresultatet blir kan jag inte heller svara på än. Men snart...

ok, detta om något borde väl ge oss alla lite hopp. Idag var jag på VUL - stimuleringsdag 11.
För 6 veckor sedan visade mitt AMH på <0,2 (för 2½ månader sedan var det 1,2 -  för 6 månader sedan var det 0,59). Om en läkare hade tolkat mitt AMH-prov på <0,2 finns risken att han sagt att det inte ens var lönt att försöka.

Tillbaka till dagens VUL. Jag tror detta är det bästa stimuleringsresultat jag haft någonsin (detta är min 9e stimulering - den första gjorde jag för drygt 3 år sedan, när jag var 36). Jag kör visserligen den långa protokollet vilket jag bara gjort en gång tidigare, och det skall ju kunna ge lite fler ägg, men, jag har just nu, växandes i mig 9 (!) st folliklar i storleken 10-15 mm. Utöver det har jag 10 mindre... Det känns helt otroligt och jag har inte kunna ta det till mig ännu.
Min högra äggstock, som varit dålig nästan hela tiden och inte hade en endaste follikel senaste stimuleringen, har nu plötsligt 4 större och 9 mindre folliklar... 
Huruvida det är 11 månaders DHEA (75 mg/vecka), operationen av mina myom (gjordes efter senaste stimuleringen), D-vitamin-tillskotten eller något annat vet jag inte, men jag är oerhört lättad just nu. Kan inte ta det till mig riktigt. Vet ju att det är en lång väg för att detta skall leda till målet, men det gör att jag vet att jag kan fortsätta försöka, även om det inte skulle gå hela vägen denna gång. När jag gick in till läkaren var jag livrädd för att det skulle vara helt tomt i magen... men det var det inte .

Min slemhinna är bara 6 mm, men det verkade inte oroa min gynekolog överhuvud taget. 8 mm är målet och han verkade övertygad om att den kommer att hinna växa till sig.

ÄP blir på onsdag.    

Kattflickan - man har nog inte trott att det skall ge bättre resultat (statistiken säger väl att det brukar vara hugget som stucket) och eftersom det långa protokollet är tuffare för individen verkar det som att de i Danmark oftast kör det korta protokollet (men det är mest min känsla). Att jag bytte till långa var ett resultat av att det var en vikarie som gjorde ett katastrofalt äggplock på mig (förmodligen inte hans fel, men det är svårt för mig att veta) - som föreslog att jag skulle byta protokoll eftersom mina folliklar var av så varierande storlek (med det långa protokollet kan man enklare "vänta in" att små folliklar växer till sig som jag har förstått det).

Eftersom jag, när jag påbörjade mina IVFer i Danmark för ett år sedan, hade ett AMH på 0,41 utgick man nog ifrån att det var pga av det som jag fick få folliklar och då tyckte man nog att det var ganska bra även när man plockat 3-5 ägg (senaste två gångerna har det vart sämre eftersom de då inte kommit åt in vänstra äggstock - den braiga).