Inlägg från: Anonym |Visa alla inlägg
  • Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Anonym
    delifi2 skrev 2010-11-07 23:03:55 följande:
    Hon kanske oxå var vädligt lessen och inte orkade med en begravning men inte ville säga det till dig.

    Det bästa ni kan göra är att prata med varann, att du säger till henne vad du känner och att du får höra vad hon säger
    Iya Akintunde skrev 2010-11-07 23:05:04 följande:
    Beklagar sorgen först och främst.
    Min första tanke är att det kanske var hennes sätt att hantera sorgen, alla är vi ju olika. Jag vet inte om jag skulle klara av att gå på någon begravning alls oavsett hur nära personen står mig. Just den omvälvande känslan av en begravning kan nog vara övermäktig för många och även din syster? Nu känner jag ju inte henne och inte dig men jag kan tänka mig att när man är i chock och sorg så kan man liksom förneka sina djupaste känslor och göra sig sysselsatt och otillgänglig för att slippa känna den där enorma sorgen...
    Visst kan det vara så, men jag behövde henne och det var min son, varför ska jag behöva ta hänsyn till hennes sorg i det skedet?
  • Anonym
    LivL skrev 2010-11-07 23:06:37 följande:
    Prata med henne. Eller om det är lättare, skriv.

    Men om det inte var så att hon var för ledsen för att komma, att det verkligen var en sketen tenta, då hade jag också varit helt vansinnig.
    Hon har altid haft ett behov av tt känna sig viktig, viktigast, så jag är nästan helt övertygad om att det var för att hon ville bevisa hur viktiga hennes studier var, för hon tar varje tillfälle i akt att framstå som viktigast.
  • Anonym
    minst skrev 2010-11-07 23:08:08 följande:
    Hur gammal var din syster när det hände?
    23 år, jag var 27.
  • Anonym

    hur gammalt var barnet, hur var deras relation?
    det kan ju spela in, hur mycket hon kunde sätta sig in i sorgen.

  • Anonym

    har du inte redan förlåtit henne eftersom det hände för flera år sen?
    svårt att dra upp nu.

  • Anonym

    I vår familj ställer vi upp för varandra, alla utom hon, eftersom hon alltid kommer först och ställs i främsta rummet. Jag ska inte behöva säga till henne att jag behöver stöd när MIN son dör, hon fanns inte där för mina andra barn när de föddes, hon ringde aldrig när jag låg på sjukhus och var svårt sjuk. Hon har sagt till mig och till min barn (den äldsta är sex) att hon ska komma och sean kommer hon aldrig. Varje gång hon är på besök blir hon sjuk och tar uppmärksamheten från mina barn.

    Jag och min familj bor nämligen inte på samma ort som mina föräldrar och min syster, men de äger en sommarstuga här och när hon blir "sjuk" tar hon dyrbar tid från mina barn som de kunde spendera med sina morföräldrar.

    Valet är mitt och det inser jag, vem vill vara bitter och arg, men samtidigt VILL och kan jag inte förlåta henne. Hur kan jag få mig själv att vilja det?

    Jag kan inte tala med människan, hon blir så dramatisk och skriker och hör inte ett ord man säger och skriva ett brev det är jag inte redo för, men det var en bra idé, tack.

  • Anonym

    Du verkar ju inte ens tycka om henne, så att det skulle varit så enormt viktigt med hennes stöd just den dagen förstår jag inte.

  • Anonym
    vampyria2 skrev 2010-11-07 23:17:41 följande:
    Beklagar din förlust men du tänk på att det inte är värt att även förlora din syster Drömmer
    Förstår att du är ledsen men pratade du inte med dem som skulle komma innan ni bestämde datum för begravningen?  När min pappa dog så kollade vi av vilka datum våra närmaste absolut inte kunde innan vi satt datum för begravningen.
    Nej, min son dog plötsligt och allt jag ville var att få honom begravd, jag ville inte ha honom liggande i en frys längre än absolut nödvändigt och det var därför vi (min man och jag) valde att bara bjuda våra familjer, de absolut närmsta.
  • Anonym
    Lavish skrev 2010-11-07 23:20:14 följande:
    Du har ju uppenbarligen redan bestämt dig så det är inte mycket att diskutera om.
    Anonym skrev 2010-11-07 23:22:22 följande:
    Du verkar ju inte ens tycka om henne, så att det skulle varit så enormt viktigt med hennes stöd just den dagen förstår jag inte.
    Det är ju såhär de har blivit eftersom hon svek mig då hon inte kom, det här är bitterheten som talar, ine jag. Jag vet inte hur jag ska vinna över bitterheten.
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?