Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

Jag tycker att din syster gjorde väldigt fel i att inte närvara vid begravningen. Det visar på en brist på medkänsla och förståelse för någon annans lidande. Att hon inte kom på begravningen var, verkar det som, droppen som fick bägaren att rinna över, så att säga. Du har tidigare fått erfara att hennes känslighet är viktig och att du och dina föräldrar har gått litet på tå kring henne. Tyvärr kan detta ha bidragit till att hon nu, som vuxen, har svårt att visa medkänsla - hon har kanske blivit så van vid att det är hon som är den "känsliga" att hon inte kan förstå att du lider. När du själv har fått genomgå en så total sorg som det måste vara att förlora sitt barn så finns det nog något inom dig som har brustit vad gäller din syster. Du fick inget stöd av henne i din svåra stund och det är, helt enkelt, omöjligt för dig att förlika dig med det. Att vara på sitt barns begravning - en obegripligt fruktansvärd erferenhet - då behöver man människor som stöttar. Din syster fanns inte där för dig och det är (på djupet) omöjligt för dig att förlåta. Jag förstår dig.

Jag tycker, för övrigt, att det var konstigt att dina/era föräldrar inte gjorde allt för att övertala henne att gå på begravningen. De borde ha insett betydelsen av det, även om din syster inte gjorde det.

Det är flera som skriver om CSN etc. - en nära anhörigs död och begravning anses vara ett av de få skälen då du kan få dispens vad gäller uppnådda poäng.

Men det finns ju inget som tyder på att det var systerns stora sorg som gjorde att hon inte ville närvara vid begravningen. Det var en tenta....

TS ska inte behöva mäta sin sorg med någon annans, hon behövde bara sörja och få stöd. Men fick inte det av sin syster och känner sig därför sviken, på djupet. Det är väldigt svårt att komma över en sådan besvikelse.