Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

först vill jag beklaga förlusten av ditt barn. Jag har lyckligtvis inte varit med om det själv så det är alltid svårt att säga hur man själv skulle göra. 

Men jag tror jag skulle bli väldigt besviken på min syster om hon inte dök upp på begravningen. Nu tror jag visserligen hon inte skulle bete sig som din syster,

Problematiken ligger väl i hur hon är som person, och att hon har ett beteende som du inte gillar. Dvs hon verkar vara ganska egocentrerad. Jag tycker nog att dina föräldrar borde tryckt på henne hårdare att dyka upp, för om hon var 23 och ego kanske tanken inte slog henne att du skulle bli ledsen.

Sen är det ju väldigt svårt att ta upp en sådan sak många år senare. Om du vill reda ut det med henne måste du nog vara väldigt tydlig och förklara att du inte tänkte på det så mycket då, men att det har blivit svårare och svårare för dig att förstå och hantera hur hon kunde göra det valet. Kanske är hon ändå mågnare nu och kan ta en diskussion?

Om det itne går att diskutera med henne så kanske du helt enkelt får välja själv vilken typ av relation du vill ha. Du säger att du vill at thon ska vara en del av er familj. Om du ska komma över bitterheten och vill att dina barn ska kunna ha en relation till din syster så kanske du får söka hjälp att bearbeta den proffessionellt? FÖr bitterhet är svårt, blir det för djupt så påverkar den alla och även dina barn för de lär känna av dina känslor mot din syster.  

Väljer du att bryta så måste du kunna förklara för dina barn såsmåningom varför. VÄljer du att fortfarande ha en kontakt så kan du ju själv välja hur den ska se ut. När du kan hantera känslorna bättre och få distans till dem, kanske ni kan ha en "basal" relation. Dvs att du inte förväntar dig något av henne utan bara kan acceptera att hon är som hon är när ni träffas. Mer eller mindre jobbig men ändå din syster. Jag har gjort så med en del gamla vänner (vilket inte är samma sak, jag vet, men ändå). DVs man inser och accepterar att relationen inte ger en själv mycket, men om och när man träffas så umgås man abra utifrån hur man vet att den eprsonen är. Man är förberedd på deras agerande och kan ta det för vad det är, för man förväntar sig inte mer. DÅ blir det mycket enklare, om man itne sätter krav.