Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

Som några skrivit handlar det ju i grund och botten om hur du själv vill fortsätta kontakten med din syster. Det här påverkar dig många år efter händelsen, alltså är det viktigt för dig. Du skriver att du vill hitta ett sätt att komma över besvikelsen. Mitt tips är att faktiskt ta professionell hjälp till det eftersom det verkar som det är många års känslor som lagrats. Visst kan du skriva ett brev till henne osv, men att döma av det du berättar om din syster är det väl tveksamt hur/om hon bemöter detta.

Ett par samtal med ett samtalsproffs för att bena i dina egna känslor - vad smärtan står för, vad du kan förlåta och inte o.s.v. tror jag vore en bra idé. För din egen skull, för att kunna må bra. Oavsett hur relationen med din syster kommer att utvecklas.

Jag valde signaturen "bekant" eftersom jag har en liknande syskonrelation även om det i mitt fall gäller en bror.  Jag har kommit till ro med den numera, men jag kan förstå din smärta.