Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

Tycker helt ärligt att reaktionen är galet överdriven. Systern har ju definitivt hedrat sonen vid urnsättningen och om TS väljer att i efterhand bli mer och mer irriterad över beteendet, så kan jag inte se det som något annat än ett fritt val om man VILL bli irriterad över det eller inte. Själv hade jag bara blivit glad över att min syster lyckas hedra sonen, utan att för den skull behöva sabotera sina studier.

Min mor hade ansvaret för mig ganska länge också, men jag vet många som känner mig bättre än henne. Du kanske TROR att du känner henne så mycket att du VET, men sannolikheten är rätt hög för att du inte känner henne lika väl som du tror.

Tror faktiskt inte att hon sket i er. Du kan välja att se det så, eller så kan du istället vara glad för att hon kunde komma till urnsättningen.

Exakt.

Ursäkta - tagga ner? Jag har aldrig taggat upp. I den aktuella frågeställningen, så måste man väl inte nödvändigtvis hålla med TS, bara för att hon har sorg? Jag respekterar att TS inte mår bra av det och säger inte att hon inte får det. Däremot tycker jag att det är ganska inskränkt resonerat och det står jag för. Jag har inte sagt att det inte är en naturlig reaktion, men däremot förbehåller jag mig som mer objektiv betraktare rätten att komma med åsikter om hur JAG tycker att TS borde hantera det. Frågan är ställd - och jag svarar vad jag tycker. På vad sätt är det respektlöst?

OT: Håller med om att det är ynkligt att skriva anonymt och inte våga stå för sina åsikter - ens när man faktiskt är tämligen anonym ändå, bakom ett nick. Självklart finns det känsligare frågor och när man vill diskutera specifika detaljer när man inte vill släppa minsta lilla, men jag håller med om att anonymiteten generellt missbrukas här.

Tack - min mening är inte att såra, utan att säga vad jag tycker. Vad du väljer att göra är naturligtvis HELT upp till dig. Dessutom kan man tillägga att det alltid är lättare att som objektiv betraktare tycka till om hur någon borde agera, än vad det är att agera objektivt själv när man är mitt inne i en situation.

I övrigt är min önskan med mina synpunkter om att du ska släppa det och inte ta det som ett personligt angrepp faktiskt grundad i att jag hoppas att du och din syster ska få en så god kontakt framöver som möjligt och inte låta tidigare händelser rubba det.

Personligen tycker jag man gör det alldeles för enkelt för sig om man anser att alla människor ska sörja på ett visst sätt och gå igenom vissa steg. Nu vet ju inte jag VARFÖR systern inte kom (om tentan var en skenursäkt eller ej), men oavsett det, så tvivlar jag VÄLDIGT mycket på att systern inte skulle sörja den avlidne. Inte heller tycker jag att det är respektlöst att välja sitt eget sätt att sörja på. Jag skulle inte vilja att någon kommer på min begravning "för sakens skull" och skulle lika gärna se att de satt hemma och funderade på vilken gynnare jag var, om det är det sätt de känner är bäst att sörja mig.

Bra inlägg. Det är så ungefär så här jag resonerar och, i all välmening, hoppas att TS ska kunna agera - förhoppningsvis genom att förlika sig med att systern inte kom, men att hon inte för det är en ond människa, så att den fortsatta kontakten kan bli på bästa möjliga vis.