ångest mest hela tiden, orkar inte mer (långt)

Jag lider av generaliserad ångest (generaliserat ångestsyndrom) och känner igen mig jättemycket i din berättelse.
Jag äter antidepressiva och har blivit mycket hjälpt av dem.
Ja, kan vara lite svårt att klara sig utan sen, men det gäller att träna på det mentala under tiden du äter dem, så är chansen större att du klarar dig utan sen.
Men ibland behöver man ta till medicin, just för att bli stark och fixa att ta itu med sitt liv, är man under ytan hela tiden vill man bara försöka ta sig genom dagen utan att falla ner i mörkret.
Men det där känner du bäst själv.

En sak som jag bara MÅSTE påpeka, som du själv nämner i din berättelse att du tror vi ska säga. Din pojkvän är inte särskilt rättvis mot dig, det vet du innerst inne va? Tyvärr är det så att sådana känsliga personer som vi, inte tror att vi förtjänar bättre. Din ångest kan säkert till stor del bero på din relation, utan att du vet om det. Du mår ju inte bra över hur han beter sig mot dig och det ska ingen behöva ta. Det är respektlöst att inte höra av sig, bara försvinna några dagar. Det är ett omoget beteende som du hade klarat dig bättre utan, men även detta måste du avgöra själv, jag säger bara vad jag tycker.

Jag är själv i en relation sedan 12 år, som har varit katastrof under en tid, men jag har inte lämnat, så jag ska inte döma någon annan. Jag bara reflekterar över de orsaker som kan ligga bakom ett sånt här mående.

Jag var också en stark, levnadsglad tjej tidigare, nu känner jag mig också osäker och rädd mycket, oroar mig för allt. Det är deprimerande att livet har tagit en sådan vändning. Men försök att hitta orsaker till varför du mår som du gör, det där med din pappa låter som en trolig orsak, men säkert inte den enda.

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med en psykolog/terapeut och prata genom ditt mående, och eventuellt börja medicinera.

Jag håller tummarna för dig.

Och du.....ta ingen skit, det är du inte värd!