Att curla eller att inte curla?

Jag tror inte på att curla barnen. Mina barn får lära sig ansvar efter ålder och förmåga. Att hjälpa småbarn, dvs göra allt för dom i början, anser jag inte vara curling. Det är ju självklart, ingen kommer liksom färdig ut ur livmodern

Men jag uppmuntrar barnens intressen för att vara med och göra det jag gör så dom får automatiskt lära sig vissa saker. Allt efter ålder så kommer ansvaret på dom öka, men knappast så att dom dukar under. Men dom kommer få eget ansvar över städande och se till att kläder hålls undan, hålla koll på böcker, träningstider och liknande. Jag tror att barn växer av ansvar, inte av att få allt serverat. Men HJÄLP kan aldrig bli curlande. Alla behöver och vill ha hjälp någon gång under livet och det är väl föräldrarnas plikt att kunna hjälpa sina barn med sånt dom inte kan. Skillnaden på hjälp och curlande är väl att hjälp bör ges på ett sånt sätt att barnet lär sig och nästa gång kan göra det själv mot att föräldern gör det åt barnet hela tiden.

Med hjälp menar jag exempelvis att jag kan vara med som stöd om det ska ringas för att boka tid till övningskörning exempelvis (som nämnts), men att barnet får göra det själv. Jag kan sitta bredvid. Jag kan hjälpa till att göra stödpunkter på ett papper att hålla sig till om barnet är väldigt nervöst.
Men inte att jag ringer och bokar tiden själv och ffa inte att barnet sitter bredvid och ratar tid efter tid.

Att inte lära barnen att lösa problem eller lära sig själva något är väl grunden egentligen? Man kan ju inte och ska inte visa hur allt fungerar så dom måste ju kunna ta reda på hur saker fungerar på egen hand. Lär man dom att tro på sig själva och dom får göra saker så kommer det automatiskt som jag ser det.

Att mina barn är med och gör mycket är inte för att jag är lat utan för att jag ser att dom växer av det, dom blir stolta och glada över sig själva när som lyckas med något dom inte trodde dom skulle lyckas med! DET är vad jag försöker lära dom. Sen kan jag skämtsatt säga att jag upmuntrar barnarbete, men det är ett skämt. Jag uppmuntrar deras initiativ, försök och intresse. Allt går ju i vågor, men jag tror att låter man barnen vara medmpå deras villkor så faller det sig automatiskt att dom lär sig tro på sin förmåga (det inkluderar att man lägger ner pekpinnarna) och då har man mycket vunnet från start. Och då blir dom inte rädda för det okända för då vet dom att dom kan lösa det på ett eller annat sätt. Istället för att skylla problem och fel på alla andra och inte klrar av sin ekonomi, hantera jobb och arbetskamrater, åka själv till okänd stad, studier och annat. Eller vad man nu kan möta för motstånd i verkliga livet när ingen annan är där och fixar åt en.

Ett exempel som jag tycker visar på att många är curlade idag är närmdet frågas om info som man lätt kan söka reda på själv, det som krävs är dock att man gör det. Exempelvis vad sgi är och lägsta nivå på fp och liknande!