Inlägg från: Luttan01 |Visa alla inlägg
  • Luttan01

    Vilken "bestraffning" ska man ge?

    Sonen 9 år, har fast han vet att han ej får, tagit med sin mobil till skolan, när vi frågade vart mobilen var ljög han om att den var hemma i hans rum, när vi bad honom ta fram den låtsades han glömt vart den låg, efter en stund kom det fram att han just tagit med den till skolan och tabbat bort den.

    Så min fråga är... hur skulle ni "bestraffa" detta?

    Han gjorde nåt han inte vet, han tappade mobilen och han ljög om det...

    I vanliga fall så tar vi bort datatid eller speltid på DS osv.. ibland drar vi av på månadspengen... men detta är ju större än vanligt. Känns som att ta bort datatid en eller två kvällar kompenserar inte en mobiltelefon.
    Nu var det ingen super dyr telefon men en bra, hel och fungerande värd ivf runt 1000kr.

    Vet inte alls vad vi ska ge för konsekvens till detta.. sambon ska fråga vad sonen anser själv för att se hur han själv resonerar... men som sagt.. vad skulle ni göra??
    Riktiga och ärliga tips uppskattas! och ni som anser att det inte behövs behöver inte skriva för han kommer att få någon sorts av konsekvens av sitt agerande.
     

  • Svar på tråden Vilken "bestraffning" ska man ge?
  • Luttan01

    Nej en ny mobil kommer det inte bli i första taget, det är säkert. Och det är konsekvensen av att han tog med den olovandes och att han tappade bort den. Men nu är det så att han har en tendens att ljuga (om allt från litet till stort) som vi försöker få bukt med... tycker det känns fel att bara säga.. oki, nu blir det ingen ny mobil, men här har du dator och tv-spel, kör på som vanligt bara?!

    Kanske bara jag som tänker så, vad vet jag!?

    Vill få ut mer att han förstår värdet av saker.. av pengar...av ärlighet... att man inte bara kan tappa och sen tro att man är utan en stund så är det bra.. och att man får ljuda utan problem...

  • Luttan01

    Undra varför han inte säger allt till oss?? Ja du.. kan det vara för att han vet att han gjort nåt han inte får?? kan det vara för att han vet att om han gör nåt han inte får så får man en konsekvens??
    Han är ett barn som försöker komma undan det han gjort genom att fortsätta ljuga...

    Jag tror inte på att bara för att man säger som det är så får man en klapp på axeln så är det bra.. vad lär det ett barn? Att det är ok att ljuga, göra som man inte får fast man är medveten om det, att stjäla eller vad det än må vara bara man säger som det är?? Vad blir det för bra av det?

    Klart som sjutton att han inte vill erkänna att han gjort nåt han inte får... han är fullt medveten om att han gjort fel och ljuger om det för att försöka vinna tid, han är ju inte helt dum Flört

    Frågan var att jag vill ha ett lämpligt staff för händelsen och ja jag kan hålla med om att det ska vara kopplat till händelsen. MEN han är så pass gammal att han kan se att det han gjort är fel och att det kan tas ut på annat sätt än bara inte få en ny mobil.

    Nyfiken.... Är det så att många föräldrar idag inte har nån sort bestraffning när ett barn ljuger eller gör nåt de vet de ej får? Om man inte ska ha konsekvenser för en 9åring, i vilken ålder börjar man med det då kan man undra?

  • Luttan01
    canmamma skrev 2010-11-09 17:59:33 följande:
    Min väninna lät sina barn fyra komma på straff själva (så länge de inte var farliga) åt varandra och sig själva. Det var helt hysteriskt roligt att lyssna på diskussionerna, men de brukade enas om typ armhävningar och sit ups. En bra konsekvens tror jag har en logisk anknytning till gärningen. Om det är lögnerna ni vill komma åt så är en logisk konsekvens av att ljuga att folk inte tror på ens ord och att man blir behandlad med mindre förtroende tills man har lyckats återfå förtroendet. Man måste kolla in och stämma av oftare än tidigare och får finna sig i att folk dubbelkollar vad man säger. Man bygger upp förtroendet igen genom att vara pålitlig och stå för sitt od och genomföra det man säger att man ska. 
    Tack för tipset =) Vi ska sättas oss tillsammans efter maten idag och prata med honom om vad han tycker och hans syster ska få vara med också.
    angående ljugandet var jag inne på samma bana som du, ska prata om tillit och att han nu inte får samma friheter som innan pga detta (och en del innan) får se om han kan bygga upp förtroendet igen =)
  • Luttan01

    Utan mobil kommer han att bli så det blir hans konskvens av att han tog med den och att han tappade den. Hurvida han kommer få köpa en ny själv sen eller inte det får bli en annan fråga.
    Idéen om att sätta upp lappar var en bra idé, den tar jag direkt!! =)

    Ljugandet... jo det kan tyckas att det inte hjälper Fridaooo, men han har blivit bättre efter det att vi sagt vad som händer om han ljuger, vi har haft familjemöten där vi sagt till båda barnen vad som händer om man ljuger så de vet redan innan vad konsekvensen av deras val att ljuga blir.
    Fortfarande vill jag veta vad alla andra föräldrar gör när deras barn gör nåt de ej ska, är det ok så länge de inte ljuger om det? Och om de ljuger är det ok bara de talar om sen att de ljugit?

    Som sagt, vi kommer hålla koll på honom så han märker att vi inte litar på honomoch vi kommer att prata om det då och då, så det blir ett samtalsämne som inte bara glöms bort efter några veckor.

  • Luttan01
    Rockan skrev 2010-11-09 18:31:18 följande:
    Ursäkta om jag frågar, men vad tror ni att ni har att tjäna på att han ska känna att ni inte litar på honom?
    Med barn tenderar sånt att bli en självuppfyllande profetia.

    Klart vi inte kommer kolla minsta lilla grej han gör, men innan kanske vi valt att inte dubbel kolla honom när han säger tex att gympa kläderna är packade.. nu får han tex packa kläderna och vi ber honom visa att det är gjort då och då för att visa att vi kan lita på honom (dåligt exempel kanske med gympa kläder men men..)


    Jag tror inte att han kommer ljuga mer för att vi kollar honom, om vi sätter oss ber (vilket vi ska) och talar om att vi kommer kolla upp honom då och då gällande vissa saker för att se att han gör som han lovar osv så kommer han vilja visa att han håller vad han lovar, visa att han är duktig och på så sätt få tillbaka en viss frihet som berövas när man inte kan lita på någon (som att vara hemma själv en kortare stund osv)
    Han måste ju själv få visa att han är att lita på och det tror ivf jag att en 9åring kan göra om man förklarar innebörden.

  • Luttan01
    Luttan01 skrev 2010-11-09 18:21:56 följande:
    Fortfarande vill jag veta vad alla andra föräldrar gör när deras barn gör nåt de ej ska, är det ok så länge de inte ljuger om det? Och om de ljuger är det ok bara de talar om sen att de ljugit?
    Ingen som kan svara på detta?? Är ärligt intresserad av att få veta hur andra gör....
  • Luttan01

    Ja klart vi har frågat men det kommer inget svar på den frågan.. han kan inte säga varför eller när han stoppade på sig den om det var redan i går eller i morse.. han vet inte säger han bara. Så där kommer vi ingenstans alls.. spelar ingen roll hur vi ställer frågan eller om vi ber honom fundera ett tag, kommer inga svar.

    Ja vi har sedan han fick mobilen klargjort att mobilen inte får tas med till skolan och det är dessutom förbjudet att barnen har mobilen med i den skolan när de är i hans ålder, bara de som går i klass 6 och uppåt som får ha den med, så det är han helt på det klara på. Så det är inte bara vår regle utan också skolans!!

    Staff för att bli av med mobilen får han inte då som vi kommit fram till tidigare får konsekvensen att han blir utan... men jo, något kommer han få för att han ljög sin pappa rakt upp i ansiktet och fortsatte göra det medans hans pappa snällt hjälpte honom att leta efter den "försvunna" mobilen i hans rum. Sen vad det blir det får han vara med och bestämma.

  • Luttan01
    GoldenG skrev 2010-11-09 19:09:49 följande:
    Straffet för att ha ljugit har han nog redan också fått med tanke på hur besvikna och upprörda ni blivit. Förklara istället varför det är så viktigt att han inte ljuger och att det inte är farligt att berätta sanningen.

    Straffar ni honom så kommer han inte nödvändigtvis lära sig att inte ljuga utan att undvika att bli påkommen när han ljuger.
    kanske skulle ha sagt från början att vi har provat med att inte straffa så länge han talar sanning oavsett vad han gjort, dvs han har gjort nåt, han ljuger om det och vi ber honom tala sanning och talar om att om han inte ljuger så blir det inget straff av det han gjort.. detta körde vi med över 1 år... blev inget bättre för det... han fortsatte ljuga fast vi gång på gång när vi kom på hans lögn och han erkände "belönade" hans erkännande med att inte straffa utan endast ha pratstund om det som hänt och att det inte ska ske igen osv.

    Tyvärr fungerar som sagt inte den metoden på honom, och inte straff heller tydligen.. men att inte göra nåt alls känns inte bra enligt mig och pappan.

    Som sagt, han ska själv idag f bestämma vad han anser är rimligt för att han ljög och fortsatte ljuga gång på gång fast hans pappa frågade om han inte tagit med mobilen till skolan. Detta får bli mellan han och hans pappa som han ljög för.

    Men jag tackar för alla synpunkter.... intressant att se hur alla resonerar... och det är tydligen inte alls som vi gör i vår familj... tänk att man var så ensam om att ha dessa problem Flört
  • Luttan01
    lövet2 skrev 2010-11-09 19:11:06 följande:
    Jag straffar inte på det sättet. Pojken har tappat bort mobilen och konsekvensen blir att han är utan mobil. Om det i stället gått till så att mobilen försvunnit av en olyckshändelse trots att pojken följt alla regler och förhållningsorder, så hade det kunnat bli en ny mobil åt honom.
    Men den sak att han ljög då?? Om ditt barn gjorde nåt h*n visste inte var ok, sen ljuger om det gång på gång... då skulle inte göära nåt alls åt lögnen i säg då??
  • Luttan01
    FrkJenny skrev 2010-11-09 19:36:28 följande:
    Ursäkta att jag tjatar men...
    Om ni har använt åtta år till att prägla in ett beteende, och speciellt ett så destruktivt beteende som lögner, så kan det nog ta betydligt mer än bara ett år att vända det... 
    Och motsatsen till att straffa är ju inte att gång på gång bara prata om beteendet och sedan släppa det utan att börja synliggöra de faktiska konsekvenserna och vilka åtgärder de kräver för att ja, åtgärdas, fixas...
    Nu är det ju inte så att han har ljugit under hela sin uppväxt, utan det har kommit för lite över ett år sedan... och det var då vi började med att belöna sanningen.
    Vi pratar ofta om vad konsekvensen blir av ens handlande både när det gäller handlingar och tex pengar. både han och hans syster får månadspeng och den blir tex större om de hjälper till hemma.. om de inte gör det så blir den mindre, dvs de ser konsekvensen av deras agerande. Det är inte precis som vi sitter och delar ut straff på straff hela tiden.. kankse så jag fått det att se ut som men så är det inte alls.
    Han vet vad som sker vid lögn, när han slås, när han inte gör som han sagt osv..  han vet varför vi har de regler vi har, det har vi förklarat, de regler vi har i hemmet är han själv med och påverkar då barnen får vara med och bestämma så mycke som möjligt. När vi kommer överens om en regler så bestämmer vi även konsekvensen om den ej följs, han vet allt detta... känns som det inte går att synliggöra mera faktiskt.
  • Luttan01
    canmamma skrev 2010-11-09 19:53:03 följande:
     Försök inte fånga eller snärja in sonen i lögnen utan hjälp honom alltid att få fram sanningen först. Om du misstänker att han har tagit med sig moblien till skolan så säg det istället för att fråga var mobilen är och vänta på att lögnen ska trilla in. Om du hör att han håller på att snärja in sig så hjälp honom backa ut. Budskapet måste alltid vara att han kan berätta allt för er (även om lögner) och att ni kommer att hjälpa honom att få rätt på saker och ting.  
    Vi visste inte att mobilen var med i skolan.. det var hans pappa som undrade vart sonens mobil var för han ville kolla saldo om det var dax att fylla på.. efter att de letat en stund frågade pappa om det var så att mobilen var i skolan så neckade sonen först, och fortsatte så ett bra tag.. när pappan frågade om och om igen och sa att det var det han trodde eftersom den inte fanns i sonens rum så kom det fram att han tagit med den.
    Så att snärja honom handlade det inte om, pappan gav honom flera möjligheter att tala sanning.

    Hur som haver så har pappan haft ett samtal med sonen om detta, han får ingen ny mobil så han får numera inte gå från ett ställe han sagt att han ska vara utan att komma hem och meddela detta, är han hos en vän så måste han ringa och meddela sig därifrån om de ska gå någon annanstans. Dvs han blir mindre rörlig utan sin mobil, en konsekvens.
    Sen för lögnen så kom de tillsammans överens om att han inte får spela på datorn under 2 kvällar denna vecka, och de dagarna väljer han själv. Han fick också en förklaring av sin far om att han inte fick ett straff för mobilen utan för att han gång på gång ljög. Han fick också veta (igen) att om han sagt som det var från början hade inget straff tillkommit (precis som han vet sedan tidigare) och han är medveten om att han gjort fel och han accepterar sitt straff. Nu har vi dragit ett steck över detta och ältar inte mera.
    MEN vi kommer fortsätta prata och diskutera generellt om lögner och konsekvenser av ens val av agerande!
  • Luttan01
    Linn Daggert skrev 2010-11-09 19:57:42 följande:
    Han har ju redan fått ett straff, han har ju ingen mobil.
     Jag  tror däremot att det finns en anledning till att han inte vill tala om saker för er, ni kanske straffar för ofta...?
    Åter igen.. nej... vi straffar inte för allt...
  • Luttan01

    För er som kommit med förslag och åsikter om hur man "straffar" och förhåller sig till ett barns lögner.. tack, en intressant läsning och en hel del av det kommer jag att ta med mig i fortstsättningen.

    Till er som vill försöka få det till att sonen skulle vara rädd för oss... synd att ni alltid ska tro det värsta av folk som inte gör/tycker/är lika sinnade som er. Jag kan försäkra er att sonen INTE är rädd för oss.... vi har pratat flera gånger om detta sedan igår.. både igår kväll och nu under eftermiddagen. Efter mycke lirkande kom det fram att han kände sig dum för att han visste att han inte fick ta med sig mobilen och att han visste att det var fel gjort. Han skämdes med andra ord. Vi skällde aldrig på honom, höjde aldrig rösten under diskutionen från det att det framkom att mobilen var borta tills nu.... vi är inga monster som han är rädd för bara för att vi ger straff.

    Ja det kan tyckas att det är för mycke för en 9åring att ta hand om en mobil, just därför var det en av anledningarna att han inte fick ta den till skolan (+ att skolan förbjudit det) för att barn är slarviga och tappar saker.

    ja barn ljuger och vuxna efter.. men jag är av åsikt att det INTE är ok med lögner. Visst man behöver inte säga till någon att denne är tjock osv för det sårar, men har man gjort nåt så säger man sanningen och står för vad man gjort och det tycker jag att barn ska lära sig direkt, inte när de kommer upp i tonåren för då är det redan försent enligt min mening ivf.

    Men som sagt, alla är vi olika.. och tack speciellt till frkJenny.. ska försöka tänka lite mera i dina banor gällande konsekvenser =)

    Här hemma är det numera lugnt.. sonen är lika glad som vanligt, har visserligen frågat om/när han får en ny telefon men vi har sagt att han måste betala halva själv innan det ens blir tal om en ny telefon igen och att han får leva som en annan gjorde när man var lite.. dvs utan telefon och använda benen eller hem telefon när man vill prata med en kompis =)

     

Svar på tråden Vilken "bestraffning" ska man ge?