koncentrationssvårigheter m.m.

ok. Jag tycker också att det har dippat lite den senaste tiden. Trodde att det kanske berodde på att vi missat att ge det ngn dag men jag vet inte? De man pratat med här verkar alla tycka att det hjälpt. Kanske inte funkar för alla?
Du ska bara veta så många gånger jag haft gråten i halsen och tyckt att det är så jä.. jobbigt o nästa sekund är han precis som alla andra. Man får kämpa på helt enkelt. Det är jobbigt o man skulle behöva ngn som kunde komma hem och säga till hur man ska göra i vissa situtioner som man upplever jobbiga, finns det sådana tro? Skämt å sido. Vår son har aldrig haft problem med att somna utan det är mer det sociala i skolan och att han kan stimma till det och varva upp som kan göra en helt galen. Jag måste kämpa för att inte få ett utbrott, det tryter på mitt/vårt tålamod.  Jag hade önskat att han hade fler kompisar att leka med på fritiden. Han klagar inte på att saknar kompisar i skolan eller så men det är inte ofta det ringer ngn o vill leka.  Vi har försökt med uppmuntra olika sporter men han vill inte, gillar det inte säger han. Tror det beror på att han är rädd att misslyckas. Nu ska vi testa cross o se om han kan gilla det. Han behöver ngt som kan få honom mer självsäker. Hur har din dotter det med kompisar?

Igår ringde en klasskompis mamma att de tog med sonen hem för lek direkt efter skolan. Har lekt med den kompisen innan ett par ggr o de verkar trivas tillsammans. Sambon hämtade honom på em och det hade gått jättebra. Kul! Hade utvecklingssamtal igår o de upplever att det går bättre och bättre så man är optimistisk!

Kul att det går bättre!
Med risk för att det blir tjatigt, men som förskollärare på en avdelning med barn med koncentrationssvårigheter, är tydliga rutiner det som jag också tycker är allra viktigast. Ett kryss-schema låter ju jättebra. På mitt jobb har barnen ett schema med bilder uppsatta på väggen (tex bild på påklädning, äta frukost, borsta tänder etc). Efter varje sak går barnet tillbaka till schemat och tar nästa bild..
Massage sägs underlätta inlärning och koncentration..Kanske massera hennes fötter i sängen innan hon ska sova?
Plats för avskildhet är viktigt..och att inte ha alltför mycket syn-och hör-intryck runt omkring. Tex kan man göra en läxhörna som är fri från annat störande, så att hon får lugn och ro..
Att ha god tidsmarginal är ju alltid bra..kanske gå upp 15 minuter tidigare på morgonen för att hinna tända ett ljus till frukosten och slippa stressa..(lättare sagt än gjort, jag vet
Sen håller jag med om att specialpedagogen på skolan är bra att vända sig till..
Lycka till.

Det låter precis som adhd...du ska söka hjälp. Min dotter har äntligen fått hjälp för så där har hon haft det sedan hon var 4 år!

Nu äter hon en medicin(glömt vad den heter)...och det är en dröm nu! Vi sökte hjälp på BUMM(barn och ungdoms medicins mottagning). 

Lycka till!! 

Du är som jag var. Det är helt normalt. Men för ditt barns skull så söker du hjälp. Barnet blir mer och mer medvetet att dom inte är som andra. DET skär i hjärtat att få höra sitt barn säga det. Hon mår verkligen inte bra av att må så här, försök att sätt dig in i hur hon känner det i sin kropp.

Du måste släppa tanken på stämpel, det smittar inte och ÄR ett dolt handikapp var sig du eller jag vill det. 

Hoppar in här och *puffar*

Hur har det gått för er TS ?

Skulle nästan kunna säga att det är min son som du beskriver. Han är 8 år och går i första klass.
Han kan med förvinna in i tv;n, då är det inga problem med att koncentrera sig

Min son har med fått stöd i skolan på lektionerna för att han har svårt att komma igång med uppgifter eller så fastnar han eller drömmer sig bort...

Nu har han redan blivit utredd av en specialpedagog redan från början i första klass, redan på dagis så hade de en från BUP som hjälpte personalen att hantera sonen som kunde få utbrott och var svår hanterad med viss ilska mot sina kompisar och även så är han sen i sin motorik m.m
Men inga problem med att tala eller uttrycka sig men är inte heller överaktiv mer än lite myr kryp i kroppen  ibland, som de flesta i hans ålder

Hemma var det inga problem, i alla fall hos mig eftersom vi separerade när han var ca 4 år. Men hos sin pappa var det lite sämre iom att han träffade tidigt en ny som hade barn ( de barnen har diagnosen adhd och dyl) Kan ibland visa oro inför nya saker. Om separationen påverkat vet jag inte, men nu 4 år senare mår han bra mycket bättre
Visst trotsar han men det gör väl de flesta barn...  
Jag säger precis som du att jag är jätterädd för att han ska bli stämplad för en remiss till BUP är nu skickad, hans pappa som själv känner igen sig i sonen tyckte detta var en bra ide från början men jag var till motsträvig från början men nu ändrat mig och nu hoppas jag att han får hjälpen så han inte kommer efter i skolan.

Mycket av symtomen på adhd stämmer men det återstår väl att se, viktigast nu är att han får hjälpen i skolan så att han inte kommer efter och får det kämpigt framöver.

 

Skolpsykologen har träffat mitt barn nu och gjort olika tester. Svaret har inte kommit ännu men enligt hennes första bedömning har mitt barn inte adhd eller liknande. Nu vet jag iofs inte om jag tycker dessa tester är nåt som kan visa på adhd och liknande. Testerna var för att se vilken hjälp dottern ska få i skolan osv.

Hon satt i 2 timmar ensam med psykologen (de satt mittemot varandra vid ett bord) och gjorde dessa tester. Jag fick titta på men inte "märkas" att jag var i rummet. Jag såg hur det kröp i dotterns kropp hela tiden osv men eftersom psykologen satt mittemot så kunde inte hon se det. Men ändå lyckades hon genomföra dessa 15 tester, mycket tack vare (tror jag) att det var stor variation, ibland skulle hon prata, ibland titta på bilder, ibland göra praktiska övningar m.m.

Nu är det bara att vänta och se vad analysen visar så får vi se hur vi går vidare därifrån. 

Det  låter precis som min son, med skillnaden att han inte har några direkta problem i skolan - där är han duktig, har ibland lite svårt att koncentrerar sig men hamnar aldrig i bråk.

Hemma däremot är han precis som din dotter (han är 7,5 år), både vad gäller t.ex. påklädning o d med barnprogrammen. Han får ofta utbrott, skriker, bråkar och slåss.Kallar mig för fruktansvärda saker som jag inte vet var han har lärt sig. Säger man t.ex till honom att gå o kissa (han har lite problem med att hålla urin o avföring), så "tjuter" han ilsket,lägger armarna i kors och gör vad som helst men INTE det man bad onom om.

Ibland verkar det oxå som att han inte förstår, att det vi säger går helt förbi honom. Om jag t.ex säger "gör du så så får du inte spela tv.spel sen". Och så gör han "så" iaf. Och då får han ju inte spela, men när jag talar om d o inte låter honom spela så verkar det som att han aldrig förstått att jag sagt att det skulle bli så.

Jag har inga tips men vill gärna oxå höra vad barnps. säger, samt om ngn har några tips?? Jag vet inte vad jag ska göra, idag har han bråkat hela dan och jag bara gråter. han lyssnar mer på sin pappa (ej hans biologiska men han har bott med honom sendn han var 8 mån, den andra pappan känner han inte).
Han har 2 halvbröder som han aldrig bott med förutom när han var bebis, som hade en del konc.svårigheter - kan d gå i arv tror ni? Han har däremot inga inlärninssvårigheter vad gäller läsning osv som de hade och hos mormor o morfar uppför han sig hur bra som helst och på sina aktiviteter oxå.

Han har däremot svårt med finmotriken och att t.ex lära sig knyta skorna, håla besticken rätt osv.

Nu har vi beställt MorEpa- Kidz är förväntas full inför om det kommer att märkas nån skillnad