30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Assar, ja, jag tror nog att de passar även nästa år. Fast han kanske får lov att dela dem med brorsan då...  

Juni, först vill jag säga hur tråkigt det är att höra om din svärfar, jag ligger lite efter med det. Hoppas att det ordnar sig med bröllopet...

Jo, Villervallamössor. Vi har kanske åtta stycken... de är hemskt olika, kan jag säga. Mössornas kvalitet och storlek är kanske inte Villervallas bästa gren, för att uttrycka sig vänligt. Vi har stickade mössor, fleecemössor och två olika modeller av trikåmössor. A är möss-fetischist. Får han följa med och handla kläder hittar han alltid en fin mössa han vill ha. Sitter jag vid datorn och han har tråkigt kommer han och vill sitta i knät och titta, han också. Då vill han se antingen Babblarna eller Villervallas mössor!
Jag antar att du menar trikåluvorna. Våra har hållit formen rätt bra, tycker jag. De har nog samma form nu som när de var nya. Nu är inte de favoritmössorna här, det är trikåluvan med öronlappar och knutna tofsar. Gs lilla mössa ser ut som den ska, men As mössa som var stor redan när han fick den förra året är fortfarande stor. Jag kan inte avgöra om det är att den blivit uttänjd eller om huvudet inte heller har växt så värst.. Det kan nog vara lite av båda. Det är den mössan A tar om han ska "g'ut" själv, eller om han själv packar till dagis. Han tar den nog på sig i det närmaste dagligen.

Finns det någon anledning att tro att man behöver två par vinterkängor?
Jag tänker, på sommaren behöver man ju flera par eftersom ungskrutten har en förmåga att blöta ner dem titt som tätt. På vintern är det ju inte riktigt samma, men det kanske finns andra saker som gör att det är bra med extra, som jag har missat?

När tänkta pedagogiska samtal går snett:

A leker med play-doh med sin pappa och vill blanda alla färgerna.
- Men A, blanda inte så mycket, då försvinner ju färgerna!
- Vill! 
- Mamma kan förklara vad som händer när man blandar färgerna!
- Ja, om du blandar alla färgerna så blir all degen brun efter en stund. Det är ju tråkigt.
A tänker och mamma tänker slå i sista spiken:
- Det är ju jättetråkigt om all leran ser ut som bajs sen, så jag tycker nog att vi försöker hålla isär degarna.
- Vill! Baka bajs!

 

Somna, jag upplever det nog som tvärtom. I spjälsängen var madrassen hård som sten, i växasängen är den mjukare och skönare. Men jag håller med Assar, det verkar ha mycket liten betydelse, eftersom A sover precis var som helst. Och hårt. Jag vet inte varför jag ändå smyger när jag är på övervåningen på kvällen, eller aktar mig för att gå på de knarriga trappstegen...
Jag tror att en barnmadrass ska vara tvättbar. Det är nog det hela! 

Persefone, jag vet! Det blev liksom fel där. Men ärligt talat kom jag bara på pepparkaksdeg och bajs som liknelser och tyckte kanske att bajs var minst bra...!

Arg... ja, jag har tillbringat många terapitimmar för att LÄRA mig att bli arg. Just nu kan jag säga att det inte är några som helst problem att bli det. Nyss t ex var jag nog så arg jag någonsin varit.

A har ju för vana att lappa till sin lillebror då och då. Oftast gör han det när han just varit snäll mot honom och det liksom bara slår över; de fina klapparna blir plötsligt till en hård smäll istället. Naturligtvis säger vi ifrån och säger att han inte får vara med G om han inte kan vara snäll. Igår klippte han till G rejält och maken blev fly förbenad och införde ensam-förbud för A och G.

Så för en stund sedan satt jag bredvid G som gymmade och A kom och lekte bredvid. Efter en stund lutar sig A ner och pussar på G - tror jag - ända tills A lyfter på huvudet och G illgastar samtidigt. Ett prydligt bitmärke i kinden på G... Herregud vad arg jag blev! Oftast blir jag bara markeringsarg eller vad man ska säga. Jag vet ju att A är liten och inte alltid begriper vad  han gör, men nu brann det verkligen till. Det var så himla utstuderat, så jag nästan blir rädd för vad A har inom sig.
Jag tänkte på junis glass-trick, men eftersom vi redan använder glass som morot för att A alls ska äta, så blir det liksom fel att använda det. Jag får hitta på nåt annat.... Men vi måste verkligen försöka sätta stopp för detta. 

Välkommen och grattis till ettåringen Galia!

Tack för all input om bitandet. Ja, jag kanske i vreden tyckte att det såg utstuderat ut... jag är lite inne på att han har en svartsjukeperiod just nu. Jag tror faktiskt inte att det var oavsiktligt.
Det har hänt så många gånger när jag är säker på att det inte var meningen från början, men den här gången gick han rakt på bettet och hade nåt i blicken när han tittade upp på mig över sin skrikande lillebror som gör att jag tror det var medvetet denna gång. Det är ju inte alltid han bits, han slåss ibland och då är det nästan alltid så att han klappar fint först och avslutar med en hurring. Då ser man ju hur det går överstyr för honom.
Jag tror som sagt att han drabbats av insikten att G är här för att stanna och att han ska dela saker med honom, framförallt mamma och pappa och vår tid. Det är väl bara att rida ut stormen och ge honom extra mycket kärlek så han känner sig trygg i att han är vår älskling också och de kan vara det båda två.
Han somnade med armarna om min hals igår kväll. Det kändes verkligen som att han behövde tanka. Vi får försöka vara noga med hur vi fördelar gracerna framöver.

 

Johlinn, vad coolt! Duktiga E!
A lärde sig först som en ramsa, han och maken räknade trappstegen när de gick uppför trappan ett tag. Sedan har det nog gått upp för honom lite mer hur det funkar. Han räknar ett, tå, tre, fyra, åtta, nie. Så vi jobbar på fem nu! Lite i taget!

Somna, A lekte ett tag ofta affär eller nåt liknande. Han hade en gammal portmonnä med några franc i och så kom han och skulle betala eller ha betalt. Allt kostade "åttinie föttitvå"! Han sa det även när han såg siffror så som du beskriver. När vi handlade i affären eller *skäms lite* när hans pappa loggar kvitton i Excel. Åttinie föttitvå! Om det bara vore så väl!