30+ med första barnet 1-3 år, del 13
Firren - Intressant möte med läkaren och så skönt att de tror att han kommer växa ikapp. Han gör ju stora framsteg hela tiden, låter det som, så han är väl på god väg redan.
Om det nu är ett arv efter MrF: hur var han som liten? Borde ju vara lite samma sak där kan man ju tycka?
Morgonbestyren, ja. Vi jagar upp barnen 6.30, min tanke är att jag själv ska gå upp 6 så har jag hunnit äta frukost och så innan barnen väcks, men det är något konstigt med min snoozefunktion som gör att jag måste testa den noga varje morgon. Flera gånger.
Så det vanligaste är att jag kliver upp med barnen 6.30, men tack och lov är mannen då hemma en timme till och hjälper till med frukostar och påklädningar och tandborstningar.
Vi har morgon-Bollis som morot för att få I och G klara, och det brukar funka bra, de sitter där en 20 min innan det är dags att gå vid 8. Och då börjar kampen med ytterkläderna. Puh. Just nu är tjejerna medgörliga och G ställer till med en massa besvär, men jag vet att det kan svänga tvärt, rätt vad det är så är det ett (eller fler) annat barn man får bråka med.
Och jag tackar vädergudarna för snön som gör att jag kan dra storbarnen i dubbelpulka till och från dagis just nu. Det ökar chansen att jag får med mig alla barn åt samma håll inom rimlig tid. Visserligen känner jag mig som om jag varit en timme på gymmet efter att ha kört både ett barn i vagn och två tunga barn i pulka hela vägen, men det är ju inte helt fel. Jag har en målbild som superfit supermorsa, stark nog att klara allt, det gör det också lättare att stå ut med att brottas med G för att få på honom overallen. "Ja, sådär ja, nu svettas jag riktigt bra. Kom igen! Lite till. Pulsen ska upp!"

, och fortfarande händer det att det kissas i sängen ibland. Så det behöver ju inte vara någon nackdel att de väntar tills de verkligen är helt redo att sluta.