Hur slutar man med sömnmedel?

Det är inte så att du programmerat om dig så att du inbillar dig att du inte är trött o att du i desperstion känner att du aldrig kommer lyckas utan tabl har vart där. Testa byt medicin alt trappa ner. Ta endast om du verkligen inte måste. Lär dig varva ner i tid innan o skaffa ögonmask o öronproppar. Stressa ner?

Jag glömde bort mina sömnproblem o tablettbehov när jag fick barn. Plötsligt var jag allltid trött o fick aldrig sova nog. Skönt.

Tack för ditt svar! Jo visst kan det ligga något i det du skriver att jag liksom inbillar mig att jag inte är trött. Men jag är liksom aldrig någonsin trött som i sömnig, förr kunde jag somna till i soffan när jag tittade på tv, eller somna en kvart på eftermiddagen. Det inträffar aldrig nu. Ögonmask har jag, ska skaffa proppar också. Har också försökt trappa ner, men när jag är nere på 25% av normaldosen så somnar jag inte och sen när jag inte sovit på 4-5 nätter så tar jag tablett igen för att jag måste få sova några timmar för att kunna sköta min studier och orka en hel dag. Känns lite hopplöst. Man är som ständigt småseg men aldrig riktigt trött.
Men vad skönt att du är av med tabletterna, man kanske ska skaffa ett barn då..

jag har haft exakt samma problem. Använde Stilnoct under 3 ½ års tid, det var ett rent helvete, det var när dom var "nya", nu har dom kommit fram till att dom är extremt beroendeframkallande. Jag gjorde en massa tokiga saker, som jag inte kom ihåg ett dugg av på morgonen, till slut fick jag en överdos, då var jag uppe i 8 st 10 mg per dygn. Väntetiden för att komma in på "avgiftning" var 5 mån om man inte var självmordsbenägen, och det var jag inte så jag fick snällt vänta.

Att vänta 5 mån var orimligt så jag bestämde mig kort och gott för att sluta på egen hand. Sjukade mig från jobbet (olovligen, eftersom ingen läkare trodde att jag skulle klara det) Stängde in mig hemma och väntade ut skiten helt enkelt. Låg och hade frossa och skakade i en vecka, sen var det ur kroppen, men sen kom det stora problemet, att försöka somna på egen hand. Det var helt omöjligt, som att kroppen "glömt bort" hur man gjorde. Jag låg och lyssnade på alla ljud nätterna igenom.

LÖSNING:
Först och främst, skaffa öronproppar, för att stänga ute allt ljud. (jag kom ur detta för 4-5 år sen men öronpropparna kommer jag aldrig kunna sluta med, det är som att kroppen aldrig kommer lära sig att "stänga av ljudet själv")
Inget kaffe på eftermiddagen eller kvällen.
Äta på regelbundna tider, INTE sent på kvällen.
Avslappningsövningar hade jag stor nytta av i början.
Att ta för vana att somna i sängen är bra, inte somna till TV:n i soffan t.ex.
Var utomhus under dom ljusa timmarna om du har möjlighet
Försök att aktivera dig fysiskt så mycket som möjligt.
Ta bort klockan från sovrummet och stäng av mobilen, det stressar bara att ligga och kolla på klockan stup i kvarten.

Lycka till!! Om man bara bestämmer sig 100% så lyckas man. Det tar tid, men ge inte upp

Jag har varvat mellan stilnoct, imovan och propavan och diverse andra vad de nu heter i 8 år.

När jag blev gravid så åt jag 2 stilnoct till natten, varje natt, men slutade direkt när jag plusade... Inga problem med att sluta, men jag var så inställd på det.

Dock så ville jag verkligen inte börja med propavan, anser att det är den värsta tabletten som finns, men jag sov inte, trots att jag var gravidtrött. Den får man äta när man är gravid.

Sedan när barnet kom så var jag helt inställd på sluta med propavan... sov inte på 4 månder, bara små snabbisar på 20 min här och där... som tur var hade jag mammahormoner i mig, fattar inte hur jag klarade det...

Men sedan gav jag upp, utan sömn är man ingen bra mamma.

Så jag står kvar på 2 tabletter till natten, och faktiskt, jag funkar, och det är jag glad för, annars går man bara runt som i en dimma av trötthet...
(trött men somnar inte)

Så jag önskar dig lycka till, och om du lyckas får du gänra skriva igen hur du gjorde... :)

Åh tack snälla du för ditt långa svar, det ger mig verkligen hopp. Du har ju gått igenom PRECIS samma sak som mig, men för dig var det nog ytterligare lite värre då du var uppe på en betydligt högre dos än mig. Jag är imponerad att du lyckades ta dig ur det här helvetet på egen hand. Låter riktigt otäckt med en överdos!!:/
Känner också igen det där med att inte komma ihåg, ha minnesluckor. Jag kan ha haft samtal med min sambo som jag inte haft en aning om dagen efter, jag kan tom ha sex med honom utan att minnas en enda sekund av det. Så otroligt otäckt.  Nu sover vi isär för att jag ska lyckas ta mig ur det här, för det är också som du skriver, man hör varje litet ljud. Han snarkar lite ibland, eller bara andas lite högt, då är det kört för mig. Men öronproppar ska inhandlas imorgon! Dessutom ska jag göra upp en plan på hur jag ska lyckas med det här. Kaffe dricker jag aldrig efter 16 nuförtiden. Jag tränar 2-3 ggr i veckan nu men ska försöka öka men kroppen full med tabletter sen dagen innan så är man så otroligt seg att man knappt pallar med att ta ut sig riktigt fysiskt. Man är som en degklump typ. Men jag har redan minskat min dos och därmed orkar träna mer.. det ena ger det andra. Jag har jullov om några veckor då gör det inget om jag är vaken en vecka i streck. Ska banne mig klara detta!! Tack snälla återigen för ditt svar. Förresten, hur lång tid tog det efter att du slutat med tabletterna innan du kunde sova av dig självt igen? Du skrev att det tog en vecka att få ur det ur kroppen, men började du kunna sova litegrann sen?

Tack, lyckas jag ska jag gladeligen berätta för dig hur jag gjorde. Eller rättare sagt, jag ska lyckas så jag återkommer om hur jag gjorde
Otroligt tråkigt att höra att det är så många som måste hålla på så här, det är ju ett rent helvete, som du skriver, trött men somnar inte och man går runt i en dimma av trötthet. Det tär så på en. Och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att få ett barn och ändå orka med trots att man inte sover något, helt otroligt.
Jag har hållit på och försöka sluta i ett halvår, dragit ner på dosen osv men har inte lyckats helt hittills.
Förstår vad du menar när du skriver att du funkar, för det gör jag också när jag äter tabletterna, alltså jag sover om natten och jag är någorlunda  människa dagen efter men jag känner ändå att jag på ett sätt tar skada av dem, jag blir beroende, jag blir lättare flåsig, svårare att andas, får minnesluckor, svårare att koncentrera mig osv.. och jag önskar att min egen kropp kunde reglera min vila. Det som bygger upp och återhämtar kroppen.

Jag tycker synd om dig, du låter på ett sätt lite uppgiven. Har du gett upp? Eller tänker du försöka sluta igen?

En parantes bara. Stilnoct är beroendeframkallande ja, men inte extremt beroendeframkallande. Samma gäller för imovane som du äter TS. Hur man klarar av att kliva av ett bruk av dessa är högst individuellt. Vissa klarar det hur bra som helst medan andra har det svårare.
Jag åt stilnoct (50-150mg/kväll) i ett par år och klev sedan av det cold turkey hur enkelt som helst. Jag hade problem med att sova i några dagar efter att jag hade slutat men sedan kom min sömn igång igen. I dagsläget äter jag bara 3x25mg per dag samt 30mg theralen till natten och klarar mig på det.

Så dessa skräckhistorier som har påtalats här gäller absolut inte rent generellt. Räkna med någon eller max några veckor då du har svårt att sova och sedan bör du kunna sova igen. Kan du fortfarande inte sova så be att om få testa theralen, attarax eller propavan. Vilken som fungerar bäst är omöjligt att säga för det är olika från person till person. Jag får tex egentligen ingen effekt av någon av dessa. (Med effekt menar jag att bli trött etc.) Däremot klarar jag av att somna om jag äter attarax under dagen och sedan tar theralen till natten. Men det handlar absolut om att hitta rutiner som fungerar när man inte längre äter tabletter som "slår ut" en. Jag har alltid samma rutin när jag lägger mig. Jag börjar med att lägga mig på den sida som är mest obekväm. När jag sedan har börjat slappna av och varvat ner vänder jag mig till den bekväma sidan och försöker komma in i rätt "mode". Lyckas jag inte göra det så börjar jag om och så håller jag på så tills jag lyckas somna.

Ja, Theralen använde jag mig också av efteråt, tyckte då i jämförelse att det inte gav nånting, men det gjorde det säkert, i kombination med allt annat.

Och ja, såklart att det är individuellt, jag kan bara prata för mig och min upplevelse utav stilnoct, och utrycket "extremt beroendeframkallade" var det en läkare som använde. Och jag måste utifrån min situation hålla med, men det kanske inte är extremt för andra, vad vet jag??

Det här kommer låta som en lång tid, men jag kunde inte sova "normalt" förrän ca 1 år senare. (bara med öronproppar som hjälpmedel) Men man klarar sig ändå. Först var det en månad efter att jag slutat med Stilnoct då jag sov typ var 4:e natt, men även om man inte tror det så sover kroppen lite däremellan, fast väldigt lätt, så det känns som du är vaken och du har full koll på vad klockan är, men kroppen hinner vila, och man kan klara sig igenom dagarna ändå, sen blev det var 3:e dag, och sen sov jag oftare och oftare.

Tänk inte så långt fram, ta bara en dag i taget. Det kanske går mycket fortare för dig eftresom du inte är uppe i lika hög dos?

Fast huruvida något är beroendeframkallande samt i vilken utsträckning det är det grundas på hur majoriteten reagerar. Med andra ord så är det många som har upplevt att stilnoct. är beroendeframkallande men inte lika många som har upplevt det som EXTREMT beroendeframkallande.
Ketogan däremot är extremt beroendeframkallande om man ska utgå från den enda "riktiga källan" vi har, nämligen FASS.

Jag tog stilnoct och några andra som jag glömt namnet på udner en period när jag hade sömnproblem. Det började en natt med att jag inte kunde sova. Natten efter var jag så stressad över att jag inte sovit natten innan, så då kunde jag inte heller sova. Och så var den onda spiralen igång...
Jag pratade med min chef om mina problem, och för migvände det när han sa åt mig att ta precis den tid jag behövde. Jag skulle strunta i att ställa klockan, för om jag lyckades somna framåt 5 så är det ju onödigt att klockan väcker en kl 6. Han gav mig helt fri arbetstider, och jag skulle bara jobba så mycket som jag orkade. Från och med den dagen vände det. Jag beslutade mig för att inte ta något mer, utan bara lägga mig och hoppas på det bästa. I början soc jag kanske inte så många timmar per natt, och jag vaknade flera gånger bara för att "kolla om jag hade somnat". De gånger jag vaknade och insåg attjag faktiskt hade lycktats somna så kände jag mig ganska lättad. Efetr några veckor var jag tillbaks och sov normalt. Jag är helt övertygad över att det var min chefs agerande som fick mig att slappna av, efetrsom jag itne behövde orora mig så mycket över att vara trött på jobbet längre.