2 års trots!!!

Ja, mitt tips är att du inte skriker och inte bråkar med henne.

Är det illa så är det bättre att nongalera, tycker jag..

Har en hopplöst trotsig kille i samma ålder

ok, ja man får ju hoppas att det slutar nån dag, annars blir man väl tokig

Det beror lite på ....

Vid ca 2 år är barn väldigt argsinta. Ju sämre de pratar, desto argare är de, så det verkar höra ihop. De vet helt enkelt inte vad de ska ta sig till med sin ilska.

Vid ca 3 år är de mitt i trotsåldern. Då ägnar de hela sina dagar åt att testa hur världen fungerar: "Vad händer om jag inte lyder mamma? Vad händer om jag kastar bollen i lampan? Vad händer om jag kastar mig omkull och skriker? Får jag godis då?" osv osv.

Din dotter ligger lite mittemellan, så då är det svårt att säga hur du bäst ska hantera det ....

Se det som en test å inte som trots, så kan det kännas lättare.
Barn testar dem de litar på å älskar, å de litar på att vi ska visa dem vad som är rätt eller fel.
Teståldern är en utvecklingsfas som de måste igenom å vi ska guida dem.

Gå ner så du är i ögonhöjd med henne å säg vad som gäller. Du behöver inte tjata å gnälla, utan tänk igenom först innan du svarar. Det är inte fel att ändra sig heller. Barn är smarta å förstår vad som egentligen är rätt.
Att nongalera är inte en bra metod. Då är det bättre att säga till barnet att "Just nu orkar inte mamma tramsa med dig. Jag har sagt så här å det gäller!" Det är ärligare än bara att strunta i barnet å låta dem tro att man inte bryr sig om dem.
De gör inte de här testningarna med flit för att vara jobbiga, utan för att lära sig hur/vad man får göra för att bli lite mer självständiga.

Lycka till!
MammaFia med en 2½ åring

MammaFia:
Att nongalera är ingen bra metod, anser jag...(kanske skulle läggas till

Jag förmodar att hon inte börjar med att skrika på barnet, så självklart så ska man prata först. För mig var det ett alternativ till när man är på gränsen till att orka med, att nongalera ett skrikande och helt hysteriskt barns beteende, det kan visst vara en fullkomligt lysande idé, när man har idé torka.

Och är man på gott humör och går vidare i familjlen och låter det lilla barnet fortsätte ha sitt utb rott så blir det verkligen inte som att visa att "mamma, inte orkar med". Tvärtom, mamma orkar med, men det här du gör nu kommer du ingen vart med, så jag är åter tillgänglig när du slutar skrika.

Olika saker kräver väl lite olika åtgärd, tycker jag. Min son är drygt toch håller också på att testa allt möjligt. Att hjälpa barnet sätta ord på sina känslor sägs ju vara bra.

Att slås och bitas är bara tvär nej. Då håller vi i honom, tittar honom i ögonen och säger bestämt, men lugnt "nej, så får man inte göra, är du arg så får du slå på en kudde. Ingen vill leka med nån som slåss".
Hjälper inte det så blir han förvisad till sitt rum en stund. Sen ser vi alltid till att "återförenas" och frågar om vi ska vara kompisar och kramas. Det brukar funka bra.

Ibland får man vara mer manipulativ och använda sin fantasi - tex om han vägrar borsta tänderna, ta på kläderna, gå och lägga sig etc. Man får göra det mesta till en lek så det blri intressant. Då blir det inte lika lätt för honom att säga "nej". ibland säger vi bara att "alla barn gör så" eller "alla stora killar går till dagis - är du en stor kille?".

Slänger han sig på golvet för att han inte får som han vill, så brukar vi nonchalera det.

Ja, som jag sa. Vi gör lite olika beroende på vad det är för ngt sonen gör/vägrar etc. Men jag tycker inet man behöver skrika åt sitt barn. Barn förstår miner och tonfall mycket bra och jag tror bara att man lär barnet att skrika om man skriker själv.

Ha det bra!

MammaFia
Vilket bra svar! Jag ska läsa det igen när min son (snart 2) gör mig utmattad av sina känsloutbrott nästa gång

Kollade på din pres och det verkar som ni precis fått en till. dey är väl kanske en del av försklaringen. Kramas och gosa mycket, låt henne varra delaktig "våran bebis" är ett bar uttryck!!
Lycka till

Jag visar när jag blir arg genom att ändra ansiktsuttryck och röstläge och säger till hårt men bestämt att han får gå in på sitt rum, sedan lyfter jag in honom på rummet och stänger dörren. När han lugnat sig kommer han ut och säger förlåt genom att kramas och detta kan ske direkt när jag stänger dörren eller efter ett tag. Jag står alltid med famnen öppen när han kommer och vill säga förlåt.

Känner verkligen igen mig. Skönt att man inte är ensam.

MammaFia: Känns bra att läsa ditt inlägg
lövet2: Min pojke pratar inte ännu och det stämmer nog. Skönt att tänka på iallafall.

Vet ingen i hela världen som kan reta och provocera mig som min lilla gosse.
Ändå är det den bästa killen i världen.

Ha det bra och lycka till alla andra med era trotsbarn...

hehe mmm trots e inte kul alls.min son på snart 2år kan vara lite jobbig.
bara vara bestämd,det går över.

Skriver under på allt mamma Fia skriver.
Försöker själv hantera min sååå trotsige kille (2½) så. Men visst händer det att det inte lyckas, det kan jag vara ärlig med.

Konsekvens är bra. Ihärdighet måste man ha. Erkänna för barnet att man kan göra fel underlättar. Och att välja sina strider noga; annars känns hela dagen som en lång batalj och det är ju jättejobbigt.

Hej tjejer! det kan ju vara som nån skrev att eftersom vi precis fått en bebis till så kanske hon trotsar extra, men hon är med o byter blöja o allt sånt, sen det här med att prata gör hon klockrent så jag tror inte att hon tror att vi inte ska förstå. men men det går nog över som ni säger. kram