Anonym (humlan) skrev 2011-06-30 20:00:43 följande:
Låter såå bekant. Jag har skrivit här förr x flera. Är i liknanade situation. Har aldrig tänt på en qvinna förr men med min nya väninna är det nåt speciellt, skulle göra vad som helst för henne o MED henne. Varit vänner över ett år, ses rätt sällan men nånting verkar det vara där. Ibland känns det som om det minskat från hennes sida nu men på något vis tolkar jag det som att hon antar jag inte är intresserad, inget har hänt ju. Hon är i chefsposition kan man säga, vi ses på jobbet varje vecka men träffas privat kanske 1 ggn i månaden. Hon är singel (hört att hon är bi) men jag bor med man + barn o som sagt - har ingen erfarenhet av qvinnor. Nu ska vi ses igen om ca 1 vecka, väntar sååå. Men jag tror inte heller nåt händer, ingen vågar liksom., hon har för mycket att va rädd om ifall hon skulle missta sig (om hon tänker så) o jag --- vågar inte helt enkelt. Vänskapen är för fin för att riskera. Jag undrar dock om nån kan svara på om det är vanligt att den ena tar initiativena till träffarna - det är liksom alltid jag, men hon vill ju nog ses o vi har kul, askul. Det är även jag som nu o då sänder textmedelanden, men vissa människor är ju sådana att dom inte textar så mycket. Eller?? kanske jag borde tolka saken som att hon ej är intresserad, vad tror ni?? Och ts, hur går det för dej/ er?
Fortfarande vibbar, blickar. Om hon vore man (vilket är det enda jag har erfarenhet av) så hade jag DIREKT sagt att han var intresserad av mig. Men nu vet jag inte. Jag blir alldeles konstig av henne, säger dumma saker och blir svettig och röd och konstig. Känns som att alla ser på mig att det är något och så skäms jag, mest för att jag har en man...
Försöker närma mig henne men vill ta det lite diskret eftersom vi aldrig är själva. Jag har skickat textmeddelanden också och fått svar och så men hon tar aldrig initiativ till träffar eller mess utan det får jag göra.. Men som du skriver så är ju alla olika, vissa messar inte lika ofta.
Känner igen mig i det du skriver mycket, att ingen vågar. Och det är klart. Om du lever med man och barn lär hon väl vara rädd för att "sabba" för dig. Och det är ju en fin egenskap! Kanske är hon rädd att bli sårad/utnyttjad själv också? Har hört att många tjejer som kommit ur garderoben är lite trötta på oss veliga som vill "testa" och inte riktigt vet.
Uppdatera gärna o berätta hur det går!
Jag vågar INTE fråga rakt ut men har kännt vibbar om jag säger så. Vibbar och blickar men det är kanske önsketänkande? Vi har skojat lite om homosaker och det känns som om vi "känner" på varandra, var vi står. Men hon är inget som skulle göra något spointant/oförhappat. Jag tror att hon, liksom jag, är oerfaren av kvinnor. OM hon nu är intresserad 