Överlevnadsbarn

Nu var inte vår dotter speciellt ledsen men det kanske var för att vi alltid har burit... Men hon har varit vad jag skulle klassa som ganska krävande. Hon har aldrig vilja ligga själv, aldrig gillat vagnen, aldrig sovit en hel natt (fram till året har hon nog vaknat ca 1 gång i timmen på nätterna), ammat sjukt mycket, alltid velat vara i rörelse (alltså räckte det inte med att ha henne i sjalen, hon ville dessutom att jag/min man skulle röra oss), ja, hon har helt enkelt krävt sitt. Dock hade jag ingen uppfattning om att barn inte var sådana så jag förutsatte att det var normaltillstånd Tills jag började se att barn runtomkring faktiskt kunde sitta/ligga stilla i vagnen, kunde sova mer än en timme i sträck, kunde sitta i babysittern och titta på sin mamma när hon åt (vår dotter har nästan alltid suttit i knät när hon var liten och vi åt).

Jag tror faktiskt att det är mer vanligt än folk tror och framförallt så tror jag att vissa inte "tillåter" barnet att vara så utan försöker på olika sätt att träna och lära bort det... Jag tror att det är ett naturligt tillstånd för barn att vara krävande, det handlar ju faktiskt rent biologiskt om ren och skär överlevnad. Jag har också ramlat över några texter om överlevnadsbarn... men jag kommer inte ihåg vart jag läste det. Sedan vet jag att jag även har läst en teori om att barn som kommer genom komplicerade förlossningar (tror faktiskt att det inte ens behövde handla om direkt komplicerade förlossningar utan mer om förlossningar där stressen runtomkring var påtaglig) kan uppleva ett trauma som de bearbetar under sina första levnadsmånader vilket ofta då skulle ta sig uttryck genom skrikiga och krävande barn...

men nä, jag är helt övertygad om att det finns många barn som ditt därute

Det är lite det jag menar... för mig är detta normaltillstånd. Men vissa verkar inte hålla med

Det jag vill säga med att framhålla att det är ett normaltillstånd för ett barn att vara så är inte på något sätt att slå någon på fingrarna för att de klagar på att de har ett krävande barn. Absolut inte! Tvärtom vill jag med begreppet "normaltillstånd" ge föräldrar till krävande barn en känsla av att de verkligen inte är ensamma och ge dem styrka i att sluta leta efter fel hos sitt barn och istället lägga energin på att hitta bra vägar tillsammans med sitt barn! Jag tycker det är viktigt att man får klaga, får känna att det är skitjobbigt osv. men jag tror att många letar efter "fel" hos sitt barn när det i själva verket faktiskt är ett helt vanligt barn som inte behöver gå på utredningar, som kanske inte har kolik eller som faktiskt tål mjölk osv. Ofta vill föräldrar till dessa krävande barn på något sätt hitta en diagnos på barnet när det faktiskt "bara" handlar om "ett helt vanligt barn". Och i min benämning av "ett helt vanligt barn" ryms oändliga variationer

Sedan kunde jag inte låta bli att skratta när jag läste om detta att inte kunna gå upp och gå på toa på natten för att ens barn vaknar och blir helt hysteriskt... Been there done that så att säga Fan, ibland kan jag ligga och hålla mig och försöka vänta in en stund som jag tror blir bra för att sedan kliva upp och inom 2 sekunder ha ett barn som skriker sig hes Lååååångt ifrån skrattretande egentligen men jag kände verkligen samhörighet med dig Konichiwa girl då

Vi har samma erfarenhet som Madeleineh när det gäller somna på dagis. Under inskolningen gjorde min man som han gör hemma, dvs bar henne. Sen när hon lämnades första gången gjorde personalen som min man. Så gjorde de första veckorna sen kunde hon somna bredvid personalen på sin madrass. Numera är hon nästan alltid först in till sin madrass när det är sovdags . Hemma gör vi dock såsom vi alltid har gjort, dvs jag ammar till sömns å min man bär eller vaggar.

Man skulle väl kunna säga att de "bara är barn" för det är de ju. Men inom termen "bara barn" finns ju oändliga variationer och vissa behöver mer för att bli nöjda än andra. Ett barn som inte går att lägga på skötbordet utan att det börjar gråta hysteriskt, som ALDRIG vill ligga i babysittern, inte sitta i babyskyddet i bilen, inte vill åka vagn, inte kan sova någon annanstans än på eller i närheten av en förälder osv behöver ju bra mycket mer än de flesta andra barn behöver för att vara nöjda. Eller?

Jag tror att om man inte har haft ett s.k. överlevnadsbarn, spiritied child, eller vad du nu väljer att kalla dem, så är det väldigt svårt att förstå. Men visst är alla barn "krävande", det ligger ju i deras överlevnad. Det är bara det att somliga är det mer än andra

Sen måste jag fråga... Är inte handikappade barn och utåtagerande barn också barn, eller??

"bara barn" ska det vara...