Överlevnadsbarn
Jag måste säga att jag tror att jag och min lilla familj definitivt passar in i den här tråden. Stina passar in på i princip alla punkter av ett överlevnads barn och jag måste säga att det kan tära oerhört ibland. Just nu är det extra jobbigt också, hon är 16 månader och inatt sov hon hela natten på oss, efter att äntligen lugnat ner sig. Vi samsover och vi bär mycket, försöker lyssna på hennes behov så gott det går, men ibland blir man trött. Då kan det vara skönt att läsa om andras tips och vardag, ibland känner man sig så ensam, "alla" andra barn sover ju perfekt och leker ensamma i timmar. ;)
Angående när det började visa sig så var det på BB för oss också. Hon behövde ligga i solsäng och det var kanske de två värsta dygnen vi haft. Ligga i balja var inte Stinas grej, hon var mer hud-mot-hud-tjej. Sen bodde hon i sin sjal under sina sex första månader, men kräver mycket närhet och har alltid varit väldigt intensiv. Sen har det bara fortsatt. Hon är en helt underbar unge, med en otrolig vilja och fantasi, rolig och ofta väldigt glad. Men ibland blir man tokig, knappt en sekund för sig själv. Man kan ju liksom fortfarande glömma att få gå på dass själv. :)