Ronjan709

Äldre 26 Jan 23:07

442 svar

Överlevnadsbarn

Vittra:

dessa rader som du skrev tror jag mkt på:
Tyvärr är det så att de krävande barnen oftare utvecklar en otrygg anknytning (finns studier på det) troligtvis eftersom dessa föräldrar i högre grad känner sig maktlösa och frustrerade eftersom barnen är så missnöjda och svåra att tillfredställa, föräldrarna kan då dra sig undan barnet vilket skapar en ond cirkel. Det tror jag också är viktigt att ha i åtanke när det gäller att skapa bra förutsättningar, att aktivt jobba med samspelet för att få en trygg anknytning, vilket ju också främjas genom att bära mycket eller amma, samsova osv.

Nu har min son i och för sig andra problem också med hälsan o maten och sömnen Men hans personlighet är väldigt krävande o jag har känt mig stressad,arg, otillräcklig ofta. Han har ju aldrig varit nöjd. Är man sen en förälder som inte är bra på att hantera stress o dessutom inte får sova på nätterna så tror jag absolut att relationen anknytingen skadas. Varför är han annars fortfarande så otrygg att han inte kan leka själv vid snart 2 års ålder utan bara gallskriker om jag ska göra minsta hushållsysla.

Ronjan709

Äldre 26 Jan 23:14

#116

En sak som hände i går fick mig att inse hur min sons starka vilja kan påverka o stressa alla omgivningen. Inte bara mig. Vi var i väntrummet hos läkare o så fort han såg ett barn ha en leksak skulle han ha den och blev jättearg o ledsen. Men så fort han fick den så kollar han in ngt nytt barn o ska ha deras sak i stället. Pga hans ilska o gallskrik ser jag andra föräldrar börja säga åt sina barn att lämna i från sig sakerna till min son även när min son inte var den som hade den först. Detta hände med 3 olika föräldrar! Känner ni igen det?

Han blev så arg i somras när han inte fick äta stenar att det var jobbigt att vara ute och leka med honom i parker när han bara skrek o var arg o alla andra är chockade för de plockade bara av sina barn stenar o ersatte med leksak att leka med.

Ronjan709

Äldre 27 Jan 10:53

#119

vittra skrev 2011-01-27 10:17:07 följande:

Det tycker jag var väldigt dumt gjort av föräldrarna... att göra så kommer bara öka hans beteende att skrika och bli arg för att få som han vill. Vår tjej var också sådär i 2-årsåldern (det hör till) men givetvis sa vi ju nej när det var nej. Sen fick man ta ett helt galet vansinnesutbrott, men hon lärde sig trots allt ganska snabbt att hon inte fick som hon ville bara för att hon skrek. I många fall rörde det sig om helt omöjliga saker och då är det ju iofs lättare att stå fast vid ett nej... omgivningen har många gånger hört hennes skrik och utbrott, men vi har också fått beröm för att vi stått fast vid det vi sagt trots att hon blivit heeeelt galen. Nu var det längesen hon fick sådana utbrott

Självklart har det hänt att hon vill ha leksaker som andra har, men finns ingen som helst anledning att hon ska ha rätt till andra barns leksaker! DU skulle ju också ha tagit ett ansvar där och sagt nej det är ett annat barn som leker med den just nu, du får ta något annat eller vänta tills sen och sagt till föräldrarna att det blir fel om han får leksaken som ditt barn leker med just nu (så har jag också behövt göra). Allra helst när du tydligt märkte att han inte blev nöjd! Det är i allra högsta grad att testa gränserna, och just nu får han inga gränser... det behöver han. Det är inte kärlekslöst att säga nej och sätta en gräns ibland, det är just precis i den här åldern de behöver det som mest. Det är vad som skapar trygghet just nu.

Håller med. Ja alltså jag sa ju nej och kunde inte låta honom ta andras saker. Jag bara menar att det visar hur dessa viljestarka barn chockar o påverkar omgivning . Inte bara föräldrar.

Ronjan709

Äldre 27 Jan 11:09

#120

vittra skrev 2011-01-27 10:31:15 följande:

Har också känt mig otillräcklig många gånger när hon aldrig var nöjd, har nog tänkt på det ännu mer nu sen hon fick ett syskon som är så otroligt tacksam att ha att göra med... jag får nästan ångest för att jag kan tex sjunga för henne, läsa med henne och mysa med henne... för det gick aldrig med stora tjejen. Hon bara gnällde, kinkade och skrek när jag försökte göra sånt med henne, hur lätt är det då att försöka göra saker med ett barn som aldrig är nöjd med det man gör?? Men hon är lättare nu, men ändå... situationer lite då och då som gör att man känner en märkbar skillnad mellan henne och lillasyster...

Att en 2-åring inte kan leka själv har knappast med otrygghet att göra, de har ju ett helt annat sätt att se på saker än en bebis... en 2-åring som inte "kan" leka själv har enligt min erfarenhet ofta vuxna i sin omgivning som inte är så duktiga på att visa att de inte vill leka med dem just nu. Om man nu ska diska kan man mycket väl förklara för en 2-åring att; jag vill inte leka med dig just nu, jag vill diska för jag tycker det ser hemskt ut här med all disk. Vill du vara med och titta? Kan man säga. En otrygg anknytning visar sig inte på samma sätt hos småbarn som hos bebisar.

Men om du tror att din son har utvecklat en otrygg anknytning tycker jag du ska be om hjälp, kontakta bup till exempel?

OK. Intressant. Jag ska nog vara tydligare i att visa. Jag brukar säga att jag kan inte ta upp dig nu för jag ska diska osv. Och han brukar skrika bära o bli arg o sen hysteriskt gråta tills jag är klar o tröstar honom. Slänger sig på golvet slår huvudet i golvet gör han med. Han går inte att avleda med att sitta på sin stol brevid o titta på. I bland fungerar det när han själv lekar med vatten samtidigt. Men det var skönt att höra att detta kanske endå beror på att jag varit för dålig på att visa för jag tror jag uppoffrat för mkt tidigare och inte gjort saker dvs avbrutit o tröstat honom så fort han skriker

Ronjan709

Äldre 27 Jan 20:32

#125

vittra skrev 2011-01-27 11:18:22 följande:

Ja man får inte bli för uppoffrande med större barn heller, det är en sak när de är bebisar för då behöver deras behov gå i första hand... men äldre barn har inte samma behov och man kan inte bortse helt från sin egen person bara för att göra ett barn till viljes.

Om du är osäker på anknytningen, fundera över det här med trygg bas. Det är A och O när det gäller anknytningsmönster för så här små barn. Använder han dig som trygg bas? Utforskar han öht, om än korta svängar för att sedan återvända till dig? Det är detta som är väsentligt. Vågar han inte utveckla sin egen självständighet så har funktionen i en trygg bas misslyckats...

Ja när vi är ute beter han sig precis som du beskriver. Uforskar och kommer tillbaka. Det är hemma som han är så klängig och fast vid mig och vill leka med mig,på mig osv hela tiden.

Ronjan709

Äldre 27 Jan 21:26

#126

Ska bara tillägga att när han var yngre framtill dryga året ville han inte utforska mkt när vi var ute heller. Men han har alltid velat ha kontakt med människor men från min famn och de fick inte komma för nära. Så visst har det skett otroligt stora framsteg på den fronten. Har går ju på dagis också och det trodde jag typ aldrig han skulle klara.

Ronjan709

Äldre 28 Jan 00:51

#130

vittra skrev 2011-01-27 21:42:42 följande:

Du ser, då tycker jag inte du ska oroa dig så mycket

Nej det är skönt att inse att det kanske inte är anknytningen det är fel på. Men det är mkt frustration o stress mellan oss nu förtiden känner jag för jag är så less på att vara fånge i mitt hem o jag får lixom peppa mig att kunna klara av att göra saker och fullfölja dom trots hans protester o han blir så arg när jag inte gör som han vill. Det är väl all denna stress o ngn slags kamp vi har nu som man är rädd han tar skada av. Sen så försöker man komma på saker som är roliga för honom men han blir alltid arg på ngt. Pusselbiten som inte gick i, ska han rita så skriker han bara vad jag ska rita eller ska byta krita eller jag vet inte vad.
Sen har vi ju hans dåliga sömn o matvägran o övrig sjukdombild med att dras med. Många gånger tycker man synd om honom och låter honom få sin vilja fram och det här med att bära mkt är ju en ovana pga kolik o reflux o fortfarande gör jag det på nätterna när han mår dåligt men nu försöker jag sitta upp o vagga honom upprätt i stället för att gå runt i bärsjal o sånt man gjorde mkt förut. Så på dagarna när han mår ganska bra vill jag inte tvingas bära honom i onödan så som sagt det är en liten kamp mellan oss nu men jag tror han tar ännu mer skada om jag inte kan stå mig och göra saker jag behöver för då blir jag enormt stressad o arg och det känner han ju också av.
Men jag tycker i alla fall att han stämmer in väldigt bra på det jag läst nu om överlevnadsbarn så jag ska försöka läsa på mer om hur man hanterar olika situtioner.

Ronjan709

Äldre 28 Jan 12:42

#132

vittra skrev 2011-01-28 10:23:00 följande:

Han är ju mitt i den åldern då han strävar efter att bli mer självständig och hävdar givetvis sin vilja med råge! Alla barn går ju igenom detta, men vissa är tydligare och "starkare" än andra. Du säger att ni har en kamp, är det om att han vill bli buren och att du inte vill bära? Det tar lite tid för små barn att förstå när förändringar sker, han kan ju inte förstå att du plötsligt inte vill bära honom längre. Förklara att du inte orkar bära så mycket längre och att det är därför du inte vill. När du vill bära säger du bara, ja nu vill jag bära dig en stund. Jag tror att ni missförstår varandra. Kamp är aldrig bra, och visst ska han få sin vilja igenom! Man ska inte neka bara för sakens skull, men du måste ju fundera över vart du står, och varför du säger ja eller nej. Det viktiga är ju att du säger nej när du menar nej, och ja när du menar ja. Alltså när du känner att du vill och inte vill. Jag tycker att en rätt bra riktlinje i den här åldern är att ta en konflikt av tio, satsa bara på de allra viktigaste konflikterna och strunta i alla andra. Då får man en drägligare tillvaro, man minskar stressen och tjatet och barnet får chansen att känna att han är värdig att göra vissa saker själv och styra vissa saker själv. Men låt honom inte köra över dig! Det ska vara på bådas villkor. Tror inte du berättat om hans sjukdomstillstånd? Kanske är det ändå något som påverkar mycket i hans sätt att vara?

Tack för tips. Ja jag tror framför allt att han mår sämre av att inte äta så mkt och blir kinkikgare men sen har han sin viljestarka personlighet som sagt. Ska tänka mer på riktilinjen då skrev om tycker jag låter väldigt vettig

Ronjan709

Äldre 28 Jan 22:41

#135

viljestarkmamman skrev 2011-01-28 21:46:16 följande:

Sia 75>> Er son låter precis som vår och vi verkar ha samma kännsla av att vara fånge i sitt hem. aldrig få tid över, slitas mellan att finnas där och sitt dåliga samvete om man inte finns där.. Fortsätt att uppdatera hur det går och dela gärna med dig av tips om du lyckas lösa olika problem:)

Ja jag kände också igen mig i det du skrivit. Min son är dock bara min. Har ensam vårdnad och ingen hjälp eller direkt kontakt med pappan så det känns extra angeläget att få till en vardag som fungerar. Det är mitt mål för detta år 2011 att jag ska kunna klara av att göra vardagliga aktiviteter utan kaos.
Blir intressant att höra vad BUP ger er för tips efter ni varit där.

Ronjan709

Äldre 29 Jan 21:39

#137

viljestarkmamman skrev 2011-01-29 13:40:35 följande:

Sia>> Wow låter tufft! Min son är det jag som tar hand om huvudsakligen men min sambo gör en massa saker runjomkring i hemmet och det är avlastande. däremot så känner jag att jag själv skulle vilja hinna med matlagning mm och andra saker när min sambo är på jobbet, mern hinner bara med saker som täcker sonens behov som att fixa mat till honom av och påklädning mm. ständigt problem med att hinna med mig själv. har dock tur som har en mamma bara 5 minuters körsträcka hemifrån och hon går ofta ganska bra för sonen eftersom hon alltid varit här mycket så jag har kunnat äta duscha mm det e jag jättetacksam för sammtidigt som det känns lite B att inte kunna sköta minsta syssla själv. Har du någon som avlastar dig Sia? Kan inte förställa mig hur det skulle vara att vara helt ensam och inte kunna göra ett dugg.

Jo jag har lite avlastning men jag behöver egentligen vila eller göra ngt roligt då och inte bara göra allt praktiskt som man ligger efter med jämt. Det är det jag måste jobba på nu. I dag var vi i affären o han vägra sitta i kundvagnen o skrek o skrek o skrek o man försöker koncentrera sig på att handla och involvera honom i det men det gäller att inte bli stressad o strunta i hälfen man ska handla....

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL