Överlevnadsbarn

Det låter ju underbart att ha barn som är så tydliga i sin kommunikation som era överlevnadsbarn. Sunt liksom. Jag tror inte man behöver oroa sig så mycket ifall man har sådana barn. Min erfarenhet är snarare att det är de lugna tysta barnen som är "svårare". Vår autismkille var en ganska lugn baby och rätt svår att tyda. Ibland kunde man hitta honom gråtandes fast utan ljud. Det var jättejobbigt, eftersom man inte visste hur länge han varit ledsen och vi inte hört något. Nu för tiden säger han till med råge, tack och lov, men det har tagit två års intensivträning att komma dit.

Jag har nu läst alla inläggen och förstår att endel upplever det som väldigt jobbigt med high need barn, så jag ber om lite om ursäkt över ovanstående inlägg. Jag ville gentligen bara säga att det är ju en väldigt positiv egenskap att ha en stark vilja och kunna tala om vad man vill, men jag förstår också att det kan ta knäcken av föräldrarna.

BUP ska ta emot "vanliga" barn också, det behövs inga diagnoser (fast hur det funkar med spädbarn vet jag inte). Vi har iaf samtalskontakt på BUP som gäller vår icke autistiska tvilling. Vi har träffat både barnpsykolog och kurator och de menat att det är relativt vanligt att föräldrar till normalstörda barn kommer dit, tex när man fått ett litet syskon och det blir svartsjuka etc. Antingen går man via bvc eller så ringer man BUP själv (så funkar det i vår kommun). Eventuellt kan man behöva skriva en egenremiss.

Viljestark79: Kan du inte få en samtalskontakt via bvc eller BUP? Det är ju jättejobbigt att känna som du gör och dessutom att du känner dig orolig för npf (även om det inte finns något samband mellan överaktivt spädbarn och ADHD) . Min sambo har varit ganska orolig för en av våra söner just för att han alltid har varit så missnöjd och gnällig samt att han också varit /är väldigt rädd för olika saker. Själv har jag mest tänkt att sonen bara är  känslig och inte direkt oroat mig förrän i våras då sonen också började bli väldigt utåtagerande. Vi pratade med bvc och de kopplade in BUP direkt. Vi har efter det pratat med barnpsykolog och kurator om vår oro och de har också träffat vår son (mycket för att utesluta npf då han har en tvilling som har autism). Tack vare samtalen med BUP har vi slutat oroa oss. Vissa barn är känsligare och gnälligare och det beror inte på att man gör något fel eller att det är fel på barnet. Men det kan ju vara skönt att få det bekräftat kanske?

Andreaa: Det låter tufft. Tur att du har din mamma och bror som kan hjälpa dig lite. Hur är det med annan typ av avlastning? Kontakt/stödfamilj och liknande? Fast din son kanske är för liten för det (hur gammal är han)? Jag har inga överlevnadsbarn, men ett diagnosbarn och det är också tufft. Han har i perioder haft kraftigt självskadebeteende, som nu, vid fyra års ålder dock lugnat sig. Men han är fortfarande väldigt explosiv och utåtagerande istället. Struktur, tydlighet, förberedelser och mycket vuxentid gör att sonen funkar bättre. Jag har väl inga råd att ge mer än att fortsätt att lyssna på din inre röst och strunta i omgivningen.

Min minsting blir också hyperaktiv av alvedon, så jag undviker det på kvällen. Mina två andra barn blir det inte.

Ipren funkar här. Alvedon ger jag inte vid läggdags helst.