Överlevnadsbarn

Hej alla! Här har ni en till med barn som kräver lite extra. Jag har en som är 26 månader och en som är 9 månader. Äldsta tjejen var en riktigt missnöjd, grinig och väldigt svårtröstad liten tjej. När hon var runt året och började gå och kunna uttrycka sig i ord så hände något med henne, hon blev så mkt mer nöjd! Hon har fortfarande ett sjuhelsikes humör och sover dåligt, men det är en underbar tjej!

Hennes lillebror kräver 100% uppmärksamhet, gråter och gnäller sig igenom sina dagar. Sover mkt dåligt med 5-15 uppvak per natt! Äter bra och utvecklas normalt, men han är superkänslig för det mesta!  Han visade direkt på BB vem han var, skrek och var svårtröstad, han ammade sig igenom sina 6 första månader, sov på mig osv.

Själv är jag väl i det närmsta ett nerv vrak, det känns lite som en ständig terrorbalans här hemma hos oss! Har en underbar man, men han jobbar heltid så jag har ju den mesta tiden själv med barnen. När han är hemma gör han såklart massa saker! Vill inte skriva att han "hjälper till" för han är ju barnens pappa och jag ser det som självklart att vi delar på det vi kan! Detta blev lite rörigt, men lilleman har somnat en liten stund och man vet ALDRIG när han vaknar! Så jag känner mig konstant stressad liksom. Ska jag äta, gå på toan eller sitta en liten stund vid datorn för att få lite stöd, det får jag genom att veta att jag inte är ensam i detta!

Ha en fin dag, nu ska jag slänga imig lite kaffe:)