Överlevnadsbarn

Känns så underbart att ha hittat denna tråden. Har precis haft mamma här....
Min ängel. Sonen vaknade upp frå ingenstanns grät i en halvtimme innan jag ringde min mamma. Hon kom över. Hon gjorde verkligen allt föratt få kontakt med honom. Bara skrek o slängde sig bakåt & rev sig själv & slet i håret som vanligt. Så nu har jag o mamma sat att hans hår får tyvärr bort/av!

Han gör sig själv väldigt illa. & Allting är en kamp samtidgt som vissa dagar helt konstig flyter på tills en stor bomb släpps. Våra nätter ska vi inte prata om. & ingen jag menar verkigen ingen fattar....
Han skruvar upp sig från noll till 500%
Har aldrig kunna låta honom bara skrika lite innan jag tar upp honom för då har han rivit sönder sitt ansikte eller kroppen- Han måste tas upp snabbt annars urartar det. & andra i släkten tycker bara man pjåskar....
Allt går upp & ner här hemma. Men man har blivit ganska duktigt på att hålla masken, & visa en anna sida av sig själv bara föratt liksom....Utan min mamma hade jag gått under. även min lillebror som har kommit hem till mig o räddat mig. Bara han som kan få Gabriel att sluta skrika tvärt.

Jag är ensam med sonen så har inte ngn annan att avlast med, Jag vill gärna ha eran råd & synpunker, ska till läkaren på fredag. sonen har astma & olika matallergier m.m... hur är det med eran barn? Nu är hjärna helt avstängd. O så jobba ovanpå allt detta. Ibland är som en avlastning att få komma bort hemifrån men även jobbigt då man kanppt minns vad man gör eller säger.

Latinomum

Äldre 9 Mar 22:59

#191

zelia skrev 2011-03-09 16:08:59 följande:

Andreaa: Det låter tufft. Tur att du har din mamma och bror som kan hjälpa dig lite. Hur är det med annan typ av avlastning? Kontakt/stödfamilj och liknande? Fast din son kanske är för liten för det (hur gammal är han)? Jag har inga överlevnadsbarn, men ett diagnosbarn och det är också tufft. Han har i perioder haft kraftigt självskadebeteende, som nu, vid fyra års ålder dock lugnat sig. Men han är fortfarande väldigt explosiv och utåtagerande istället. Struktur, tydlighet, förberedelser och mycket vuxentid gör att sonen funkar bättre. Jag har väl inga råd att ge mer än att fortsätt att lyssna på din inre röst och strunta i omgivni

Sonen är snart 1½år. Jag har funderat på det men efersom han är som han mot andra människor & tar så långtid på sig att lita på andra så vågar jag inte hopas på den typen av hjälpen. Vågar låta andra ta handom honom dom förstår sig inte på honom som jag gör. Dom ser inte hans tecken innan han skruvar upp sig & är påväg mot ett dunerbrak...Nästan så att min mamma har börjat förstå hans tecken bättre än mig eller tyda dom heter det kanske?
Jag vet inte.. Bara inskolningen på dagis tog 4 veckor & då var han där verkligen varje dag. Jag förösker bara tänka varje dag att det finns dom som har det så mkt värre än mig. Idag hade vi en väldigt bra dag. plus att jag har jobbat i kväll så sonen har varit här hemma med sin mormor

Latinomum

Äldre 9 Mar 23:05

#192

Izela skrev 2011-03-09 22:40:28 följande:

Måste fråga er andra hur ni har det med era barn när ni blir bortbjudna eller har tillställning hemma.?
Min dotter fyllde 2 i helgen och vi hade kalas för henne då, hon tyckte de va väldigt jobbigt med allt folk och blev väldigt gnällig mm.. och endå är det bara nära och kära som hon träffar väldigt ofta, så fort hälften hade gått och det bara va ca 5 personer kvar så blev hon jätte lugn.
Samma sak blev det idag.. vi va på hennes fasters kalas, samma personer som va på hennes kalas va där men även de blev för mycket för henne, hon blir som ett plåster på mig och kan inte sitta själv och ingen får prata med henne eller försöka få hennes uppmärksamhet. Jag är ju van vid detta så jag bryr mig inte så mycket, men jag märker ju att alla andra tycker det är jobbigt och påfrestande även om de inte försöker visa det. Önskar bara att det inte behövde vara såhär..
En bra sak är dock att hon sov sin första hela natt igår:) från 19:30-06!! Alltid nått!

Så fort det är kalas eller andra bjudningar fasra jag för detta... blir först glad men sedan kommer lilla oron. hur det ska gå när vi kommer iväg o hur länge vi kan vara borta. Hur sonen ska vara. Han fixar inte människor. Inte förmånga helst räcker det med 2st vuxna det är lagom i hans värld. Då kan han hålla koll på båda.

Jag har en släkting som försöker förtvilat vinna hans uppmärksamhet & kärlek. Men han blir bara ledsen eller vänder sig bort. väldigt väldigt jobbigt. Nu inser denna personen att man ska låta sonen vara. Men tyvärr är skadan redan där.
Jag har redan bestämt att detta året vid jultid kommer jag stanna hemma med sonen. Han fixar inte detta mera. Vet inte om jag gör fel. Men en massa människor på liten yta & en massa tillsägelser från höger & vänster:(
Jag har med en liten blodigel här hemma. påfrestande men det kommer gå över en dag får jag trösta mig med. Jag ska föröska orka kolla igenom hela tråden s jag kan låna hem böcker. Frågan är bara hur man ska kunna läsa dom;)

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL