Överlevnadsbarn

Måste bara skriva en liten rad här så jag har lite koll på tråden. Jag har inte tidigare hört talas om överlevnadsbarn men min dotter passar in som handen i handsken. Vägrade barnvagn fram till ca 4 månaders ålder, jag ammade nog varje eller varannan timme, dygnet runt i 8 månader, hon har hängt i babybjörnen större delen av sin spädbarnstid (och jag fick aldrig sitta eller stå still när hon hängde i den), vägrade att vi var längre än 10 cm ifrån henne under det första året. Skrek så vi trodde att hon skulle svimma när jag lämnade henne till sin pappa eller mina föräldrar en stund, tar en timme att natta henne.. Däremot passar det inte in att hon blir överstimulerad, utan hon har snarare varit mest krävande när vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Är det tråkigt har hon alltid blivit helt tokig, har vi varit ute från 08 till 17 har hon varit en solstråle, och då helst om hon fått hänga i selen nästan hela tiden. Numera åker hon helst på min rygg, har en väldigt bra sele nu. 
Vi har ÄNTLIGEN fått henne att börja sova i sin egen säng (hon är 14 månader idag) men att natta är ibland ett rent helvete. Om jag inte hänger över sängen så skriker hon sig blå. Lägger jag mig ner bredvid och sjunger, vaggar sängen osv så blir hon galen! Och att hänga över sängen i en timme knäcker mig fysiskt. Men glad att hon kan ligga där och sova ett tag i alla fall. Vid 01-02 brukar jag få lyfta över henne till vår säng.

Hon är världens goaste tjej men hon har varit krävande.. och min sambo, som veckopendlade de första 10 månaderna och bara var hemma på helgerna, har fortfarande inte riktigt förstått detta. Nu måste jag googla upp detta lite mer, men väldigt intressant måste jag säga.