Överlevnadsbarn

Precis sett den här tråden och fick nästan tårar i ögonen när jag läste. Sonen är nu 17 månader och kräver ständig uppmärksamhet. Han vägrar sitta i vagnen några längre stunder. Somnar bara i sin säng när han är sjuk. (Vilket han tyvärr är ständigt just nu, hur ska det gå när han börjar dagis!?)Vi kör honom ute i vagnen och lyfter sen över till sängen. Så har det varit i stort sett hela hans liv. Blöjbytena är ständigt en kamp och har varit länge. Skötbord är det inte tal om. Klippa håret är en ännu värre kamp. Tröstar mig med att han älskar nagelklippning och nässpray(det senare vilket än är uppfödd på). Jag tycker ändå mkt har blivit lättare nu. Spädbarnstiden var mkt påfrestande. Han låg aldrig på rygg när han var vaken, när vi försökte så skrek han. Det som gällde var babybjörn, framåt. Det innebar också att vi bara kunde ut o gå med vagnen när han hade sovtid. Föräldragruppen på bvc var en plåga. De andra satt med barnen i knät medan jag fick gå runt och bära. Inte kunde han sova där heller eftersom då var jag ju tvungen att gå ut. Minns att jag lyckades bära in honom sovande vid en träff och jag satt som på nålar och var rädd att han skulle vakna. Amningen fungerade mkt bra upp till 3 månader. Sen kunde jag bara amma i ett rum där det var knäpp tyst. Om mannen sa något eller telefonen ringde så släppte han och skrek. Det mesta blev bättre när han började gå, men som jag skrev innan kräver han fortfarande mkt av oss.

Nu har sonen halsfluss här och nu har jag förstått att alvedon gör även honom hyperaktiv. Ni som upplevt det samma, är det likadant med ipren? Får nog köpa hem och prova det istället på kvällen.

Viljestarkmamman var i Skåne bor du? Bor också i Skåne. Sonen har hunnit bli 2,5 år. Mkt har blivit bättre, men han är fortf. känslig, intensiv och viljestark. Stort kontrollbehov.

Vi får också instruktioner, särskilt vissa dagar.
 De har sagt på dagis också att han inte gillar när vissa rutiner ändras.

Polly Pop: Känner så väl igen det där med svårighet att komma till ro. Fram till 2 år fick vi ut o köra sonen i vagn på kvällarna för att sen lyfta över till sängen. Fram till 1,5 år sov han väldigt dåligt ofta vaken 2-3 timmar på natten o kunde inte komma till ro. Idag 2,5 år sover han så gott som alltid hela natten och somnar väldigt lätt i sin säng vid 19.30. Vägen hit har varit lång. Han är väldigt receptiv och hör och ser allt, vilket han även kommenterar som en sportkommentator.

Kul med liv i tråden. Själv lite ont om tid att skriva, vi har ett syskon på 6 månader nu.
Känner igen även de goda egenskaperna. Väldigt gott minne, omtänksam mot lillasyster, är också lagom försiktig ute på lekplatser. oerhört duktig på att prata, vi får sår i öronen.

Hur är era barn hos frisören? Här har det varit hemskt, men blivit något bättre. Sitter och skriker o gråter vi fick tidigare hålla fast händerna. Både vi och frisören var helt svettiga efteråt. Han gillar inte heller att bli borstad, vilket vi nästan aldrig gör. Nu är mannen iväg o klipper honom, men det var en gråtandes pojke som åkte iväg så vi får väl se om det funkar idag.

Sonen slutade helt att sova middag vid 2 år och 2 månader. Vi kände att det gick åt för mkt tid till läggning både vid middagslur o nattsömn. Till en början sov han kanske varannan dag ett par veckor. Sen fick han inte sova alls eftersom det blev så oregelbundet. Nu sover han ca 12 timmar per natt i stället för 10,5 o 1,5 timme middag. Tog ett tag innan han förlängde nattsömnen.

Känner igen det där att man inte kan prata i telefon el skriva sms. Det är oftast så fortfarande o sonen är ju drygt 2,5 år. Påverkar det sociala livet. Minns att från ca 7 månader kunde jag inte gå barnvagnspromenader med andra mammor. Han skrek som en tok. Funkade bara under sovtiderna.

Vi har märkt att han nu har problem med folksamlingar o träffar med mkt folk. Skulle på picknick med dagis igår o när vi närmade oss skulle det bäras o han kunde inte sitta ner på filten utan skulle iväg till några gungor längre bort. Socialfobi/panikångest?

Funderade på en sak. Min son skrek som en tok som bebis när han vaknade efter sina sovpass och blev tyst först när han fick bröstet dvs mat.  Det var väldigt stressande. Minns att min mamma passade en gång o han vaknade tidigare än vanligt så jag hade inte hunnit hem. Han var otröstlig. Sonen har nu en lillasyster som inte alls betett sig så här utan kunnat vänta ett bra tag med maten. Hur har ni andra haft det, blev nyfiken när jag kom att tänka på det?

Vi har en lillasyster på 10 mån och hon är inte överlevnadsbarn. Eftersom jag snart är 40 så hade vi inte tid att fundera o vänta.

Suck! Haft besök av dagiskompis och det var jobbigt. De bråkade hela tiden om sakerna. Sonen brukar fungera bra med äldre el yngre. Vissa jämnåriga dagiskompisar blir det oftast bråk om leksaker med. Helt slut nu!

Långdragen förlossning och tidig med talet stämmer här också. Tyvärr har han börjat haka sig i perioder , vilket gör honom hemskt frustrerad. Har också höga krav på sig själv och blir arg när han inte klarar saker. Kan sitta still länge och lyssna på böcker och se på film, med annat är det värre. Med lillasyster har vi inte haft problem alls, mer än att hon har svårt att somna ibland på kvällen.

Har nog kommenterat det tidigare, men majoriteten här verkar ha pojkar?

Han stammar i början av meningar. Började vid 2,5 varade ca2 veckor. Nu började han igen för en vecka sen och är nu 2 år och 8 månader. Han blir frustrerad och skriker till slut ut orden.

Saraisundsvall: Härligt med Mallorca, vi åker t Alcudia på fredag. Ja, det här när man kommer hem och bara vill packa upp och fixa kan vara frustrerande. Erik måste oftast bli aktiverad för att vara nöjd. Han är som nöjdast då vi åker på utflykter el kalas. När vi kommer hem blir det tjafs. Han vill sitta kvar i bilen o pilla på knappar etc.