Överlevnadsbarn

Bra med en aktuell tråd om överlavarbarn, undrar om man kunde be den som är ansvarig för forumet att göra ett ämensområde för detta.

Vi har också en fantastisk go liten överlevare som nu är lite drygt 2,5 år gammal. För oss löste sig mycket när han slutade amma och började krypa, allt i samma veva vid 8 månader. Innan detta skrek han för allt eller för ingenting, hur man nu väljer att uttrycka det.

Han har dock varit mycket social redan från början vilket dels underlättade när man skulle träffa folk men som också gjorde att det var svårt för omgivningen att förstå hur slitna vi var, han var ju så mysig när andra träffade honom. I och med att han är så social kom ytterligare en förbättring när han fick börja på förskola. Det var väl tråkigt att gå hemma med mamma och pappa antar jag. :O) Vet att det är väldigt olika från barn till barn.

När han var runt 2 år hittade jag en länk på internet och förstod vad det handlade om. Tänk om någon berättat, så man inte känt sig så ensam.

Nu är han precis som vi, sina föräldrar :O), känslomänniska, och är fantastiskt glad men också otroligt arg. Han känner nästan alltid allt starkt som glädje, ilska, hunger, värme, kyla m.m. och har säkert gjort från början och försökt berätta för oss på sitt sätt.

Det där med att inte sitta still.

Jag tror att det kommer från mig. Jag hade långt upp i åldern svårt att sitta stilla vid familjemiddagar och ville gärna ut och spela spel på gräsmattan istället. Eftersom det rastlösa finns i släkten var det fler som jag, även vuxna, som hellre ville röra på sig än att sitta och prata. Nu när jag är vuxen kan det vara skönt att sitta en stund men sen får det gärna hända något i varje fall. Behöver inte vara något avancerat, fotoalbum, spel, en runda i trädgården, plocka undan efter maten eller liknande. Och på helgerna vill jag i varje fall ut och gå en liten promenad varje dag för att må bra. Gäller att vikta viljan att göra saker med hur mycket ork man har.

Min son är likadan. Han har bl.a. svårt att koppla av inför sänggåendet. (Kommer däremot från sambon, för att variera person) :O) Det blev lättare att hjälpa sonen att komma till ro när han började ta med någon leksak att leka med. Det är som om han behöver distrahera sig från själva tanken på att sova, då somnar han lättare.

Han vill också väldigt gärna slå bestick i bord och tallrik. Det fungerar inte hos oss så han får inte det men för att hitta något alternativ får han leka med maten. Då och då slinker det ner en bit potatis eller grönsak. Det roliga är att han tydligen har bra borsskick på förskolan :O) även om han gärna äter sist när de andra är klara och det inte finns så mycket intressant att bli distraherad av.

Va gott att din son har kommit på att han kan roa sig själv med att sjunga och babbla. Det är dessutom något han kan göra själv för att sysselsätta sig.

Det fungerade lite annorlunda hos oss. I början fick han pinnar, grässtrån, barkbitar och allt möjligt att hålla i, vända och vrida på. Så småningom har vi kunnat  prata om bilar, fåglar och hundar m.m. Och nu hoppar han i och ur vagnen beroden på om det finns maskar, vattenbrunnar och fina stenar att titta på. :O)