Tack för alla svar. Det känns skönt att veta att man inte är den ända med ett krävande barn. Han tar somsagt all min tid och det i sig gör kanske inte så mycket. Det var mest lite chockartat i början när man inte riktigt förstod va det innebar att ge upp all sin fritid och sen har det fortsatt, de andra mammorna man pratar med lyckas baka laga mat och storstäda medan jag får vara glad om jag får på mig kläder, Men det har jag ifs vant mig vid. Det som är det jobbigaste är att sonen är så otroligt svårtillfredställd och mycket mycket ledsen stora delar av tiden. saker och ting är inte roliga mer än ett par minuter även om jag tex är med och leker så har han tröttnat på leken efter ett par minuter och börjar gnälla/gråta. Bärsele fungerar fördetmesta bra och i den kan han komma till ro och sova sålänge jag är i rörelse. försöker jag ställa mig och diska plocka med något blir han arg/ledsen. Han kan ibland sova dagtid om jag ligger hos honom. att sova ensam funkar oftast inte, ibland har jag lyckats smyga ut för att försöka äta lite men har då ofta bara hunnit sätta mig ner innan han är vaken och då har han inte alls fått så mycket vila så på sista tiden har jag inte ens försökt för jag tycker det är viktigare att han känner sig trygg med att sova. Han trivs bättre när pappan också är hemma och tillskilland från många high need så tycker han om att vara hos sin pappa sålänge han blir buren där med. Så det är till stor nytta.
Han hade faktiskt en väldigt traumatisk födelse. Jag hade tidig vattenavgång men förstod inte att vattnet hade gått trodde bara det var en hinnsäck för det var så lite och det sipprade inte efter som jag trodde det skulle göra. (han låg och blockerade resten av vattnet) ringde förlossningen och de tyckte att jag kunde stanna hemma till värkarna kommit igång men 1,5 dygn senare hade jag ännu ej fått regelbundna värkar dock väldigt starka och vi beslöt oss för att åka in. det visade sig att jag var öppen 7 cm men sen hände inget mer på flera timmar så de fick sätta igång värkarna på slutet blev sonens puls låg och det blev mycket brottom att få ut honom. Och det slutade med sugklocka. Det visade sig att han bajsat i vattnet, de fick suga vatten i en timme ca på upplivningsbordet direkt när han kom ut innan jag fick honom. han var så tagen av förlossningen samt att han fått någon infektion att han inte hade någon lust att amma eller ta flaska så det fick bli sond i några dagar, men vi fick inet honom att ta bröstet däremot så gick han med på flaska så jag fick pumpa.
så jag tror säkert att det kan ha med det att göra.
Man bara önskar att man kunde göra något mer för sitt barn så han kunde få känna sig glad och tillfreds med livet. Det är slitsamt att se sin son så ledsen hur mycket man än försöker och försöker, Man ska inte känna sig oduglig, tyvärr är det mycket lätt att göra det när man vänt ut och in på sig själv ett antal ggr för att få allt att funka någerlunda. Tack igen för alla svar och tankar. så skönt att få skriva av sig och få respons.
