Överlevnadsbarn

Ja men det känns bra på något vis. Myckeet stimulans för att mätta hungriga hjärnor;)

Jag har också försökt hitta någon som kan hjälpa och stötta en men här i sverige så verkar sån hjälp inte finnas!? Jättekonstig för bvc och bup borde verkligen stöta på överlevnadsbarn ganska ofta eller iallafall då och då eftersóm det helt klart bevisligen förekommer. Jag har funderat på att besöka vanlig psykolog för jag måste verkligen få stöd och få prata av mig, men känner ändå att jag skulle vilja prata med någon som förstår barn och som kan stötta en i problematiken som förekommer. Intisiviteten och  missnöjet kan ju verkligen ta kål på en. Funderar också på att läsa dendär boken:)

jag har fått intrycket att det kan variera när våra barn slutar vara high need. Vissa verkar få det lättare när de kan sätta ord på sina känslor medan andra fortsätter att vara oroliga längre..

Det känns jättebra att läsa om era tankar och upplevelser och tips. jag känner igen oss i era berättelser om hur vår vardag ser ut. Ledsenheten är så otroligt påfrestande i vårt fall med.. För trots att man gör sitt yttersta räcker man inte till.

Rosa Napp>> Min son blev också väldigt tagen av förlossningen med infektioner och sondmatning som följd efter en väldigt långdragen förlossning där han med svalt nerbajsat fostervatten.
Och samma som för dig så har min son inte varit drivande att lära sig saker som att sitta krypa mm eftersom han vill va hos mig hela tiden men sen han lärde sig det så har det blivit mycket lättre. Däremot så är han med verbal och "pratar" mycket. Kan säga ja, nä och mamma. (ibland)

1969>> Tack för tipsen jag ska verkligen ta dem till mig! Jag trodde AW förutspåkade att lära barnen att bli självständiga medan det jag läst om "nära föräldrar" är raka motsatsen att ge barnet total närhet. Men kanske kan man prova det man tror kan funka. Din handlingsplan var jättebra Och dina ord värmde.

Tack Vittra>> För alla bra kloka saker du skriver. jag reflekterade lite över att växa upp i bra miljö. Jag vill absolut att min son ska få rätt förutsatser att utvecklas och i en bra miljö. men har du lust att förklara lite mer hur du menar? Tänker du på struktur stimulans eller lugn miljö eller kanske en balanserad blandning? Det är så svårt att veta vad som är bra och rätt eftersom vår son är rätt missnöjd med det mesta så vet man inte riktigt vad som är bra för honom. Oftast så mår han bästa av att stimuleras av miljöombyte och 100% uppmärksamhet, samtidigt så är det otroligt uttröttande för oss vuxna det måste det ju vara för ett barn med.

Radha>> Det glädjer och ger hopp att läsa om ditt barn som iallafall är glad nu om än fortfarande intensiv:)

Vår Simon är inte där än med att hjälpa till även om han får vara med så blir han uttråkad genast och "befaller" mig att ta upp och bära honom. Jag har ytterst svårt att göra någon nytta i hemmet oavsett om jag har han i sele för jag får inte stå still ens 10 sekunder, eller om han får sitta brevid. men det kommer kanske när han förstår lite bättre:) hoppas iaf på det:)

Konichiva girl>> Va skönt! Det är underbart att se de små framstegen de gör som gör dem lite liite självständigare. Sen Simon började krypa så kan han krypa runt på golvet och utforska själv sålänge jag är där och stöttar honom och det känns fantastiskt bra. Men han är dessvärre fortfarande ledsen stora delar av dagen och jag är lite inne på att han kanske är överstimulerad som Vittra skrev om. Vi aktiverar simon hela tiden hela dagen mer eller mindre för att han inte ska bli ledsen men han blir ledsen ändå.. jag känner att jag måste hitta någon form av balans till oss:)

Kissekatt>> Jag har läst någonstanns att svår förlossning kan påverka barnet och göra det high need och otryggt men det känns inte som det är ett allmänt faktum.. Men några av oss här i tråden har ju haft jobbiga förlossningar. I mitt fall var det min son som hade det jobbigast eftersom han knappt levde när han kom ut. Jag vet inte men tror inte att han hade syrebrist. Pulsen gick ner för att han inte orkade jobba mer.
Det är jobbigt att hantera känslorna med sitt barn som inte följer "normen". ständiga oron för vad som kan va fel. man vill så gärna hjälpa, underlätta göra det rätta.. hitta någon som kan hjälpa en som inte bara viftar bort det, med att de växer ur det av sig själv osv... Någon som lyssnar..

Jag var på bvc häromdagen med sonen på 10månaders koll.. De frågade om det va något speciellt o så.. Jag svarde som alltid att han är ledsen jämt och att det är oerhört slitande och att man själv blir så ledsen för man inte känner sig tillräcklig. Dessutom har han börjat få vansinniga utbrott vrålar o sparkar o slår när han inte får som han vill (dra i sladdar, När han fått tag i något som inte är hans osv) Men de tyckte att ja han lät tempramentsfull. kanske intalienare i släkten? Han har ju alltid varit så så det är inget att oroa sig för.. Gahhh.. De verkar inte fatta, jag är så extremt utmattad, ledsen och orolig känner att jag behöver prata med någon om min oro. Har börjat få tankar på om detta är tidiga tecken på adhd mfl neurosjukdommar.. läser på nätet om hur det kan uppstå vid jobbiga förlossningar. Jag vet att det inte är något man utreder än men kan inte släppa tanken. O min son som är ledsen o arg hela tiden tänk om jag missar något. skulle så gärna vilja ge honom det han behöver vadet nu må vara.

Zelia>>. Vi har fått en tid till bup torsdag nästa vecka. Hoppas bara att de lyssnar på oss

Idag har v i suttit på akuten med en kräksjuk son som inte kissat på hela dagen, som tur va kom det igång där o vi fick gå hem..

Vittra>> Du har så bra tankar, Kan inte du bara komma o bo hos oss i 2 veckor och ordna upp vår tokiga familj:) nej men skämt o sido, tycker verkligen du skriver mycket bra och tänkvärda saker  Och ibland önskar man att någon bara fixade allt till en. :)

Sia 75>> Er son låter precis som vår och vi verkar ha samma kännsla av att vara fånge i sitt hem. aldrig få tid över, slitas mellan att finnas där och sitt dåliga samvete om man inte finns där.. Fortsätt att uppdatera hur det går och dela gärna med dig av tips om du lyckas lösa olika problem:)

Sia>> Wow låter tufft! Min son är det jag som tar hand om huvudsakligen men min sambo gör en massa saker runjomkring i hemmet och det är avlastande. däremot så känner jag att jag själv skulle vilja hinna med matlagning mm och andra saker när min sambo är på jobbet, mern hinner bara med saker som täcker sonens behov som att fixa mat till honom av och påklädning mm. ständigt problem med att hinna med mig själv. har dock tur som har en mamma bara 5 minuters körsträcka hemifrån och hon går ofta ganska bra för sonen eftersom hon alltid varit här mycket så jag har kunnat äta duscha mm det e jag jättetacksam för sammtidigt som det känns lite B att inte kunna sköta minsta syssla själv. Har du någon som avlastar dig Sia? Kan inte förställa mig hur det skulle vara att vara helt ensam och inte kunna göra ett dugg.