Ronjan709

Äldre 31 Jan 22:22

442 svar

Överlevnadsbarn

viljestarkmamman skrev 2011-01-31 17:10:53 följande:

Ja det är sällan man unnar sig att bara få va när man har passning, det blir ofta de syslor man måste få gjorda. Jag skulle bara vilja ha en hel eftermiddag i soffan framför en massa serier eller någon film. Känns som det livet är helt pase. Blev smittad av lillens maginfluensa och var jättesjuk igår men eftersom sambons arm är gipsad efter en operation så var jag illa tvungen att finnas där för lillen som hade akut diaree, kan säga att man kände sig helt borta. Ville bara få spy ifred..

Vad jobbigt! Det är bland det värsta med att vara ensam också att man inte får vara sjuk när man är sjuk utan endå har ansvar för ngn annan. Hoppas du o lillen mår bättre nu
Förresten har ni kollat upp att det inte finns ngt annat som stör sonen också som allergier osv?

Ronjan709

Äldre 1 Feb 21:02

#141

viljestarkmamman skrev 2011-02-01 10:33:03 följande:

Sia>> Han hade stora problem med sin mage när han var liten och fram till 6 månader. Pga en tuff start i livet fick vi aldrig ammning till att fungera så efter 2,5 månader gav vi upp och körde bara på ersättning och det blev magen jättehård av och han blev ofta förstoppad. Jättemycket strul. önskar att jag orkat fortsätta pumpa istället men jag hade så lite tid eftersom han alltid var vaken och redan då krävde all uppmärksamhet. Då provade vi även mjölkfritt men det gjorde ingen skillnad. utan det blev bättre med magen först när vi började intruducera välling och riktig mat och vid 6 månader slopade vi ersättningen. Tyvärr så ändrades inte humöret med magens förbättring vilket jag verkligen hoppats. Kanske hade min son haft extra behov av anknytningen vid amning men han ville aldrig ta bröstet och hade inte tålamod att ligga där eftersom han blev vand vid kopp och flaska på bb. och att bara ligga i min famn och gosa har har aldrig gått hem fören nu på senare tid då han gärna föredrar att somna i min famn när han är riktigt trött. Så jag har svårt att tro att det är mjölkallergi. och det är så påfrestande att experimentera en massa med mat och produkter. men när vi var hos läkaren så sa de att det inte var lönt att utreda utan bättre att prova sig fram vilket jag har svårt att hålla med om. Magen är iallafall extremt känslig fortfarande och råkar man ge för mycket banan tex så blir han hård och får han förmycket aprikos, päron så blir han lös så man får nästan undvika produkter som har effekt på magen.
Något annat vet vi inte, Hna utvecklas normalt förövrigt. Man nojjar ju lite att något ska vara "fel" Men jag försöker att slå bort de tankarna.
Igentligen så tror jag att vår start kan förkalar en del. Han fick inte komma till mig direkt utan blev tvungen att sugas ca en timme för han hade svalt fostervatten och sen var han så medtagen och fick sond och jag var ganska slut också efter 2,5 dygn utan sömn så jag kanske inte var där mentalt jag vet inte.. Jag var iaf ledsen och orolig eftersom han inte ville äta. Har ju försökt ta igen det där med anknytningen hela tiden sen dess och så har jag ständigt dåligt samvete och rädsla att inte räcka till. och hans humör gör ju inte det bättre eftersom han aldrig är nöjd. så det är en ond cirkel.

Har din son någon allergi?

Ja angående hans magsjuka. vilken pers. Natten till igår hade han diaree. Vi var uppe med honom hela natten och det sprutade ur honom. Jag hade feber o mådde förfärligt men vi tog oss igenom det och igår vände det och han fick behålla ris och banan blåbär och vätska. han va förståss jättehungrig och arg att han intt fick så han blev mätt men vi fick bara ge små mängder. Men mot kvällen verkade allt bra och han var ganska nöjd (sina mått mätt) Men sen i morse var han totalt aptitlös och började klökas när han fick dricka. kändes flera ggr som han var påväg att kräkas men det kom inget. Han har varit väldigt trött och är ostadig när han kryper och reser sig, nära att trilla hela tiden. Känns inte ett dugg bra att det blivit sånt bakslag igen. Han sover nu och bvc sa att vi skulle avvavkta framåt middag för vidare åtgärder. Vill bara att allt ska bli normalt.

Dom blir ju snabbt uttorkade när de är så små så om han tar lång tid att kissa och är slö o matt måste ni absolut åka till barnakuten med honom. Han är ju bara 8 mån.

Jo min son har reflux och är känslig mot komjölk o soja.Han hade kolik.Han är mkt förstoppad också. I bland undarar jag om han inte har glutenkänslighet också men de har inte hittat ngt. Så i vårt fall så vet jag ju att han har jobbigt av refluxen o sen äter han väldigt lite. Men förutom det så har han en väldigt viljestark och ganska krävande personlighet faktiskt. Men underbar o gullig också så klart. Bara ganska krävande endå.

Ronjan709

Äldre 2 Feb 11:52

#143

viljestarkmamman skrev 2011-02-01 21:26:22 följande:

Han är 8 månader nu:) (Var 8 när tråden startades) Som tur va så piggnade han till och efter ha pratat med bvc ett par rundor beslöt vi oss för att avvakta. Han är riktigt trött men har ändå varit "med" och kissat riktigt bra så därför så kändes det bara som en pers att dra han till akuten igen men blir han inte helt bra snart så får vi ta in. tycker det är jobbigt att se honom så sjuk.

Usch så orättvist att de ska ha besvär med mat-känslighet mm man vill att de ska må bra. måste vara jobbigt att vara så liten och besvärad av något o inte riktigt kunna förmedla det hela. Hur gick ni tillväga för att få det utrett?

Bra han blev snabbt bättre o skönt han kissar!

Refluxen misstänkte jag själv och fick tillslut igenom att få remiss till sjukhuset för riktig utredning. Blev gastropi nedsövd o sk phmätning. Komjölk har jag alltid undvikit då hans kolik blev ännu värre av det o sen fortsatte jag själv köpa mjölkfri ersättning men när jag ville ha på recept tyckte läkaren så klart vi skulle pröva vanlig ersättning först. Det var vid ca 6-7 mån ålder o då kaskadkräktes han o slutade vilja dricka så det var tydligt att det var överkänslighet. Sen har pricktest hos barnläkare gjorts på allt möjligt också men visade inget. Men via en mamma här på familjeliv fick jag tips om att utesluta soja o baljväxter o det var tydligt att hans illaluktnade gaser blev bättre då. Sen upptäcktes vid 9 mån ålder även astma av en barnläkare men jag hade hört hans pipiga anding ett tag o misstänkt det med ( tips från mamma här på familjeliv att det var vanligt refluxbarn har astma med)
Hur som helst kan ni väl se till att bvc skriver en tid till barnläkare o diskutera allergitest o annat eftersom han är så kinkig o ni märker han lätt blir förstoppad osv. Bara för säkerhet skull i fall det är ngt.

Ronjan709

Äldre 3 Feb 11:20

#145

Lycka till med Bup tanten!

Jag kände precis som du när det gäller att komma när barnet ropar på en när min son var mindre. Min son är ju snart 2 år och som vittra beskriver nu kan de förstå mer o man kan förklara mer att mamma måste göra klart ngt snart o inte kan bära just nu. Men när min son var i din sons ålder kände jag xakt lika dant. Uppoffrade väldigt mkt av mig själv också att inte laga mat, dusha osv. Kombinerat med min sons dåliga nattsömn o matproblem och krävande (men underbar också såklart) personlighet så har det nog fått mig att bli väldigt frustrerad och nu känner jag att jag måste bryta det här uppoffrande mönstret när han är äldre o försöka ha ett vanlgit familjeliv o inte tassa på tå för att slippa gråt o skrik

En sak som hastigt blev bättre vid drygt ett års ålder var att åka bil. Nu åker han kortare sträckor visserligen ropar han hela tiden vilka sånger man ska spela i bilen men ialla fall... Hela första året gallskrek han så han tappade andan . Det gick inte att åka bil med honom. Det var en fruktansvärd pärs. Men nu accepterar han det i alla fall 20-30 min.

Ronjan709

Äldre 24 Feb 23:13

#156

Lova med 3: Vad kul att läsa...

Min son är sjuk nu. Det är han ofta och då vill han bara att jag ska bära honom hela tiden vilket är helt omöjligt. Han sover mest på mig. Det är svårt med gränssättning när barnen är sjuka o hängiga. Samtidigt när man är ensamstående o de är sjuka ofta är det också omöjligt att bära stora barn hela tiden o inte få några min till sig själv. Vissa barn ligger o vilar själva när de är sjuka men min son vilar mest på mig då o helst ska vi gå runt runt dessutom men där försöker jag sätta stopp i alla fall.

Ronjan709

Äldre 24 Feb 23:19

#157

viljestarkmamman skrev 2011-02-18 09:19:09 följande:

Lova med tre>> Kan också bara tacka, sitter med tårar i ögonen för det känns verkligen underbart att ni har sån fin relation idag och att du gick på din magkännsla och skrotade bvc-metoderna.

-------------------------------------------------- -------------------------------------------------- -------------------------------------------
var som bekant hos bup-tanten härförleden och hon ville absolut inte höra talas om ap och överlevarbarn vilket jag redan viste. men bestämmde mig ändå för att vara öppen i sinnet och ta till mig det som jag tror kan funka. hon talade om att barn styrs av impulser och det är helt omöjligt som förälder att vara där hela tiden och ta upp såfort barnet får en impuls osv och till viss del har vi annamat detta. när sonen inte är ledsen för han är trött eller annat basbehov så kan jag faktiskt göra klart det jag håller på med utan att ta upp honom när han gnäller och är missnöjd. jag pratar med honom hela tiden. lämnar aldrig rummet han är i utan att han får följa med. men jag kan ta på mig kläderna fixa klart frukosten borsta tänderna mm utan dåligt sammvete och han är alltid med, ibland missnöjd för jag inte fokuserar 100% på honom.
Hon pratade även om att visa saker vet vi bäst som blöjbyten och påklädning, jag har försökt lura sonen varje gång och haft jättemycket ångest inför dessa moment eftersom jag vet att det blir komflikt, har tex gett honom välling isamband med blöjbytena o försökt klä på honom ett plagg i taget medan han leker runt för att undvika att han blir arg. men nu gör jag det. tar komflikten försöker förmedla känslan att detta är något man måste göra ioch just detta bestämmer mamma. Jag tror och hoppas att han inte tar skada av detta. jag hoppas och tror att gränssättning inte är skadligt utan bara nyttigt. Dock så finns där inga gränser för närhet vilket han får så ofta han vill. Va tycker ni? gör jag fel som sätter gränser? detta har verkligen hjälpt mig iaf och jag tycker inte att sonen är ledsnare än vanligt.

De gränser du beskriver här tycker jag är ganska normala o jag tror inte heller din son tar skada av att han skriker i protest vid blöjbytning o påklädning då det är sånt man måste göra. Min son har dock vägrat ligga o byta utan det är har gått bättre byta blöja stående från ca 10 mån- 18 ålder. Sen lärde han sig på dagis att det var ok att ligga ner o byta blöja

Men de andra hon beskrev som att kunna göra saker förstår jag verkligen om det är svårt. Jag har inte kunnat ta tag i detta att stå på mig o göra klart saker först nu när sonen är snart 2.

Bup tanten som inte ville höra talas om överlevnadbarn kunde hon i alla fall hålla med om att barn är olika o har olika behov och det inte bara beror på hur man är som förälder???

Ronjan709

Äldre 28 Feb 15:24

#160

Mamma Kimchi skrev 2011-02-28 05:46:32 följande:

Åh vad jag blev glad när jag fick tips om den här tråden. Min son är 19 månader och nu äntligen har min polett trillat ner! Det tog tid, jag vet! Jag har alltid sökt svar på varför han kan vara så missnöjd. Nu äntligen har jag slutat leta svar och koncentrerar mig istället på att tillgodo se alla behov han har. Vi har gått tillbaka till att samsova och jag bär honom i bärsele så fort han tycker att att det behövs. Han går nu själv och hämtar den i tvättstugan där han vet att den ligger.. SITTA säger han och ger den till mig. Självklart säger jag!

Min son har aldrig sovit en hel natt, och trots att vi sover brevid honom vaknar han alltid ledsen. Jag kan räkna på en hand de gånger han vaknat utan att gråta. Det finns en bok som heter Somna utan gråt... det var inte mitt problem - jag behövde en som hette Vakna utan gråt!!

Vi ammade i 14 månader sen sa jag stopp. Han vill fortfarande ha handen innanför tröjan och jag låter honom ofta ha det, det gör honom trygg.

För en månad sedan började han på dagis. Vi bor i USA, så det är inte lika snäll inskolning här. De bara lämnar barnen och sen är det bra med det. Första gångerna fick han vara där 2 timmar, sen hämtade jag honom. Han grät varje gång jag lämnade och varje gång jag hämtade. Nu, en månad senare har han börjat leka med de andra barnen och har fäst sig vid en av fröknarna vilket är jättehärligt att se. Vi pratar mycket om fröken och dagis hemma och han får ha med sig sin Musse Pigg som ger honom trygghet på dagis. Det går bättre och bättre! När han kommer hem sover vi tillsammans på soffan och sen leker vi hela eftermiddagen. Jag tror att han accepterat den nya rutinen och att han tom gillar det lite grann!

Tack för en toppentråd!

Vad duktigt du är som orkar bära honom i sjal varje gång han vill. I mitt fall var jag tvungen att sätta stopp för jag orkar inte.
Det där med att vakna o gråta mkt just det skulle jag endå kolla upp att han inte lider av ngt som föregående beskrev mjölkallergi eller annat.
Min son har astma o reflux som försämrar hans sömn. Och att han har sk high need (som han också är) tror inte jag automatisk ska betyda att barnen vaknar mkt o är ledsna mkt på natten. Jag skulle råda alla som har de problemen att faktiskt be en barnläkare utreda också om det finns astma, reflux, allergier eller annat medicinskt med i bilden också.

Ronjan709

Äldre 16 Apr 00:39

#241

Min son har som ett mirakel blivit mkt lättare sista månaderna. Fast inte när han är sjuk då vill han fortafarande bli buren o hela tiden och då använder jag bärsjalen o vara klistrad på mig o missnöjd men annars leker han nu själv mkt mer. Han är 2 år. Och jag tycker det hjälpt oss båda att han kan prata nu. Han sätter ord på sina känslor. Kommer o säger att han är ledsen o jag ska trösta. Eller att han är rädd tex. Om han sitter i famnen en stund kan han själv säga: Nu bra! o vara nöjd igen. Om jag tappar tålamodet i bland när han är just sjuk o gnällig o väldigt krävande säger han åt mig: Mamma Inte skrika! och då inser jag att jag spårat ur o lugnar ner mig. Nu funderar jag bara på att köpa en bättre bärsele till ryggen så jag kan bära honom o göra saker samtidigt. Jag tror jag får acceptera att han kommer vara väldigt krävande i perioder ett tag till men jag ser ju att när han är frisk o mår bra så kommer de där ljusa perioderna då han är mer självständig. Han är väldigt känslig o blir alltid lätt arg när han inte får som han vill men just att vi kan prata om det nu tycker jag hjälper mkt.
Så till ni som har mindre barn kan jag kanske ge lite hopp att det plötsligt kan bli mkt lättare.

För bara några månader sen kunde jag nästan inte dusha om jag inte hade barnvakt eller han sov. Han bara skrek o skulle bli buren o var missnöjd då. Men nu kan jag dusha själv i badrummet. Han kan titta på film eller leka o bara komma in då och då. Helt otroligt! Som sagt det var vid ganska exakt 2 år det vände för oss....

Ronjan709

Äldre 15 Sep 10:00

#272

Mamma Kimchi skrev 2011-09-13 20:31:15 följande:

Har från och till skrivit i den här tråden och nu måste jag ha lite råd från er med andra överlevnadsbarn och DAGIS!

Vi bor i USA och min son går på dagis 8.30-12.30 4 dagar i veckan. Inte så mycket alltså. Han är 2 år och 2 månader och har gått på samma dagis sedan 19 månaders ålder. I somras var vi hemma i Sverige i 6 veckor och sedan vi kom tillbaka har han gråtit varje gång jag lämnat honom. Det är jättesvårt och hjärtskärande varje gång. Jag gör mitt bästa för att hålla god min och säger att jag måste gå och jobba och kommer tillbaka efter lunchen som alla andra dagar. Han klänger sig fast och vill inte att jag ska gå. Varje dag får fröken ta honom i famnen och titta på fåglar genom fönstret medan jag går.

De säger att det går över så snart jag gått därifrån, men ju mer han börjar prata desto mer inser jag att han inte vill vara där alls. Han vill hellre gå med mig till jobbet osv, eller stanna hemma med pappa, gå till playgroup eller leka med sina andra kompisar som vi träffar ibland.

Igår när jag kom och hämtade honom så berättade de att han inte velat leka alls. Att han suttit i ett hörn och tittat på de andra barnen i stort sett hela tiden. De försöker få med honom i gruppen som är blandad från 18 månader till 4 år. Han leker mest med en kille som är 4.5 år, men han är inte alltid där.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag kan inte ha honom hemma hela dagarna, även om jag jobbar hemifrån, men just nu är jag så ledsen för hans skull.

Vad skulle ni gjort? Besöka andra dagis i närheten kanske? Det finns dagmammor, men de är sällan utbildade och jag vill inte gärna använda mig av dagmamma. Vi hade nanny tills han var 18 månader och det funkade bra, även om jag gick hemifrån.. usch. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska vända mig.

Det låter som han kanske inte riktigt är inskolad klart eller inte kommit in dagis igen efter sommaren. Det där med att leka i gruppen. I två årsåldern leker ju barnen mkt själva också. Gör han inte det heller dvs leker med bilar el andra leksaker? Det var ett barn på min sons dagis som mest såg osäker ut o höll sig stilla för sig själv i början men nu efter några månader har det släppt och hon ser glad o ut o leker där. Kan du vara med en dag o se vad personalen gör för försök att få kontakt med honom och leka med honom? Kanske de kan anstränga sig mer? Prata med dem o hör vad de har för ide

Ronjan709

Äldre 4 Apr 21:26

#282

Viljestarkmamman: Oj vad jag känner igen mig även nu i dina beskrivningar. Min son är nu 3 o det har kommit in i en sån här period igen då det är tusen känslostormningar per dag.lite svårt att samsas med andra barn också o svårt att tåla ngn säger åt honom på skarpen. Jag vill bara att allt ska flyta på och det ska vara lätt men så lätt är det inte alltid. Man får försöka att inte bli uppstressad av alla utbrott o allt krävande.svänger jag vagnen åt fel håll blir han arg, svarar jag inte på en gång el svarar jag inte det han tänkt sig blir han arg, han vill jag ska leka med honom men dirigerar leken o gör man inte hur han tänkt sig(man kan ju inte läsa tanker) så blir han arg....bara för att ta ngra exempel. Sen är ju det ju inte så roligt med måsten som att klä på sig , få honom med till dagis o hem etc

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL