viljestarkmamman skrev 2012-04-12 08:28:01 följande:
Va kul! Som sagt vi är nog fler än vad som syns utåt som kämpar varje dag med barn som kräver all ens energi. Jag kan tex när min son lägger sig på golvet och skriker göra likadant, då avbryter han tvärt, han studerar mig när han gör saker han vet att han inte får, nu ist för att skälla på honom aja och fya tar jag antingen bort saken eller honom utan tilltal osv, jag ger honom inte uppmärksamheten han är ute efter, däremot försöker jag ge honom uppmärksamhet mycket och ofta när han inte kräver den av mig genom att gnälla skrika ha sönder osv för att bekräfta honom, inte hans illdåd,det har gått bra faktiskt men det är ett helt nytt sätt att agera för mig för jag har varit inne i ett helt annat ekorrhjul innan där jag vädjar till honom med mutor osv bara för att vi ens ska komma utanför dörren osv, jag kommer behöva rätt mycket tålamod träning och stöd tror jag! Men hoppas jag hittat rätt tänk
Kul att du skriver om detta. För efter läst artikeln blev jag lite kofunderad just för att man å ena sidan känner att man inte ska ignorera barnen utan trösta o finnas där.
O andra sidan enligt artikeln ska man inte ge dem den uppmärksamhet de är ute efter när de har dessa utbrott hela tiden för att de då lär sig att utbrotten lönas.
Vi har också svårt att komma i väg o få ngt gjort. Har inte varit i ekorrhjul med mutor däremot ska han alltid göra ngt annat först lixom för att visa att han inte rättar sig helt efter mig. tex innan han kommer o klär på sig ska han först parkera alla sina bilar. Sen komma med stora elefantsteg osv. det fungerar men tar tid. ofta låter jag honom hålla på därför att jag inte orkar bråk. Men det tenderar att bli längre o längre saker han ska göra varje gång innan han kan komma igång med det jag vill. ex borsta tänder, klä på sig.på dagis får jag springa o jaga honom för att få honom klä på sig. Där känner jag att mitt tålamod blir sämre o sämre o det bästa kanske bara är att ta honom med tvång, o sätta på honom kläder med tvång. Fast när man då håller fast honom får han nästan panikattacker. Han blir så arg så lessen o kämpar för livet för att komma loss. Tycker inte man vill utsätta honom för det vid varje moment heller o han blir så otroligt lesssen o tar tid att bli lugn. Vet att det är under barnets trotsålder de lär sig förhandla o det också kan vara bra för barnen o man ska inte köra över dom för mkt. Samtidigt med barn som våra så envisa känns det som att om de får chans att förhandla blir bara momenten längre o längre o vi får inget gjort
Hur tänker ni kring detta?
.
Försiktig. Intressant att våra barn är så lika!