Va kul att de börjar funka PollyPop!! Liljan75, ok 
han har verkligen massa saker för sig! Massa fantasier och idéer. Idag började han morra åt en tant i kön i affären för han tyckte hon gick före. Han sa även att han var arg på henne med nån konstig basröst som han lagt sig till med:)
Min son skrek också alltid och på ett hjärtskärande vis. Ofta var det ju maten här med, men när han blev äldre var det andra grejer, att han inte kunde göra sig förstådd och att han inte kunde förflytta sig. Först när det lossnade började vår son bli nöjdare, typ efter första året. Tyvärr har han fortfarande inte helt lätt för att vara glad spontant utan är allt för ofta allvarlig och svårflörtad ,men när han är glad då är han det verkligen. Jag har funderat på om hans sinnesstämning från första året sitter i, han var ledsen och skrek alltid, jag var deprimerad och aldrig så glad jag heller, Sonen har ju dn helt annan relation med sin pappa där de leker och Busar, och de har ett mycket mer fungerande samspel, något som jag vill ha hjälp med att etablera, men bup har nog inte riktigt förstått mig när jag tar upp problemet utan tror absolut jag gett min son allt jag kan ge osv och det har jag ju men inte enl mig den här viktiga anknytningen till 100% känner jag.
Polly Pop, hur gammal är lilltjejen nu? Vi hade en period runt 1,5 år som var helt galen, sonen ville upp hos en hela tiden, när jag tog upp honom skulle han ner, han ville putta bort mig fr spisen när jag lagade mat, börja skrika när jag prata i telefon osv, de va en ganska/väldigt intensiv period men för oss lossnade det mycket när talet kom igång och vi kunde börja föra en dialog och han kunde göra sig förstådd.. Över en natt (i princip) blev han plötsligt självständig och kunde leka själv med leksaker mm. Man kan ju inte garrantera att nästa barn blir lugnt men den största omställningen är gjord och jobbigt är det redan... Jag tycker inte ni ska stå över syskon om ni vill ha det för att det är jobbigt. Men jag förstår dina tankar, orkar man verkligen? Jag hade bara önskat mig en chans till att få till det med amning, närhet och anknytning och det där "mysiga" med bebis som man bara hört talas om, men sambon vill inte alls:(
Lekträffar är inte heller lätt hos oss, sonen vill gärna ha mig i närheten men små stunder kan det gå bra, sen kallar han och är ledsen över något. Önska han fick bättre självförtroende, han leker lite annurlunda än kamraterna, vill klä ut sig och leka robot ist för att leka med bilar. Han är väldigt fantasifull och leker mycket rollekar själv med sina figurer.
Ser fram emot att läsa mer :)
Snälla tack för din berättelse! Jag tänker att din son är en fantastiskt intelligent liten kille :) Började skriva denna tråd när min kille va 8 månader och hade väl skrikit mer eller mindre fram till dess och sen fram till han va iaf 1år. Så fort han lärde sig gå och kommunicera har allt blivit lättare. Just nu är han 2,5 år. Är social när han vill men också expert på att stänga av när de inte passar, jag har inte haft det helt lätt sen hans svåra förlossning heller, han ville inte amma osv. Jag var deprimerad men det uppmärksammades inte fören senare, alla sa det skulle va så svårt osv. När min son fyllde 2 ca så blev han plötsligt mer självständig från att ha varit väldigt bunden, Han är verbal, duktig med att cykla trehjuling, hoppa klättra mm. Han pratar i meningar, är också väldigt frågvis. Men stänger av en om det inte passar, jag har varit orolig över bokstavs- diagnos men tycker inte han passar in där heller, han är helt enkelt för social och väljer själv när det passar att hälsa, svara osv, han sjunker gärna djupt in i det han håller på med, som att titta på sina program på tv, leka osv och då hör han inte alls. Han leker lite annurlunda än andra jämnåriga, vill gärna klä it sig till monster, robot eller superhjälte.. Pratar mycket för sig själv eller när han leker med sina leksaker. Han är min ögonsten och trots allt jobbigt så är han det bästa som hänt mig:)
Anna, det är en fantastisk aha-upplevelse tycker jag när man äntligen förstår! Innan har man bara fått höra allas råd om allt möjligt, att man ska låta barnet skrika. Men det kan nog alla som har high need skriva under på att det går inte våra barn med på! De vet vad de vill från början:) jag tror också att det är värt varenda utmattande minut att ge barnet den trygghet de "kräver" av oss. Jag är imonerad av alla som håller ut utan att få depression, att få så lite eget utrymme är så påfrestande så ingen som inte har det så kan förstå. Sen kände jag stor sorg över att inte få den anknytning i början som jag velat. Det var aldrig mysigt. Det som jag längtat efter så länge var det hemskaste jag varit med om, ändå var kärleken så stark. Men den ständiga oron över varför mitt barn alltid skrek utom när jag bar på ett vist vis. Aldrig stilla, gå och gå.. Önskar verkligen det fanns mer stöd och information för oss, det hade varit fantastiskt.
Saraisundsvall, ja det är en intressant koppling det där med förlossningen. Man kan verkligen undra hur mycket det spelar in! Skönt att du känner dig lugn över att din son inte farit illa av förlossningen:)
Gärna! Skoj! Jag funderar mycket på min sons utveckling just nu. Jag blir inte alltid klok på vad han håller på med.. Jag tycker han är social, kan peka, visa, prata om känslor gör han mycket, återge, leker med andra barn och massa annat. Men han ÄR väldigt rastlös, kan börja skrika mitt i en film han sitter och tittar på, rakt ut i luften utan annledning. han kan ha svårt att ha händer och fötter stilla och viftar gärna med dem när det blir förmycket, han kan även upprepa en fråga 5-10 ggr fast han nyss fick svar. Ibland är jag riktigt orolig faktiskt, de har jag varit mycket över olika saker hela tiden. Han har en massa speciella saker för sig som jag inte ser hos andra barn, Någon som känner igen detta?
Han kan lyssna på sagor och gör det varje kväll, det brukar inte vara några problem. Han läser dem också själv ibland eftersom han kan dem ganska bra. Han brukar vilja ha samma bok några kvällar på rad, ja desirée me skrika rakt ut och bli rastlös när han suttit still ett tag här inte till vanligheterna men händer, igår när vi var i affären var han helt sjövild. Fick tillsist bära ut han. De börjar bli riktigt svårt med sådana saker som att gå i affären, Han spårar ofta ut, alldeles för mycket rastlös energi. (oandrasidan har han varit på dagis hela dagen ofta innan så det e kanske inte så konstigt) Andra saker som jag tycker är lite märkliga är att han vill ha ut allt samtidigt, så det blir en ända röra när han ska prata om något. Blandar ihop massa saker som inte har med varandra och göra. Svårt att förklara.. Men saker som han gillar göra kan han nu mer och mer sysselsätta sig med, när han var liten så var han inte självständig alls så det är definitivt på rätt håll. Men ibland ska han göra 100 grejer på en gång eller säga 100 saker på en gång. Det blir lite rörigt och lite märkligt, Tror han kan koncerntrera sig men bara på saker han gillar..
Skriver på mobilen, därav att den skrev Desirée istället för det med. Ber om ursäkt för det. Andra saker är att han kan gissa saker som han vet, som man frågar om färgen blå så svarar han gul fast han vet. Nån annan gång vet han direkt.. Vet inte vad man ska begära av en 2 1/2 åring
Det gick jättebra att läsa! Tack snälla för din berättelse. Det känns som ganska många får det betydligt lättare när talet kommer igång? Det känns också som våra överlevare snabbt lär sig kommunicera? Samt att många haft en svår förlossning. Ja va mörkrädd man blir av amningsmaniska bvc och bb sköterskor! Jag tycker inte amning ska ske till varje pris. Självklart ska man amma i första hand om det funkar, men ingen ska stämpla en om man måste börja med ersättning. Mådde sjukt dåligt och kände mig så värdelös som inte kunde amma tack vare alla kommentarer till höger o vänster!
Lisa, Hur menar du att han hakar sig? Jo de e nog rätt många med pojkar här!
Kissekatt, tack för din fina berättelse om din flicka. Sånna storrys hjälper när man är mitt uppe i det jobbiga!
Lisa, min S hakar också upp sig ibland och börjar om på samma ord några ggr innan han kommer vidare in i meningen inte som stamma riktigt men ja, som att haka upp sig, han kan även upprepa samma mening 10-15 ggr utan att bry sig om svaret om han ställer en fråga..
PollyPop>> usch, lider med dig! Spec omgivningens oförstående och pekpinnar är jättejobbigt, och känslan av att inte räcka till är slitsam, Rent spontant känner jag att jag vill råda dig att avveckla amningen i dotterns takt, hon verkar inte mogen att sluta med det nu, Såklart så kan man successivt minska men att sluta helt kan säkert bli ännu jobbigare för henne och er, Kan du så försök att inte låta dig påverkas och stressas om där är folk som tycker en massa. Jag vet att det är svårt och man blir så ledsen över att behöva "försvara" sitt föräldraskap för allt och alla, Barn är olika och just ert barn känner ni bäst. Min S var också så i den åldern. Han var frustrerad, ville inte vara uppe hos mig och ville inte heller va på golvet, när man lyfte upp han ville han ner, när man lyfte ner han började han gråta. Va vill han(??!) tänkte man, men tror inte han själv viste, min son varvar upp sig inu mycket emellanåt, Det är jättejobbigt. Hoppas det växer bort mer och mer,
Sen tror ja att ni bara hamnat på en öppen fsk med väldans lugna ungar, barn som precis lärt sig gå eller ta sig fram på eget vis vill i regel inte sitta still alls. Bitandet är inte trots utan test, vad händer om jag gör såhär..
Så är det nog många ggr! Igår kände jag vi hade allas blickar när vi var på Malmö-festivalen. Kändes inte som sonen var upplagd. Allt blev såå jobbigt. Han balkade ur totalt, stack en massa, skulle inte sitta still i vagnen, skrek och protesterade högljutt när vi satte honom i vagnen.. Hela vägen på tåget hem.. Herre guuud!!!
Åh va drygt :( inte ert fel ju att hundarna slogs,, Ja de här med intryck, är nog en bov i många drama. Just nu är sonen inne i en period som är jobbig för oss alla, Han har ingen ro alls i kroppen, lyssnar inte på oss, verkar tankspridd, Är jätte lättstött och verkar tycka jag är fienden. Han är dock inte såhär alltid utan tycks komma i perioder. Så går det lättare ett tag, sen blir det svårt igen... Nån som känner igen?