• Anonym (villrådig)

    Jaha, så sitter man här och misstänker att maken knullar grannfrun

    Har hamnat i ett känslomässigt dilemma.
    Jag och maken har sedan flera år tillbaks (egentligen sedan graviditeten med första barnet för snart 6 år sedan) vissa problem i vårt sexliv. Problemet är "det vanliga" - han vill oftare än mig.
    Efter en i övrigt bra diskussion där han på ett tydligt sätt kunde gestalta hur fruktansvärt oälskad han känner sig så kände jag mig så pressad att jag sa att det var OK om han skaffade sex vid sidan om. För att inte stänga in honom i ett liv som han inte känner sig nöjd med - för att slippa känna sån förbannad press varje kväll man går och lägger sig etc. Har egentligen inga  moraliska betänkligheter vad gäller att ha flera sexpartners så länge alla är överens och nöjda och glada så att säga (även om jag själv aldrig levt i ett sådant förhållande tidigare).

    Men i allfall, mitt i alltihop är jag svartsjuk på en våra kompisar, en granne som vi umgås med på regelbunden basis, de har en son som är lika gammal som vår dotter, vi trivs i varandras sällskap etc.
    Hon är yngre än mig, smal, snygg, väldigt sexuell i sin stil, smart etc. Och tack vare FB kom jag för några veckor sedan på att de bokat "träff" på en av stans krogar. Båda var där på aw på varsitt håll men det kom fram att de kommit överens om att gå på samma ställe.

    Och så igår, då satt jag och läste här på FL och helt plötsligt föll allt på plats. En kvinna här inne skrev i en tråd att hon börjat träffa en gift man, allt hon skrev om honom stämde in på min make och hennes pres är avidentifierad men varenda rad stämmer in på henne och som pricken över i:et är hennes nick vår väninnas sons namn baklänges (och han har ett ganska ovanligt namn med en väldigt ovanlig stavning). 
    Nu känner jag mig helt paranoid och vet inte hur jag skall ta mig ur detta.

    "Tyvärr" berättade jag allt detta för min make så nu kan jag inte heller smyga på dem. Han förnekade och verkade sårad. Men jag är cynisk och vet av erfarenhet att det är så här det brukar vara. OM det är så som jag misstänker kommer de ju att sopa igen alla spår. 

    Förlåt för en lång TS! 

  • Svar på tråden Jaha, så sitter man här och misstänker att maken knullar grannfrun
  • Anonym (villrådig)
    Ppetra skrev 2010-12-06 21:35:05 följande:
    Du kan så klart inte "bara" lägga det bakom dig utan att bearbeta det. Det är lättast om du vet allt, men vägen dit går inte genom att snoka, tro mig. Det är din man som måste prata med dig. Han måste ta din plåga på allvar, inte bara tycka synd om sig själv. Har han inte satt på grannfrun så får han väl övertyga dig om det. Och har han gjort det får ni reda ut det.
    VIll han inte vare sig bekräfta eller dementera dina misstankar pga att det är så synd om honom för han är "anklagad", ja då får du bestämma om du kan leva med ovissheten och ändå lägga det bakom dig.
    Du kan även välja att tro på dig själv och det du upplever, dvs leva med vissheten om att det har hänt, släppa det och lägga det bakom dig ändå.
    Tack för att du tar dig tid att hjälpa mig! Dina svar betyder mycket. Tack!
  • Anonym

    känner delvis igen mej i sånt du skriver. Som att ställa upp fast man totalt saknar passion o åtrå. En man som inte trodde jag älskade honom för att jag inte gick o var kåt o våt på dagarna o villig o het på kvällarna. Jag älskade allt med den mannen, men hade inte minsta gnutta åtrå. Han ville varje dag, jag ville ett par ggr o året. På sin höjd! Jag ställde upp ca 1 gång i veckan i massor av år. Tills han fick veta.....  Det blev ett moment 22 som vi aldrig tog oss ur. Vi skilde oss o fick varsina liv som passade oss så mycket bättre. Han träffade madame knullkåt o jag har fått bygga upp mitt självförtoende med en lugn o trygg man som jag nu inte kan låta bli om jag så försökte. Himmel jag kan bli helt galen av åtrå nu. Det har aldrig hänt i mitt liv förut.
    Idag lever vi lyckliga o har det bra. Men inte ihop.
    KRAM!

  • Anonym (mio)

    Har följt din tråd ett tag nu ts.


    Ja, om han dementerar så bestämt att han har nåt på gång med grannen så är det inte så mycket att göra där egentligen, du får hålla dina ögon öppna.


    Börja med att göra en liten pudel och säg till honom precis som du skriver, att du i stundens hetta gav honom frikort för att du känner dig otillräcklig och som en dålig hustru, men att du ångrar dej och tar tillbaka det. Och från ditt hjärta säg att du såklart inte vill något hellre än att ni båda ska lösa det här så ni båda känner er älskade och sedda - trots era olika behov. Och så säg att du vill vara helt ärlig med honom genom att säga detta och be honom alltid vara ärlig mot dej (som för att hinta lite till att nu avger han faktiskt ännu ett löfte om att vara ärlig så fan ta honom om han ljuger om grannfrun). Därmed inte sagt att detta är ditt fel och att enbart du ska försöka lösa era problem. Allt blir ju inte bra för att du skulle ge honom mer sex, för då skulle ju din själ börja utplånas istället för att du inte vill och klarar av att ha mer sex bara för att.


    Så vet jag inte hur "begränsande" du kan vara mot honom men om du mår jättedåligt så säg på ett fint sätt att iom den här krisen så känner du dej svartsjuk för all den plötsligt nyvunna kontakten han tar med er grannfru (ses på afterwork, chatta och liknande) och be honom att lugna sej med henne medan ni riktar fokus mot varandra. Och jag tycker verkligen att ni borde gå på parrådgivning och sexrådgivning också kanske. Iaf så ser ni till att komma överens om en plan för att få det här förhållandet på rätt köl igen!


    För helt ärligt, det är det här med att män är från mars och kvinnor från venus. Ni talar inte samma "kärleksspråk". Han vill ha massor av sex för att känna sej älskad och du vill ha vardagshjälp och att han uppskattar dej och det du gör för att känna dej älskad. Ni tycker båda att ni på varsitt håll visar massor av kärlek medan ni också på varsitt håll inte har förmågan att ta emot den andras kärlek för det är inte just det ni söker för att känna er älskade. Och så blir det moment 22. Ja, hoppas du förstår vad jag menar. =)

    Sen tycker jag också i ärlighetens namn att sexa 1-2 ggr i veckan är fantastiskt bra! Jösses, får vi till det en gång i veckan är vi supernöjda. Ni måste ju hitta en medelväg och det kan ju inte enbart vara att ni ska ha så mycket sex som han önskar, för då blir ju du bortglömd i din vilja. Men vad är hans föreställning och exakt VAD vill han egentligen? Har ni talat klartspråk om era problem? Vill han ha ett konkret antal sexstunder eller bara mer närhet? och hur ofta vill han ha sex egentligen?

  • Glädje58
    Anonym (villrådig) skrev 2010-12-06 20:17:55 följande:
    ....Han är besviken på att jag inte visar att jag älskar honom genom att visa honom åtrå (vilket jag tycker att jag gör på andra sätt än genom det sexuella) och jag tycker att han inte ser allt jag gör för honom (sköter mycket av hushållsarbetet, mycket runt barnen etc). Dvs helt klassiska äktenskapsproblem   ...
    hej ts

    Med risk för att klampa i klaveret eftersom jag bara har skummat igenom dina inlägg.

    Jag ser att du vet att ni visar er kärlek på olika sätt. Och det är väl det som är ert stora problem. Vissa saker går kanske inte att kompromissa om. Han är missnöjd med ditt sätt att visa åtrå, hur visar du åtrå för honom? Vad gör du för att få honom att känna att han är den rätte för dig? Är det så att han vill ha gult, gult, gult, men det du erbjuder honom är blått, blått, blått. Och sedan blir det bara en grön sörja av allt. Dvs något som ingen av er vill ha egentligen.

    Vad sägs om att lämpa över lite hushållsarbete på honom? På så vis fattar han att det sker saker och ting i hemmet som inte löser sig av sig självt. Samtidigt kan du få mer ork för att ta hand om dig själv och din man.
    Anonym (villrådig) skrev 2010-12-06 20:32:06 följande:
    ...Och jag antar att mitt förslag om frikort egentligen handlar om att jag tycker synd om min make som måste stå ut med tråkiga mig att jag straffar mig själv genom att föreslå att han söker sig till någon annan, trots att det egentligen är det sista jag vill. Taskig självkänsla helt enkelt!
    Och det är förmodligen därför jag känner mig så förtvivlad nu för det är ju inte vad jag vill - inners inne vill jag ju att jag skall vara den som uppfyller hans behov! 
    Du ska sluta straffa dig själv ts, var snäll mot dig själv. Du menade väl när du delade ut frikortet men det blev så fel. Men vet du vad ts, vi gör alla fel ibland. Det är kanske dags för dig att dela ut det röda kortet mot din granne. Om du fick mer tid för dig själv, skulle du kunna förvalta den på ett bra sätt som skulle kunna gynna dig? Tid som kan få din självkänsla att växa. Älskar du dig själv?

    varma kramar
  • Anonym (40-åring)
    Anonym (villrådig)(trådstartaren) skrev 2010-12-06 19:52:17 följande:
    Hur vet du att jag inte vill få en lösning på problemet?
    Det är ju för sjutton det enda jag vill.
    Därav min desperation och förtvivlan. Hade jag inte brytt mig hade jag väl inte ens bemödat mig att starta denna tråd, eller?

    Att  jag "slängde ur mig" att han fick frikort var i ren desperation, då jag känt mig pressad att åstadkomma något jag inte kan. Jag kan inte uppbringa mer lust än vad jag har. Vi har som sagt sex 1-2 gånger per vecka, oftast på hans initiativ. När vi har sex är det skönt, jag njuter och jag tycker att jag visar det.

    Vi har dock pratat och jag har sagt att detta blev jättetokigt. Jag går sönder av att tänka tanken att han är med någon annan. Från min sida så handlade det inte om att jag ville slippa ifrån utan att mer för att döva mitt dåliga samvete över att vara en dålig hustru. En väldigt dålig idé visade det sig.
    Missuppfattning!
    Jag har inte sagt att du inte vill få en lösning, bara att du vill "backa" från det föregående förslaget till lösning (frikortet)!

    Och min kommentar gällde inte trådstarten, utan en ordväxling mellan två andra skribenter där den ena ifrågasatte att ensidigt "offra sig" skulle lösa problemet.
  • Anonym (40-åring)
    Anonym (villrådig) skrev 2010-12-06 20:06:03 följande:
    Jag kommer att begrunda och ta till mig av det ni har skrivit. Tack för att ni tagit er tid att engagera er i mig och mina problem!

    Jag måste dock säga att jag förundras över vissa människors behov av att trycka ner människor som så uppenbart känner förtvivlan. Det känns ytterst ledsamt att se! 
    (...)
    Men som sagt - tack för att ni hjälper mig att sortera mina tankar.
    Och till er som bara vill meddela att jag får skylla mig själv eller på annat sätt vill förmedla vilken dålig människa jag är - OK, jag fattar, det räcker!  Jag vill inte ha era åsikter. Tack!
    Jag känner inte att jag har något särskilt behov av att trucka ner någon. Tvärtom.
    Jag påpekade bara till att börja med att om det fanns några begränsnihngar i det frikort du gav din man ( tex att det nu inte skulle vara någon ni kände, alltför väl), så är det svårt för honom att veta om det om du inte meddelar det till honom på något vis.
  • Anonym (40-åring)
    Anonym skrev 2010-12-06 21:44:16 följande:
    känner delvis igen mej i sånt du skriver. Som att ställa upp fast man totalt saknar passion o åtrå. En man som inte trodde jag älskade honom för att jag inte gick o var kåt o våt på dagarna o villig o het på kvällarna. Jag älskade allt med den mannen, men hade inte minsta gnutta åtrå. Han ville varje dag, jag ville ett par ggr o året. På sin höjd! Jag ställde upp ca 1 gång i veckan i massor av år. Tills han fick veta.....  Det blev ett moment 22 som vi aldrig tog oss ur. Vi skilde oss o fick varsina liv som passade oss så mycket bättre. Han träffade madame knullkåt o jag har fått bygga upp mitt självförtoende med en lugn o trygg man som jag nu inte kan låta bli om jag så försökte. Himmel jag kan bli helt galen av åtrå nu. Det har aldrig hänt i mitt liv förut.
    Idag lever vi lyckliga o har det bra. Men inte ihop.
    KRAM!
    Det kanske är så att många kvinnor har svårt att kombinera bilden av, eller målet för, kärlek och sex i en och samma person, utan att den måste delas på två eller flera olika?

    "Jag älskade allt med den mannen, men hade inte minsta gnutta åtrå."
    Men kan du förklara hur den här kärleken yttrar sig, om den inte innefattar den minsta gnutta åtrå?
  • Anonym (40-åring)

    Sen vill jag också tillägga att om ni ändå har sex varje vecka, om det är med någorlunda inlevelse så borde han inte ha något att klaga på...

  • Anonym (hallå)
    Anonym (40-åring) skrev 2010-12-07 10:04:52 följande:
    Jag påpekade bara till att börja med att om det fanns några begränsnihngar i det frikort du gav din man ( tex att det nu inte skulle vara någon ni kände, alltför väl), så är det svårt för honom att veta om det om du inte meddelar det till honom på något vis.
    Common sense. Faktiskt.
  • Onkel Panter

    Varför ger du honom "tillåtelse" att ha sex med andra för att sedan bli svartsjuk? Gjorde du det med förutsättningen att han aldrig skulle gå hela vägen?

Svar på tråden Jaha, så sitter man här och misstänker att maken knullar grannfrun