Jaha, så sitter man här och misstänker att maken knullar grannfrun

Vill bara tipsa om en väldigt bra bok, äktenskapsboken http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=25493 (finns på andra ställen att köpa oxå). Den är väldigt bra och tar upp massa olika saker i en relation och äktenskap. Speciellt ett kapitel "Kärlekens språk" (eller nåt) kan nog vara bra. Nu kom jag på att det finns en bok som heter bara det och handlar om det, "Kärlekens fem språk" http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9179996876. Det kan vara så att ni helt enkelt talar olika kärleksspråk; ord som bekräftar, tid tillsammans, gåvor, tjänster, och fysisk beröring.

Hans primära kärleksspråk är kanske fysisk beröring, dvs att han visar sin kärlek till dig genom fysisk beröring och han känner sig älskad av dig när han får fysisk beröring.

Du o andra sidan kanske har tjänster som ditt primära språk. Du skrev tidigare "jag tycker att han inte ser allt jag gör för honom (sköter mycket av hushållsarbetet, mycket runt barnen etc)". och du kanske skulle känna dig mer uppskattad om han hade lagat dig en middag en kväll?

Kan vara en bra start att börja med detta iaf, vet många det hjälpt (mig och min man bl.a. förstår varandra på ett annat sätt). Jag tror ju såklart inte att bara läsa en bok hjälper men med rätt verktyg så kan man arbeta på ett helt annat sätt och se saker man inte gjorde tidigare.

Tack!

Der är det som förbryllar mig också. Och gör mig bitter och spydig har jag fått höra.

Men om TS kan försöka se igenom min bitterhet och upptäcka min romantiska sida så uppskattar jag om du kunde svara på de här frågorna:

Vad är kärlek utan åtrå?

Vad är kärlek utan sex (som båda vill ha)?

Vad vill du ha ut av äktenskapet om det lika gärna kunde vara vitt?

Dels för att jag är genuint nyfiken men också för att jag uppriktigt tror att du skulle kunna gå framåt genom att själv svara på dessa frågor.

Det var mer tonen än innehållet i dina tidigare inlägg som provocerade mig.
Den här gången känns du mer välvilligt inställd

Jag vill inte vara utan sex. Jag gillar sex. Men jag går liksom inte och längtar.
Jag skulle kunna ge vad som helst för att känna lust och åtrå. Men jag gör inte det. Har aldrig gjort det i fasta relationer annat än i början när allt är spännande och nytt.

I tidigare relationer har jag lämnat.
Den här gången vill jag inte det för jag älskar verkligen min make.
Jag gör det.
Därför känns det sorgligt att det är som det är.
Och jag vet att "felet" är mitt (även om jag inte vill ta på mig all skuld själv).
Jag vet bara inte hur jag skall ta mig ur det.
Om det ens går att ta sig ur det.
Måste alla vara kåta. Ligger det i vår natur.
Kan vissa vara mer kåta än andra.
Måste det vara nåt "fel" om man inte går runt och känner sig kåt. Eller kan det faktiskt vara ett normaltillstånd för vissa.

Jag vete fan!?

Jamen är det så fel då? Ibland är det faktiskt så att man på något sätt fastnar för den som har det man behöver, även om man tror att man vill ha något annat.
I vårt förhållande t ex har det alltid varit så att min man varit väldigt på och sexuellt intresserad av mig, helst varje dag. Jag har varit motsträvigare och mellan varven svårflirtad. Visst har det även hänt att jag tagit (försiktigt) initiativ, men verkligen inte ofta. Snarare har det varit sällsynt. Däremot har jag alltid gillat vårt sex och inte varit särskilt passiv i akten – "du brukar tycka om det när vi väl kommer igång" har varit en av min mans övertalningsfraser.
Min man har trott att han ville att jag skulle vara "kåtare" och vilja mer. Jag har trott att jag ville ha honom mer nedtonad och inte så pockande på sex jämt.
Men vi har varit ihop väldigt länge, mer än 25 år. Och har bägge till slut insett att vi behöver och uppskattar varandras sätt att vara. Han behöver jakten, spänningen. Jag behöver den ständiga bekräftelsen av att vara åtrådd. Det håller oss bägge levande.
Numera är det också mer jämt fördelat och avspänt. Men mycket av den gamla laddningen finns ännu kvar, och bara på gott faktiskt.

Så, ts. Ha inte så jävla dåligt samvete. Du gynnar ingen, verkligen ingen. Se ditt eget värde istället, uppgradera dig lite.

Kanske du ska vakna upp??? SÅ du menar att det man vill är knulla andra om man får ett frikort??? Jag skulle kunna få tusen sådana av min älskade make, men inte utnyttja dem för det!!!

OCH det är mänskligt att säga saker man inte menar, du är alltid ärlig med andra ord??? Hon sa det i en frustrerad situation vi inte har en aning om, tror inte heller jag skulle ta ett sådant frikport på allvar....

Ja, pressen o blicken o den tysta förväntningen och den besvikna sucken är en sexmördare av enorma mått! Speciellt när man jobbat hela dagen, slängt i två tvättmaskiner, lagat mat o kanske fått hjälp med disken, hjälpt ungarna med läxor o tjatat dem i säng. Inte hunnit sitta ner lugnt på 16 timmar, plockat strumpor o lego, kollat posten, ställt undan pennor, sudd, skolväskor, mina prylar , barnens prylar o hans prylar..... Planerat födelsedagskalaset, fyllt på inköpslistan, kollat vad man ska äta till helgen, ringt sjuka mamma, kollat om grabbens gympaskor fortfarande passar eller om man måste köpa nya.......
Vad gjorde han under tiden? Jo han såg på nyheter, gick på långtoa, klippte halva gräsmattan o fortsätter o tar resten i morron. Å så hjälpte han till med disken. Han har oxå jobbat hela dagen.
Sen ska man vara beredd på o pigg på o glad i sex o så upp igen nästa morron o börja om.
Men visst FAAAN kan man älska ändå. Är det inte precis just det som är att älska? Att sköta allt detta? Fast det svåra är att allt för många män fattar inte det.  De känner sej oälskade så fort man inte orkar med sexet först o mest.
Men som sagt, nu när äldsta barnet (exmannen) flyttat hemifrån o det är bara jag o de små barnen kvar (4 numera tonåringar!!!!!)  så finns hur mycket energi som helst o faktum är att jag inte dammsuger en gång i veckan o diskar i stort sett aldrig..... Plocket har i stort sett helt försvunnit..... Istället har jag eget utrymme, o har tid att hinna bli riktigt jävla fetkåt! Fatta hur underbart det är efter att ha trott att det var stora fel på mej eftersom jag inte klarade av att ha sex ens en gång i veckan........ Så klart det var mej det var fel på.
MEn faktum kvarstår att jag älskade den mannen. Fast inte på hans sätt.

Vet att mitt svar inte kommer att ge några svar på den situation du nu befinner dig i men kanske ger dig något litet ändå...

Urspunget till varför du valde att ge ett frikort till din make var att han ville oftare än dig och du sällan har lust. Jag har varit där du nu är.

Min lust var under många år betydligt lägre än min mans. I samband med vår första graviditet försvann min sexlust och var borta tills för ca 1,5 år sedan -lite över 10! Uppskattningsvis hade vi sex 1 gång/månad under dessa 10 år. Ju längre tid det gick desto mer sällan blev det.

För 1,5 år sedan tog mina p-piller slut utan att jag hade koll på att mitt recept behövdes förnyas. Av olika orsaker blev receptet aldrig förnyat och efter ca 3 månader upptäcker jag att jag oftare initierar sex än jag tidigare gjort. Idag har vi sex flera gånger i veckan och initiativet är relativt jämnt fördelat.

Kopplingen mellan p-piller och sexlusten var inte uppenbar ens efter att jag började återfå lusten. Trodde till en början att jag helt enkelt 'fått tillbaka' lusten lika 'hastigt och lustigt' som den försvann. Idag kan jag lättare se en koppling. Lusten förvann i samband med en graviditet -hormonnivåer i kroppen förändras. Lusten borta under de år jag åt p-piller , P-piller -tillförda hormoner. Lusten kom tillbaka då min kropp själv fick sköta sin egen hormonnivå. Om det finns stöd i forskning eller inte har jag ingen aning om och inte heller betyder det något för mig. Detta är min sanning och kanske hjälper det dig...

Alla har inte 4 ungar och en man som ligger på soffan och pillar sig i naveln när han inte tigger om sex, men det har ju aldrig stoppat någon från att vara martyr...

Du kanske skulle läsa den paralellea tråden om "En hemlighet om oss män"?
Alla män är inte känslolösa maskiner som kan ta den ena nobben efter den andra och ändå glatt ta chansen när vi får nåden att "krypa på". En del av oss behöver också känna oss lite åtrådda och "jagade" ibland!