bävar inför förlossningen, trots omföderska..
Jag hade en relativt smidig förlossning med första barnet,
visstfan gjorde det skitont.. och tog ett dygn.. och jag var tvungen att kissa i duschen de följande tre veckorna pga svidande stygn o utdragen läkning.
Hade lustgas under öppningsfasen, men när krystvärkarna kom så fixade jag inte masken.
Som att bajsa ut en 40" tv.. och ingen platt variant direkt.
Nu har jag en pojk i magen som beräknas titta ut 20e feb..
Det är bara det att jag börjat få panik.. spenderar halva nätterna med att googla smärtlindring
och förlossningskomplikationer. Men det känns som att jag står stilla..
Jag tyckte jag fixade förra förlossningen rätt galant.. sjujäkla häftigt var det iaf att klämma ut en unge,
och kejsarsnitt är inte aktuellt, känns lite fuskigt.
Tanken på smärta känns jobbig, men jag vill inte ha ngn lindring som drar ut på kalaset.
Så, ni som inte lättvindigt fes ut era ungar, hur laddade ni inför förlossning nr 2?