Kejsarsnitt och AP

Min dotter kom med planerat snitt. Vet inte om jag kan kalla mig AP förälder precis, men fokus i min "föräldrafilosofi" är att forma en stark anknytning och ge mitt barn trygghet oavsett hur det går till. Fri amning, samsovning och fysisk närhet.

Det var inte helt lätt i början. Att bara få ett barn på bröstet utan att själv ha arbetat fram det gjorde det svårare för mig att psykiskt förstå att det var min dotter som kommit. Mjölken kom efter 4 dygn, men det kan ha berott på stress av att ligga på rörigt BB. Såfort vi kom hem och fick lugn och ro kom mjölken och när vi fick en chans att lära känna varandra sjönkt det sakta men säkert in att hon var VÅR.

Hon kom igång med andningen genast, fick henne på bröstet så fort de torkat av henne. Och hon försökte amma på en gång.

Förutom att det var lite svårt att fatta att bebis kommit så kan jag inte säga att snittet på något sätt försvårat saker och ting.

Jag blev förlöst med ett urakut snitt, men fick vara vaken. Hela upplevelsen gjorde mig självklart chockad men jag upplever inte att jag hade något problem att ta henne till mig. Jag fick inte upp henne på bröstet utan fick bara en snabb titt innan de gick ut med henne till undersökningsrummet. Hon mådde bra när hon kom ut och skrek direkt. Efter förlossningen fick jag ligga på uppvaket tills bedövningen släppte (det tog 2 timmar) och dottern fick ligga hud mot hud hos pappa i förlossningsrummet. Hon föddes på 41+4 och var på gränsen till liten för tiden så medan jag låg på uppvaket fick hon lite ersättning. När jag fick lämna uppvaket så fick jag henne på bröstet och hon började roota ganska snabbt och snutta och slicka på bröstvårtan. På BB fick jag hjälp med amningen men hon var väldigt trött de första dagarna och orkade inte suga mer än korta stunder. Jag fick handmjölka och så matade vi henne med sked, de stunder hon var pigg försökte jag amma så mycket som möjligt. Två dagar efter förlossningen rann mjölken till och när vi åkte hem (3 dygn efter förlossning) så började det fungera riktigt bra. Jag är så otroligt tacksam för BB-personalens stöd för jag har läst i efterhand i min journal att de "avvaktade med att ge tillägg" för att ge mig en chans att komam igång med maningen. Detta var dock inget de sa till mig och det är jag glad för eftersom jag tror att det hade oroat mig.

Jag hade väldigt ont efter kejsarsnittet och låg mest i sängen de första veckorna, så dottern fick ligga hos mig och ammades nästan konstant och sov hud mot hud så jag tror att de hjälpte till mycket med anknytningen både ur mitt och hennes perspektiv. Sambon fick sköta blöjbyten och markservicen så att jag kunde återhämta mig ordentligt.

Så jag måste säga att både anknytning och amning fungerade jättebra även om kejsarsnittet i sig inte är något jag vill uppleva igen. Blev lite långt det här och jag vet inte om jag svarat på det du undrade men du får gärna fråga om det är något mer du vill veta.

Är inte insatt i AP.

Är snittad 3 gånger, planerat pga förlossningsrädsla. Underbara förlossningar, jag är supernöjd!
Barnen har mått bra, inga problem med andningen. Amningen har väl också funkat som för de allra flesta - något både jag och bebisen fått lära oss tillsammans. Inget jag tror har påverkats av snitten. Mjölken rann till efter 3 dagar, det tror jag väl är det "normala"?

Sista barnet hamnade på neo efter några dagar, men upplevde inte att det skulle försämrat anknytningen. Kanske snarare tvärt om - man blev så oerhört beskyddande och fokuserad på honom. Eller hade vi bara tur som han ha honom tillsammans med oss på bb först? Här får föräldrarna eget rum på neo, det skulle förstås ha känts värre om vi var tvungna lämna honom...

Ap kan du praktiskera oavsett hur du föder eller får barn. Som pappa eller adoptivförälder, snittad eller om barnet kommer den normala vägen. Du verkar redan vara påläst om de ökade risker som ett snitt innebär för mor och barn så jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Min äldste son föddes med ett akut snitt och visst är det omtumlande och snabbt. Vi hade inga problem med amningen - han var på bröstet mindre än en halvtimme efter att de sytt ihop mig. Min barnmorska visade hur jag kunde liggamma och därmed var det inget problem att få det att funka ens under de första dygnen och sonen var hos mig i min säng hela tiden. Jag läkte relativt snabbt (min andra förlossning var den vanliga vägen och konvalecenstiden var i princip samma för mig). 
Lycka till! 

Jag akn inte kalla mig AP men:
Jag födde med ur akut-snitt coh blev sövd. jag fick se honom en minut på väg från operation till uppvak då han och pappan kom upp. Fick han på bröstet men va för borta för att fatta ja bara tittade. Sen dröjde det tre timmar innan ja fick se dom igen. Har inte haft några problem med anknytning eller amning.
Jag tror det viktigaste är att man försöker ta det lugnt och inte oroa sig. Jag trodde aldrig jag skulle bli snittad eller att han skulle komma innan BF va helt säker på att gå över.

JAg är jätte ledsen att det blev som det blev, att jag inte fick se min son hans första minutrar i livet men jag är på samma gång väldigt glad för min sambo fick ta honom och han gjorde det så JÄVLA bra. Jag har aldrig beundrat honom så som jag gjorde då, han pilla med sonen och bytte blöja klädde på och klädde av som han aldrig gjort något annat. (ja jag trodde väl självklart att han skulle klara det, men inte så bra så snabbt men han va ju tvungen)
Det jobbiga med just snittet för mig va att jag hade så svårt att ligga bra, ville ligga på sidan och amma och sova med sonen men det kunde jag inte första veckan.

Har två barn genom snitt pga föreliggande moderkakor och AP går utmärkt att praktisera vid snitt. Du får upp barnet på dig direkt och amningen kan du börja direkt, hud mot hud och sen kan barnet sova hos dig/mannen i sängen hud mot hud direkt. Bär i sjal går också bra med snitt, efter en vecka ungefär, innan det kan mannen bära. Samsovning funkar också.

Om det går bra förstås och att ni får vara tillsammans. AP är aldrig försent att börja praktisera!

Tack för era svar! Jag blandade in AP mest för att slippa svar som att "ersättning gav jag och det är lika bra", "han låg på neo men det spelade inte mig nån roll" osv. Mest för att få svar från andra som kan sätta sig in i att jag tycker det är viktigt med amning, anknytning och annat. Sen måste man såklart inte leva efter det utan det var mer de värderingarna jag önskade ha med vilket jag tycker jag fått.

Det går mycket funderingar i huvudet just nu och många tårar spills om dagarna. Förstår inte hur det kunde bli så här men era svar känns lite lugnande om jag inte kan komma till nån ro inför en tanke på en vaginal förlossning igen. Det är ett svårt val att göra bara, bestämma sig för något som de flesta anser vara sämre för barnet. Nåja, det kommer att bli bra, jag ska nog bara komma dit.

Jag har en apfilosofi. Födde dottern med ett halvplanerat snitt (beslutades dagen innan hon kom). För mig så var själva snittet inte något problem, jag läkte snabbt ihop och så. R kom igång fort med andningen, men fick tyvärr en rispa på örat vid snittet.

Det var värre med anknytningen, som tog tid innan den fungerade. Blev inte bättre av att dottern vägrade bröstet och jag inte kunde pumpa, kände inte heller att jag fick hjälp med detta så tyvärr är min dotter uppväxt på ersättning.

Jag vet inte om detta beror på snittet, eller om det varit likadant om jag fött vaginalt....

Du kan inte räkna med att du automatiskt får upp barnet på bröstet direkt bara för att du är vaken och allt gått bra. Jag var vaken och vår son mådde bra direkt, men jag fick ändå inte upp honom på bröstet, och de 5 första timmarna i hans liv fick jag ligga ensam på uppvaket medan han var med mannen på BB. Därmed inte sagt att vi fick en dåligt anknytning. Dock hade vi svårt att få igång amningen. Först var vi som sagt åtskilda i 5 timmar. Sen när bedövningen släppte hade jag så fruktansvärt ont, trots att jag gick på morfin, så jag kunde inte förmå mig att prova att amma förrän han var 18 timmar gammal (han hade inte fått någon ersättning under tiden heller). Vi kämpade på med amningen, men det dröjde nog uppemot 3 månader innan det kändes att det flöt på bra - även om han fick i sig det han behövde, vi helammade och han växte som han skulle.

Jag födde vår äldre son med planerat snitt pga säte. Det var en positiv upplevelse. Han kom upp på mitt bröst och låg hud mot hud en bra stund innan det var dags för vägning mm. Jag kände direkt att "det här är mitt barn" så mina känslor för barnet försenades inte av att jag inte fött honom vaginalt. Jag skilldes från honom under uppvaket eftersom han var lite rosslig i andningen men då låg han hud mot hud hos pappan vilket säkert var bra för deras relation.

Amningen strulade i början och vi fick lov att stödmata med ersättning men efter ca 2 veckor klarade han sig helt på bröstmjölk och sedan ammade jag honom i ett drygt år.

Så trots att vi hade några motgångar med snitt, strulig amning och att vi skiljdes en stund efter födseln fick vi en stark tidig anknytning och sonen har från födseln varit en glad, trygg och välmående liten kille. Finns det skäl för snitt tycker jag inte att anknytningen ska vara ett hinder. Man har förutsättningar att skapa en god anknytning oavsett hur förlossningen gått till.

Lycka till!

Planerat snitt (ofrivilligt) för mig med sonen. Amningen och bebbens andning funkade direkt och vi knöt an fint. Dock så hade jag svåra smärtor i snittärret länge och det påverkade mycket, som att jag inte kunde bära i sjal de första veckorna och var väldigt beroende av min kille att sköta sysslorna hemma.

Hoppas allt går fint för dig vad du än väljer!

Hej!
Har haft två snitt, det första akut, det andra planerat. Det har gått jättebra! Det första var förståss stökigare med stress, långt uppvak och jag hade mycket ont i flera veckor, men sonen och jag "klickade" direkt när vi väl fick ses :). Amningen kom igång på andra dygnet och gick superbra.
Dottern fick jag upp direkt (vaket snitt) och allt var jättebra. Det tog till tredje dygnet innan amningen kom igång och hon var lite arg och hungrig... Men allt har gått jättebra. Lycka till!

Tösen låg med rumpan först så det blev ett planerat kejsarsnitt. Det var en ganska otäck upplevelse trots att jag fick ut henne "på det lätta sättet". Ryggbedövningen tog så långt upp att även armarna domnade bort och det kändes som att man inte kunde andas. Stressande som bara den. Och så mådde jag tok-illa och låg och försökte spy hela tiden medan de karvade bakom lakanet, men eftersom jag var bedövad så låg jag bara och kväljde och kippade efter andan.

De visade upp en liten naken bebis innan de gick iväg med henne, men jag hade inte riktigt hjärnan påslagen så jag förstod nog inte att hon var min. Eller jo, fast inte.

De lade det lilla byltet på mig när det var dags att åka iväg till BB. Då släppte jag inte henne på lääänge. Inte ens till pappsen och trots att jag titt som tätt spydde så snart magmusklerna vaknat till liv igen.

För min del kom amningen igång på en gång. Varken jag eller lillan visste hur man gjorde men vi fixade det ändå. I början åt hon väldigt korta perioder eftersom det var så utmattande att man bara måste somna mitt i. Det var kanske det som gjorde att mjölkproduktionen hann med, inte vet jag. Jag upplevde aldrig att det var för lite iallafall.

Men till din fråga, snittet gjorde inte någon skillnad på anknytningen förutom att vårt allra första korta ögonblick kanske gick lite förlorat.

Fött båda mina barn med kejsarsnitt och har haft positiva upplevelser. Nu andra gången visste jag hur jag ville ha det och fick upp sonen direkt, blodig och kladdig. Han låg på mitt bröst med undantag för 10-15 minuter då han blev kall men fick hjälp att liggamma honom på uppvaket då min man också var med.
Har mått superbra efter mina snitt, varit uppe och gått dagen efter och åkt hem dag tre. Sonen är dessutom född i vecka 36 men amningen funkade galant ändå.

Min dotter föddes med katastroffsnitt och vårdades på intensiven länge. Det är nog hur mycket som helst som enligt AP-teorierna skulle kunna innebära att min dotter är förstörd för all framtid. jag fick inte träffa henne på ca 12 h, och sen FICK hon inte amma första veckan.Jag kämpade med pumpen och kunde börja amma henne efter 1 månad.
Dock vårdades hon med kängrumetod, vilket jag tror starkt på. Det innebar att jag låg med henne konstant på mig i två veckor (ot: men det var fruktansvärt när hon hela tiden sökte bröstet men inte fick amma).
MEN, sen har jag varit väldigt mån att ha henne nära, mycket bärsjal och hudkontakt.  Den tuffa starten innebar nog framförallt att jag hade svårt att då knyta an till henne i början, hon kändes mer som sjukhusets än min,  och det innebar nog också att jag hade stort behov av att vara hemma med henne länge.  I dag har vi en väldigt trygg tjej och ibland tror jag att den tuffa starten har gjort relationen än mer speciell. 

snittad tre gånger och har ammat fyra barn ;)
Första med katastrofsnitt, sövd. Ammade direkt när jag vaknade och hade mycket mjölk från start.- Funderade på att sälja mjölk, så mycket hade jag.
Andra snittet akut, men vaket. Ammade då med men han hade lite svårt med tekniken men det berodde mer på hans ansiktsform med ett litet underbett. Ammade sen honom i ett år.
Tredje snittet planerat ( tvillingar), ammade från start dag ett med ordentligt med mjölk från dag två.

så...hur mjölken fungerar har inget med själva snittet att göra-.

Jag tror att du har med dig mycket från början i och med att du är insatt och tycker att dessa saker är viktiga. Då löser det sig säkerligen. Ett planerat och komplikationsfritt KS är inget hinder!

Mitt första barn förlöstes med akut KS, med vissa komplikationer. Amningen var trögstartad och jag har haft problem med utdrivningsreflexen vilket gjort att jag inte kunnat pumpa mjölk. Fördelen var dock att jag aldrig har läckt en droppe mjölk. Det har inte varit något hinder mot att "långtidsamma" honom. Jag syskonammar honom (2,5) och lillasyster (3 mån).

Sonen hade STORT närhetsbehov och ville helst bli buren hela tiden under första halvåret. Detta hade jag svårt för med medan jag läkte. Mitt tips vid ev. KS är att pappan är hemma lite mer än pappadagarna för avlastning om det är möjligt.

Jag är förlöst med akut snitt pga av okänd sätesbjudning. Skillnaden mot ett planerat snitt är ju att bebisen och min kropp är förberedda på förlossning med allt vad det innebär för amning osv. Min erfarenhet av anknytning är dock enbart positiv, jag fick upp lillan på bröstet direkt efter snittet och hon låg sen där när de sydde ihop mig och på uppvaket. Eftersom ditt snitt är planerat (om du nu väljer snitt) borde du ju kunna diskutera detta med BM så att du kan få barnet till dig med en gång. Eventuell Neo tycker jag inte du ska oroa dig för, det kan ju alltid hända även vid vaginal förlossning.

Vad gäller läkningen är det nog väldigt individuellt. Jag hade inga problem att bära min lilla och hon sov på min mage första månaden. 

Snittad planerat två gånger. Inga problem med andningen, fick upp båda direkt till bröstet. Dock följde pappan med och vägde och mätte och jag har även legat på uppvak en stund utan bebis, har funkat bra. Ammat båda i 9 månader utan problem. Inga direkta smärtor efter snittet ( tog såklart smärtstillande som rekommenderat). Anknytningen verkligen inga problem!! Har idag två jättetrygga, friska och härliga barn på 8 och 5 år

Min dotter föddes med akut snitt. Det gick helt fantastiskt bra. Hon fick 10-10-10 på APG, ammade efter ca 2 timmar och fick upp henne på bröstet ca 30 sekunder efter att hon var ute. Amningen strulade i början, men ammade sedan i 14 månader. Anknytningen stördes inte det minsta av kejsarsnitt, vi är som piff och puff från första stund! =) Är AP förälder och ville få en naturlig förlossning, men nu ska jag erkänna att kejsarsnitt var ett väldigt behagligt sätt att föda på, MEN så gick ju allt väl för oss också =)