stöld

Nu har min son stulit från mitt ex igen. Han har förfalskat namnteckningen på kreditkortet. Det var 500 spänn den här gången. Han är 15 år och spelmissbrukare. Det är dataspelet Word of warcraft som han inte kan hantera. Han är förbjuden att vara medlem och betala den månatliga avgiften, Därför stjäl till den. Jag tre andra barn, ett helsyskon och två halvsyskon till ovanst yngste son. De är skötsamma och duktiga i skolan allesammans. Jag har fått tillfälle att uppfostra dom mera än med den yngste. Dessa tre äldsta har fått erfara att det finns gränser för vad man får göra. Vi skilde oss när 15-åringen var 5 år. Vi hade ofta väldiga konflikter om hans uppfostran. Mitt ex tyckte jag var för sträng. Nu tror jag att alla får lida för hennes inkonsekventa uppfostran. Hon är väldigt öm, kärleksfull och kravlös under perioder. Sedan kan hon vara elakt och föraktfull mot barnen. Det gör att dom inte vet vad som ska göra.

Hur ska man markera att det är totalt oacceptabelt att stjäla? Det har han ju fått lära sig i alla fall. Men när det gäller spelmissbruket är det som om alla moraliska regler försvinner. Någon påföljd eller "straff" måste han väl få.

Vi har redan bestämt att konfiskera datorn

Till saken hör att han har "missbruksgener" i släkten. Min morfar och mamma vara alkisar. Och jag har alltid periodvis inte kunnat sluta när det är dags. Det kan gälla sex (jaga nya kvinnor hela tiden). Mat: kunde äta tre pizzor på en kväll och alkohol. Kan bara sitta med ett vinglass och hälla i mig. Jag känner inte när det är dags att sluta. Men mitt missbruk är under kontroll ändå, ioma jag har, paradoxalt nog, en väldigt stark karaktär. Sexmissbruket var ungefär 20 år sen med ett mindre återfall för några år sedan. Och jag är inte överviktig på något sätt. Stupfull blir (hoppas det inte händer någon mer gång!) jag kanske vart annat/tredje år. Men det finns anlag.

Hej!
Du beskriver verkligen en knepig situation med en 15-årig son som stjäl av sin mamma till sitt spelberoende. Du undrar hur du ska markera att det är oacceptabelt att stjäla.
Du tar också upp att mamma varit "för snäll" och att ni har missbrukargener i familjen.
Att föräldrar sätter olika gränser i förhållande till sina barn och att det ofta är underlag för konflikter i familjer innebär inte att man blir missbrukare av för lite gränser. Däremot kan det vara lättare att utnyttja den som är "snäll", vilket ju också har skett.
När det gäller dina missbruk, eller beroenden, som man också kan kalla dem, så låter det ju som om du haft avsevärda problem men lyckats bemästra dem med tiden. Det tycker jag är starkt gjort.
Med tanke på din egen erfarenhet tycker jag att du ska ta er sons bekymmer på största allvar. Hans missbruk har redan tagit sig sådana former att han begår brottsliga handlingar. Då handlar det inte längre bara om att sätta gränser.
Mitt förslag är att du sätter dig ner med sonen och pratar med honom om de problem du haft i livet och hur du hanterat dem . Försök vara så ärlig och personlig som möjligt. Inte minst med ansträngningarna att ta dig ur det. Förklara också hur orolig du blir när du ser att han har samma tendenser och att du nu vill hjälpa honom. Försök att få honom att ta det här på lika stort allvar som du. Att förneka och förminska brukar ingå i svarsbeteendet, så det är inte säkert att du får honom med dig meddetsamma.
Som förslag till honom tycker jag att du ska ha att ni tillsammans söker professionell hjälp för hans del. Jag vet inte var ni bor, men undersök på nätet vad som kan finnas i närheten. Om inte annat finns det någon BUP-mottagning eller någon organisation som arbetar med spelberoende.
Om du kan hjälpa din son till professionell hjälp nu så slipper han kanske göra samma resa som du gjort och du är den som bäst kan stötta honom i det.
Lycka till
Margit

stöld

INNEHÅLL