stöld

Hej!
Du beskriver verkligen en knepig situation med en 15-årig son som stjäl av sin mamma till sitt spelberoende. Du undrar hur du ska markera att det är oacceptabelt att stjäla.
Du tar också upp att mamma varit "för snäll" och att ni har missbrukargener i familjen.
Att föräldrar sätter olika gränser i förhållande till sina barn och att det ofta är underlag för konflikter i familjer innebär inte att man blir missbrukare av för lite gränser. Däremot kan det vara lättare att utnyttja den som är "snäll", vilket ju också har skett.
När det gäller dina missbruk, eller beroenden, som man också kan kalla dem, så låter det ju som om du haft avsevärda problem men lyckats bemästra dem med tiden. Det tycker jag är starkt gjort.
Med tanke på din egen erfarenhet tycker jag att du ska ta er sons bekymmer på största allvar. Hans missbruk har redan tagit sig sådana former att han begår brottsliga handlingar. Då handlar det inte längre bara om att sätta gränser.
Mitt förslag är att du sätter dig ner med sonen och pratar med honom om de problem du haft i livet och hur du hanterat dem . Försök vara så ärlig och personlig som möjligt. Inte minst med ansträngningarna att ta dig ur det. Förklara också hur orolig du blir när du ser att han har samma tendenser och att du nu vill hjälpa honom. Försök att få honom att ta det här på lika stort allvar som du. Att förneka och förminska brukar ingå i svarsbeteendet, så det är inte säkert att du får honom med dig meddetsamma.
Som förslag till honom tycker jag att du ska ha att ni tillsammans söker professionell hjälp för hans del. Jag vet inte var ni bor, men undersök på nätet vad som kan finnas i närheten. Om inte annat finns det någon BUP-mottagning eller någon organisation som arbetar med spelberoende. 
Om du kan hjälpa din son till professionell hjälp nu så slipper han kanske göra samma resa som du gjort och du är den som bäst kan stötta honom i det.
Lycka till
Margit