• Mjolle

    Är pappor överflödiga?

    I en tråd på forumet såg jag någon som skrev detta, och blev rätt överraskad.

    "Du menar att barn som växre upp utan fäder på något vis saknar förmåga att fungera i samhället. Min erfarenhet att det vettiga barn lär sig med några få undantag kommer från deras mödrar"

    Är det så? Ser de flesta så på barnens uppfostran, behövs papporna kanske inte alls?
    Hur tänker ni andra?

  • Svar på tråden Är pappor överflödiga?
  • tideloo

    Hej!
    Joooo pappor behövs och är viktiga! Men finns dem inte så måste man klara sig utan! Men pappan är lika viktig som mamman!

  • gladare

    Min åsikt är att barn behöver båda sina föräldrar, pappor kan lära sina barn mycket som en mamma inte kan. Så fram för pappor som vågar kämpa för sina barn ni är viktiga o får onödigt mycket skit.

  • Majken

    Såklart att pappor behövs!!!

    Men i alla de fall där den ena föräldern försvinner, antingen frivilligt, genom "tvång"  eller  genom dödsfall, så måste det ju gå ändå och det gör det - men det betyder inte att den frånvarande är överflödiga!!


    Love my M-girls
  • Majken
    Majken skrev 2010-12-03 14:37:36 följande:
    Såklart att pappor behövs!!!

    Men i alla de fall där den ena föräldern försvinner, antingen frivilligt, genom "tvång"  eller  genom dödsfall, så måste det ju gå ändå och det gör det - men det betyder inte att den frånvarande är överflödiga!!
    Och då spelar det ju ingen roll om det är ammman eller pappan som är frånvarande.
    Jag har ensamstående vänner, både mammor & pappor och visst....idealet är kanske att vara två (av varje sort??) men det är inte alltid det är eller blir så? Vi har ju även alla regnsbågsfamiljer där barn växer upp med två mammor/pappor - det viktigaste man kan ge sina barn är ju KÄRLEK!!
    Love my M-girls
  • Flickan och kråkan

    Ja, folk säger dumma saker...sådant är livet .

    Jag skulle säga att en förälder som abdikerar (fysiskt eller psykiskt eller bådeoch) från sitt föräldraskap är överflödig.......oavsett om det är mamman eller pappan. En närvarande, lyhörd förälder är viktig för barnet.....kön är oväsentligt.

  • Tygtiiger

    En del pappor gör sig själva överflödiga. De hävdar att det är kvinnor som av naturen är omvårdande och att mannen ska försörja barnen och på sin höjd leka lite grann då och då. De papporna blir snabbt obsoleta.

    Jag tror nog att det allra bästa för barn är att ha MINST två engagerade vuxna som bryr sig om dem och tar aktivt del i deras vård. Om det är två kvinnor, två män eller en av varje sort är underordnat. Likaså om föräldrarna bor ihop eller inte.


    Krupke, we've got problems of our own!
  • Mjolle
    Tygtiiger skrev 2010-12-03 18:57:45 följande:
    En del pappor gör sig själva överflödiga. De hävdar att det är kvinnor som av naturen är omvårdande och att mannen ska försörja barnen och på sin höjd leka lite grann då och då. De papporna blir snabbt obsoleta.
    Klurigt det där faktiskt. Jag har sett många pappor starta starkt och engagerat, men blivit undanskuffade och ibland även utskrattade av mamman. "Jaa, det här förstår du dig inte på".
    Många mammor, särskilt yngre, roffar liksom åt sig hela kakan och släpper inte in mannen.

    Så det finns ju alla möjliga varianter.
  • Tygtiiger
    Mjolle skrev 2010-12-03 19:53:03 följande:
    Klurigt det där faktiskt. Jag har sett många pappor starta starkt och engagerat, men blivit undanskuffade och ibland även utskrattade av mamman. "Jaa, det här förstår du dig inte på".
    Många mammor, särskilt yngre, roffar liksom åt sig hela kakan och släpper inte in mannen.

    Så det finns ju alla möjliga varianter.
    Visst finns det det, men jag undrar ändå.

    I de flesta fall skaffar man sig familj med någon som har ungefär samma värderingar som en själv. Den man som blev ihop med mig och förväntade sig en tjej som tog största ansvaret för hemmet och var allmänt omvårdande skulle nog bli besviken fort. Precis som jag inte skulle kunna ha ett långvarigt förhållande med en man som inte var aktivt intresserad av att ta hand om sina barn och kunde hantera en tvättmaskin och dammsugare.

    Många killar tycker ju att det är så rackarns bekvämt med traditionella könsroller i början, för de slipper mycket av det tråkiga! Att de avsäger sig den första tiden med sitt barn och därmed degraderas till andra rangens föräldrar om de inte aktivt arbetar hårt för att duga lika mycket i bebisens ögon missar de. Och tjejen tycker också det är så bekvämt, tänk att få vara viktigast och mest behövd. Nåja, funkar det för dem så all lycka, men för mig är det ett icke-alternativ.

    (Och apropå män med frånvarande fäder: majoriteten av dem klarar sig alldeles utmärkt. De som fuckar upp har oftast ganska uppfuckade fäder, så man kan fråga sig om det handlar om temperament och förmågor (eller bristande förmågor) som de har ärvt från sina pappor, inte pappornas frånvaro i sig.)
    Krupke, we've got problems of our own!
  • Plutteli

    Klart pappor inte är överflödiga!
    Som det sagts tidigare, MÅSTE man klara sig med bara en förälder till barnet så gör man det, sen är det skitsamma om det är en ensam pappa eller en ensam mamma som tar hand om barnet. Bäst är om man är två i ett förhållande att ta hand om barnet helt enkelt för att alla är bra på olika saker, har olika sätt att försöka lära ut, förhålla sig till barnet osv osv. Huruvida det är en man och en kvinna, två män eller två kvinnor spelar däremot absolut ingen som helst roll, så länge båda två har barnets bästa i sina tankar och ger barnet kärlek och omvårdnad!

  • Mjolle
    Tygtiiger skrev 2010-12-03 20:26:00 följande:
    (Och apropå män med frånvarande fäder: majoriteten av dem klarar sig alldeles utmärkt. De som fuckar upp har oftast ganska uppfuckade fäder, så man kan fråga sig om det handlar om temperament och förmågor (eller bristande förmågor) som de har ärvt från sina pappor, inte pappornas frånvaro i sig.)
    Rätt intressant att du totalt utelämnar möjligheten att mamman bär skulden för ett struligt barn som växer upp och börjar begå brott eller liknande.
    De svarsmöjligheter du nämner är antingen frånvaro av pappan (alltså pappans fel), eller genetiskt från pappan (pappans fel igen).

    Kan inte ensamma mödrar också strula till det? Bara tyckte det var intressant att det alternativet inte ens fanns med.
  • trehjärtan

    Man får inte glömma att vi föräldrar är viktiga på olika vis, att vi kompletterar varandra . Vi behövs lika mycket, men kanske olika mycket under olika perioder. Hos ensamstående och hos regnbågsfamiljer med icke närvarande pappor/mammor krävs att det finns någon annan manlig/kvinnlig förebild. Vem det är spelar nog mindre roll.

  • Tygtiiger
    Mjolle skrev 2010-12-03 20:41:03 följande:
    Rätt intressant att du totalt utelämnar möjligheten att mamman bär skulden för ett struligt barn som växer upp och börjar begå brott eller liknande.
    De svarsmöjligheter du nämner är antingen frånvaro av pappan (alltså pappans fel), eller genetiskt från pappan (pappans fel igen).

    Kan inte ensamma mödrar också strula till det? Bara tyckte det var intressant att det alternativet inte ens fanns med.
    Jo. Men det är fler män med psykopatiska drag eller svår ADHD eller missbruk eller andra bekymmersamma strul-handikapp som förmår bli föräldrar och då oftast med någon mer stabil kvinna (ibland med hemska "jag ska rädda honom"-komplex) som blir kvar med barnen när äktenskapet ofrånkomligen havererar.

    Jag har nämligen för mig att det är betydligt mindre risk att sönerna blir strulpellar om fadern dör jämfört med om han skiljer sig från mamman - så det verkar inte vara själva frånvaron i sig som stör. (Och du kanske ska veta att mina föräldrar är skilda för att min far söp, jag har inte de bästa statistiska förutsättningarna alltså - men jag är ju å andra sidan en dotter, inte en son!)
    Krupke, we've got problems of our own!
  • Emmi27

    Hellre inte ha nån pappa alls än ha en som aldrig är där, då är han överflödig, eller om det skulle vara mamman som beter sig så. Men att säga att den ena eller andra är överflödig är ju bara korkat :S
    Jag är dock av den tron att det är viktigt med en manlig och kvnnlig förebild, eller hur man nu ska uttrycka sig. Så de regnbågsföräldrar som inte tycker att det behövs en manlig eller kvinnlig huvudperson i barnets närvaro är dumma. det behöver nödvändigtvis inte vara en förälder men det är skillnad mellan könen och det kan ingen ändra på, det ultimata, men det är min åsikt, är att det ska finnas en av varje i barnets liv men som många säger, om det inte blir så så går det faktiskt ändå men aldrig att man kan säga att en mamma eller pappa är överflödig. Som att mammor är som gamla afrikanska amazoner som bara hade männen till att avla ungarna haha.

Svar på tråden Är pappor överflödiga?