Varför skaffa barn fast man är förlossningsrädd?

Puss: inte fel, egna erfarenheter

Tycker att man ska få snitt om man är rädd. Bättre att kvinnan har den tryggheten under graviditeten istället för att hon ska gå och må dåligt i nio månader. De flesta arbetar ju faktiskt och betalar för sin vård. Jag har fått snitt beviljat och det snittet har jag betalat flera gånger om på min skattsedel.

Jag är 30+, har valt bort barn i mitt liv just för jag har läkarskräck, sjukhusskräck m.m där ingår bla förlossningsrädsla.
Har dock alltid sett mig med en familj med barn, drömt om hitta en karl som inte vill ha egna barn utan heldre ville adoptera med mig. Eller som hade barn sen tidigare. Tyvärr har de inte växt på trän och jag mestadels levt mitt liv ensam för jag inte velat ingå förhållanden då jag vetat jag inte kunnat ge dem barn, och inte velat ge dem falska förhoppningar.

Dock hände det otänkbara, trots jag nogsamt skyddat mig råkade jag tyvärr bli med barn. Samtidigt som jag blev livrädd, insåg jag detta kanske är min enda chans att få bli mamma. Åldern min springer iväg fort är snart för gammal för ställa mig i adoptionskö och har inte ens hittat en karl som vill adoptera med mig.

Efter mycket om och men... så behöll jag mitt foster! Hade jag gjort abort så hade jag endå fått utsätta mig för sjukvården och inte fått något för det. En graviditet innebär dock långvarig kontakt med sjukvården och en förlossning, men jag får något så underbart som ett barn.

Sökte hjälp direkt hos kurator, mödravårdspsykolog och aurora team. Så jag skulle hinna förbereda mig så mycket som möjligt.
Det går frammåt, jag har ett tydligt mål utstakat för mig. En deadline jag måste vara fördigbehandlad till. De har faktiskt hitills lyckats ta blodprov på mig, det har man inte lyckats med innan *stolt*

Jag tror inte på gud, men de i min omgivning som gör säjer jag fått hans gåva. Håller inte med men min graviditet ser jag inte längre som en olycka utan som en gåva.

Trots jag är livrädd för sjukhus m.m. så känner jag starkt att jag kommer klara detta, för jag måste och vill. Jag kommer bli en jättebra mamma, kommer bara behöva massa hjälp fram till förlossningen.

Kan inte förstå varför jag inte skulle få hjälp med min rädsla för det skulle kosta förmycket? det är ju sjukhusvård i min barndom som gett mig denna rädsla. Våld och tvång för kunna undersöka mig i stället för prata och resonera med mig. Det sjukvården ställt till med och som jag fått leva med hela mitt liv ser jag inte mer än rätt att de fixar till, men inte förens nu när jag väntar barn har någon varit intresserad av att ta min skräck på allvar. Jag är ju inte den som stått på mig heller, har ju snarare gjort allt för ha så lite kontakt med sjukvård som möjligt, hur illa där ann jag än varit. Men nu har jag inte bara min egen hälsa att tänka på, utan mitt blivande barns. För han/hennes skull ska jag komma i genom detta.

Marsmarsmåne: önskar dig all lycka till! Tror du kommer bli en fantastisk mamma och du är såå modig som vågade fortsätta med graviditeten trots rädslan.

Utan att ta ställning i själva sakfrågan så vill jag komma med en tilläggsfråga (hoppas att det går bra, TS?).

Det tycks vara en stor majoritet som anser arr förlossningsrädda ska få KS även om detta innebär en högre kostnad än en vaginal förlossning. Argumentet är att den som är förlossningsrädd ändå kan ha samma längtan efter barn som den som inte är rädd. I en annan tråd nyligen var det väldigt många som inte ville ge skattefinansierad hjälp till ofrivilligt barnlösa. Eller möjligen hålla fast vid de 1-2 IVF-försök som de flesta landsting erbjuder idag, trots att statistiken visar att det i snitt behövs tre försök för att föda ett levande barn.

Jag undrar alltså om detta med att ge hjälp till den som har en stor barnlängtan enbart gäller dem som lätt kan bli gravida, eller ger ni lika gärna nödvändig hjälp till den som inte kan bli gravid på egen hand? Anser ni att den som inte alls kan få biologiska barn bör få ett större bidrag till adoption? Idag får man 40 000 kr, oavsett vad adoptionen kostar. Allt som allt brukar en adoptionsnota sluta någonstans mellan 150 000 kr och en bit över 300 000 kr. Så upp till bevis; är allas barnlängtan lika viktig, eller pratar vi bara om den som kan bli gravid utan hjälp?

Gå i terapi först. tihihi, du är för söt. Som om samhället ställer upp med den hjälpen bara så där, hux flux.

Tyvärr så är det svårt att få hjälp (även om man betalar ur egen ficka, varför man nu skulle göra det) till och med NÄR man är gravid och ogravid - då har man större chans att vinna på lotto.