MuffinCake skrev 2010-12-14 17:53:09 följande:
Sagoskog - Jag kände som du under den första tiden efter separationen, när vi ännu inte hade börjat med vv-boende.
Det kändes som att pappan "lånade" dem nån gång då och då när han hade lust, ork och tid - och i övrigt var det jag som fick ha dem, oavsett om jag hade lust ork och tid.
Hade det fortsatt hade det garanterat gjort mig bitter.
Jag tyckte det blev en förändring när vi splittade tiden med barnen 50/50, och det vart också mycket lättare att sätta upp tydliga "regler".
Min vecka = jag som tar läkarbesök, vabbar, ringer dagis och BVC etc.
Hans vecka = han som tar läkarbesök, vabbar, ringer dagis och BVC etc.
Sen får man ju göra undantag i bland - vi byter t.ex inte sjuka barn, utan då får de krya på sig hos den förälder de är hos.
Det händer att vi frågar varandra om "tjänster", som att ta barnen extra eller ändra tider - men går det inte så går det inte.
Det är aldrig något tvång, och inte den andra förälderns ansvar om man inte får ihop sin vecka.
(Fast på den här punkten har jag nog varit lite vek- jag tar ofta barnen extra bara för att jag hellre har dem hos mig än vet att han lämnar dem till barnvakt när han behöver, fast jag vet att han sällan kan göra detsamma för mig.)
Barnbidraget delas och barnen har en garderob hos mig och en hos pappa. Ytterkläder, klippningar o dyl. delar vi på.
Oftast blir det nog att jag köper t.ex jackor och han skor och stövlar, och att vi tar dem till frissan varannan gång.
Jag tror att du behöver sätta ner foten lite, för det låter som att du känner dig rätt överkörd utav pappan i bland?
Jo, jag borde absolut sätt ner foten lite mer, men det är så svårt ibland. Särskilt när han absolut ska ha det på sitt sätt, varje gång. Jag vill verkligen inte bli bitter på allt detta, men det är nog dit det är på väg om det fortsätter så här. Samtidigt finns det en del saker vill jag faktiskt vill ha "kontroll" över, t.ex. läkarbesöken. Å andra sidan skulle jag nog inte behöva ha den kotrollen om jag kände att han skulle kunna hantera det, men så känns det inte nu.
Vad bra att ni inte behöver byta sjuka barn. Tyvärr måste vi göra det (även om det på något sätt nästan bara blir jag som vabbar). Pga min ena flickas sjukdom, så vi har inte möjlighet att vänta ut det varje gång för att inte resten av livet ska bli kaos.
Vi har också varsin garderob kläder, men ytterkläderna delar vi ju på och jag har köpt nästan allt hittils. Sen i oktober har jag bett han köpa nya regnkläder men endera har han inte tid eller så har han inte pengar. Nu säger han att han inte har en dena krona. Så nu måste jag (som förövrigt lever på extrajobb och csn till skillnad från hans fasta lön) köpa det också.
Just nu är han hos sin nya flickvän ungefär 12 timmars bussresa bort. Han hade bett om att få vara barnledig mellan 3-9 jan för att åka dit och det hade jag givetvis sagt ja till. Nu kom det dock fram att han inte kommer hem förens natten mellan den 10-11 jan. Jag skulle egentligen jobbat den 10:e, men eftersom det är hans dagis-dag och han har plockat ut semester, så var det ju bara att glömma. Tack och lov kunde en annan vikarie rycka in på jobbet. Jag jobbar 12 timmars pass, så det blir en ganska stor ekonomisk förlust för min del och det var dessutom mitt enda pass denna månaden. Jag blir så arg. Gah!
Usch vad jag klagar. Vill poängtera att han oftast faktiskt är en bra pappa. Men jag antar att den senaste historin gjorde att jag bara ville få ur mig lite skit:)