ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

strulmaja skrev 2010-12-11 00:36:49 följande:

Vägen till ett körkort var inte helt problemfri. Allt som allt tog jag 28 lektioner om jag minns rätt och det är ganska många, tror jag. Då hade jag ändå övningskört ganska mycket med morsan innan. Jag hade lite svårt med att få grepp om frikoppling, broms, gas och växla, det är ju som sagt en del att hålla reda på. Men när det väl satt så satt det. När det kom till själva körningen minns jag att jag hade problem med att reglera gasen, det blev antingen för lite = motorstopp eller för mycket så att motorn rusade. Första gången jag körde stadstrakfik med morsan kom jag på en 50-väg och skulle svänga höger. Jag bromsade inte in innan utan svängde bara och jag minns än idag hur mamma skrek att jag var galen och sedan tog hon över vid ratten.

Innan jag fick körkort hade jag en moped. Vet inte hur många ggr jag körde omkull med den. En gång orsakade jag en liten bilolycka genom att göra en U-sväng. Jag smet från platsen och körde direkt hem och vad står på uppfarten om inte bilen som hamnade i diket p.g.a mig. Det visade sig vara en vän till pappa som hade kört bilen och han hade tydligen sett att det var jag, oops  En annan gång blev jag bländad av solen precis innan jag skulle svänga höger men svängde för tidigt och körde rakt in i en stenmur. Jag klarade mig med bara något skrapsår men mopeden vart rätt illa tilltygad.
"Problemet" (för det är ett problem på sätt och vis) är att jag alltid varit helt orädd. Orädd och nyfiken. För mig fanns ingen tvekan om att inte ta körkort, jag älskade ju höga farter. När jag väl fått körkortet i handen och lånade morsans bil till skolan var det en enormt skön känsla... frihet... och jag var inte det minsta rädd. Tvärtom.

Det är massor av tester som ingår för en adhd/add diagnos, inte bara kryssa i papper. Var beredda på det, dom är ganska jobbiga. Men skönt att ni får era utredningar!

Utifrån det jag läst så verkar en del ha blivit feldiagnoserade, speciellt barn. En del mognar en aning senare än resten av årskamraterna och är lite "klättrapåväggarna" när dom är mindre, för att sedan mogna ikapp och bli "som andra". Jag läste i en artikel (visserligen från aftonbladet, så ta trovärdigheten med en nypa salt) att dom beräknar att ungefär en miljon barn i usa blivit feldiagnoserade med just adhd. Men jag har inte sett några större, trovärdiga studier. Dock brukar adhd-barn ofta bli mer add-vuxna, eftersom hyperaktivitet är mer av ett barnproblem, inte så många vuxna som klättrar på väggar och så. Gjorde du tester och så, typ WISC eller Raven? Det brukar synas rätt tydligt om det är något neuropsykiatriskt problem på såna tester (vad det är som skiljer låter jag bli att berätta, eftersom inte alla gjort såna tester här och resultatet kan påverkas om man vet på förväg).
Om du inte tycker att du har något större problem idag så är det ju jättebra! Utifrån ditt namn här anar jag att du är gravid? Det ska tydligen påverka en del, har jag hört. Många som blir gravida måste ju sluta med medicin, och är oroliga över det, men det brukar gå jättebra under just den perioden av någon anledning. Kanske någon instinkt som tar över, eller hormoner? Don't know.

Strulmaja:
Jag har haft en väldig brist på konsekvenstänkande, speciellt för någa år sedan när jag var runt högstadieålder och upp till runt dess att jag skulle fylla tjugo sen blev det lite bättre. Dock var det lite annorlunda än ditt bananproblem ( ) men jag förstår hur du menar. Jag gjorde helt sjuka grejer och upptäckte sen efteråt att oj då, det där kunde ha gått riktigt illa. Nu efteråt mår jag ibland rätt dåligt över all skit jag ställde till med, men det är inget att göra åt nu. Jag är bättre på det nuförtiden, eller så beror det på att jag inte har lika många tillfällen att göra såna saker, iallafall inte så pass extrema. Ibland kommer jag på mig själv fortfarande.

God jul!! hoppas er dag inte blir alltför stökig