Yahoooooo!

ja min man.Han har läst böckerna flera gånger och nu så blir han glad.

Vad härligt med fler! :) Jag har också läst böckerna flera gånger :) Blir skönt och lite ledsamt att äntligen få veta hur historien slutar.

Jag läste om böckerna för inte så längesedan så det blir ju lägligt med en ny bok. Jag lär ju läsa den även om  jag tycker att de var bättre första ggn jag läste dem, för ca 16-17 år sedan.

Absolut =) Det är lite lustigt att jag rekommenderade bokserien till en vän och så nämnde han i ett mail för nån månad sen att han försöker läsa långsamt så han ska slippa behöva vänta ända till mars på den sjätte boken. Jag hade helt missat att den äntligen ska komma ut. Får se till att timea in femte boken så jag läst om den lagom till att den nya släpps.

Då får ju mannen snart börja läsa dom en gång till.Varje gång hom har kommit ut med en ny bok så läser han alltid om dom igen.

två dagar kvar nu bara!

Har just läst klart boken. Har aldrig blivit så besviken i mitt liv.

Jag läste klart boken några dagar efter den släppts eftersom jag var så ivrig att få reda på hur den slutade. Jag blev inte besviken direkt men jag hade gärna sett att den fortsatte ännu längre fram i hennes liv. Jag gillar inte riktigt när författarna lämnar för mycket om karaktärernas framtid till fantasin eftersom det känns som jag kan hoppas att det går som jag vill men vet inte säkert :) Vad var det som gjorde dig besviken? Vi borde ju kunna diskutera här utan att riskera att spoila för någon annan :)

Grottbjörnens folk och harry potter är mina favoritserier och jag gillade inte sista kapitlet ( inte hela boken utan bara kapitlet) i harry potter-serien, då hade hon hellre fått skriva utförligare eller inte ha med det alls.

Ja det var många saker jag blev besviken på.

Första 450 sidorna hände ju nästan ingenting på. Men eftersom jag älskar böckerna så tyckte jag ändå det var intressant.

Jag blev less på de ständiga repetitionerna, har man läst de tidigare böckerna vilket jag förutsätter att man gjort då det är sista delen, så vet man vad som hänt.

Jag blev less på att när hon träffade nya människor så var det samma gamla visa, om att hon hade konstig dialekt och de var rädda och skulle hälsa på vargen osv. resiterande av moderhymmen tusentals gånger.

Jag uppsakattade den stora grottan men de andra grott tittningarna hade hon kunnat lämna utanför.

Sen de sista 200 sidorna så blev boken superhändelsefylld helt plötsligt vilket alltid är intressant. Men jag tyckte inte att de olika delarna av boken fick förklaringar nog överhuvudtaget. Hon skyndade igenom slutet.

Jag förstod inte Jondalar och Marona, va? liksom, Jondalar totalt avgudar ayla. Och om han skulle vara med Marona - så skulle hon iaf ha beskrivet det från hans synpunkt också, vi fattade ju inte alls varför han gjorde det. Hon var tillgänglig duger inte som förklaring.

Och sen blev jag så galet besviken på vilken fegis han var, jaha det första man gör när man varit otrogen är väl att be om ursäkt och förklara sig men nejdå vi fick se en fegis Jondalar som smet ifrån hans svek. tills helt plötsligt ayla bara helt sonika förlät honom.

Och vad var det där med ayla och laromar eller vad han nu hette, det var så himla ur karaktär för henne. Lät inte alls som något hon skulle göra någonsin.

Det kändes liksom inte så att jag läste en riktig berättelse och kunde leva mig in längre, det kändes som att jag läste något som någon haffsigt hittat på om karaktärer som jag känner som verkliga, som att jag läste en lögn.

Sen alla ouppklarade frågor:

1. Så hela boken handlade om att Ayla förstörde mänskligheten, först klanen genom att visa för creb att de skulle dö ut, och sedan för cro magnon folket genom att introducera monogami och svartsjuka. 

2. Jag hade velat haft någon bit av info från att hon experimenterade med rötterna från Creb, att han kom och pratade med henne om något avslutande så att den sista boken kan knytas ihop med den första, jag gillade att han var i drömmen och mamut med, men det var liksom inte nog. Ayla var i den där dödande intetvärlden alldeles för kort tid, vi hade ju redan sett detta hända när hon var i mamutoilägret varför upprepa?

3. Vad hände med Durc? Allvarligt talat, handlar inte halva storyn om den förlorade sonen av blandade andar, varför fick hon inte återse och prata med honom.

4. vilket var Aylas riktiga folk, om vi inte skulle få veta det i slutet av serien, varför ens nosa där flera gånger under seriens gång?

5. Hur reagerade Marona efter Jondalar valde Ayla, hon bara gifte om sig alltså och vi får inte veta mer??

6. Fick Ayla och Jondalar någon son?

7. Har Jondalar andra barn då de pratat om havande kvinnor tidigare som han delat njutningen med.

8. Blev Ayla den första Zelandoniin?

9. Vad var allt det där om Madroman och Brukeval i slutet av boken? ska vi inte få någon viidare story på det.

Helt ärligt så tror jag att Jean M Auel var självisk när hon skrev sista boken, hon vill inte skiljas från Ayla så därför skrev hon inget avslut på den sista boken. Hon skrev ett öppet slut eller jag rättar mig själv, hon skrev inget slut. Slutet i femman var mer utav ett slut.

Det jag gillade med boken var att:

1. Den började med en bang. Action direkt.

2. Beskrivande av Grottan

3. Jag tyckte att sidstoryn där Männen som våldtog och mördade var lite malplacerad men ändå intressant.

4. Lilla stycket då jonayla stoppade männen som skulle jaga hästarna, hon fick för lite karaktär beskrivning.

5. Jag trodde att Jean M Auel skulle bygga ut att hon hade tre personer som hatade henne. Marona, Brukeval och laraman, och sen Madroman med då. Antingen att de skulle gå ihop eller ännu bättre att någon utav dem gjorde någiot ont mot ayla men man skulle få svårt att gissa vem det var som gjort det då de alla fattade henne.

6. Jag gillade skarpt då Ayla pratade med Joplaya och Echozar samt deras son, det var intressant.

7. Samt när hon träffade Danug, det är alltid bra att i slutboken knuta ihop och få veta så muycket som möjligt om karaktärerna hon tidigare mött.

8. Att hon blev zelandonii gillade jag även om jag inte gillade att hon blev kallad för att hon tog konstiga substanser. Och jag gillade inte mottagandet av hennes upptagande till zelandoni inför alla andra.

9. Jag gillade att tjejen som var dotter till han med Barma, gifte sig. Samt att Folara hittade en man.

10. Jag gillade sista meningen på Moderhymmen som kom till henne, jag tyckte den knöt iaf ihop boken lite. Däremot tyckte jag att reaktionerna på versen var helt felaktiga. en bok ska sluta lyckligt inte i katastrof.

Det var vad jag gillade. Jag hade så himla gärna pratat med henne innan boken släpptes och försöka fått henne att ändra vissa delar av boken. Jag hade väntat i många år på denna bok, jag fattar inte hur slutet kunde bli ett sådant magplask. Nog måste hon väl ha förstått att vi ville ha en ihopknutning till första boken.

Jag älskar Harry Potter böckerna med. Jag hade inget emot sista kapitlet, eller iofs det kändes rätt onödigt. Jag hade gillat om hon lämnat det öppet där istället..

Även om jag i regel heller inte gillar när man lämnar förmycket åt fantasin, så räknades in hp slutet som för mycket utan snarare för litet :P

Haha vi kommer skriva långa inlägg här i tråden :D Kul att diskutera med dig, ingen jag känner har läst böckerna.

Jag håller med om att det inte händer så mycket de första 450 sidorna. Och jag blir också väldigt irriterad över att de reciterar moderhymnen om och om igen. Jag hoppade över att läsa den de flesta gångerna eftersom den är så lång, det hade räckt att författaren bara skrev att en reciterade moderhymnen utan att skriva ut texten. Jag håller med om att det kan bli för upprepande ibland, särskilt i fjärde boken valde jag att hoppa över en del bitar tillslut eftersom mitt i händelser eller konversationer kom en utläggning på flera sidor om hur en viss växt fungerade mm. I början tyckte jag det var väldigt intressant att läsa om alla egenskaper växter har men sen allteftersom jag läste serien insåg jag att jag inte har någon nytta av att komma ihåg vad precis alla hundratals växter kan användas till och det blev långtråkigt när man plöjde igenom det mest för sakens skull.

Håller med dig om grottorna också, efter ett tag kände jag att hon inte hade behövt skriva så mycket i detalj. För Jean som varit på plats är det säkert fantastiskt och ett sätt att komma ihåg hur det såg ut när hon skriver så mycket men för min del började jag blanda ihop det så efter ett tag kom jag inte ihåg hur många grottor hon varit i, vad som var speciellt med varje grotta osv.

Jag håller precis med dig om allt du skriver :) Jag hade också gärna sett längre förklaringar på slutet. Särskilt den ang. Jondalar och Marona. Jag tycker det är helt obegripligt även om de lever i ett väldigt öppet samhälle. Jag är inte det minsta monogam av mig men jag förstår ändå inte varför Jondalar skulle vända sig till Marona när han vet säkert att Ayla inte har sex med någon annan och han älskar henne och förstår att hon skulle bli sårad om hon fick reda på det. Och att de hade setts länge när hon fick reda på det kändes inte logiskt. Det känns som någon borde väl ändå ha nämnt det för Ayla, de hade ju inte direkt hållt det superhemligt så endast de två kände till det. Men som sagt, förstår inte varför författaren la in att han var otrogen alls. Det du skrev om att hon var tillgänglig håller jag exakt med om, det räcker inte som förklaring och man hade velat höra det från hans synpunkt.

Och Jondalar var sån fegis ja!! Med tanke på hur det gick i tredje boken när de missförstod varandra trodde jag att han borde lärt sig något av det. Det kändes som det blev en upprepning av hur de missförstod varandra när de var hos mamutoi och upprepningar är ju tröttsamt. Och att hon förlät bara sådär också. Och att hon hade sex med laramar som hämnd håller jag också med om inte låter som hennes karaktär. Jag förstår att man kanske vill förklara det med att hon aldrig upplevt att vara väldigt svartsjuk innan och inte visste hur hon skulle bete sig eller vad hon skulle göra men Laramar av alla??! Jag tycker att om det nu går ihop med hennes personlighet att göra så så måste det ju ha funnits väldigt många bättre alternativ, helst nån som inte bor i samma grotta som henne så hon slipper se personen sen också.

Nä, det är som du säger att det kändes inte som de karaktärerna man lärt känna och upplever som verkliga.
Ang. frågorna håller jag med om att de lämnar mycket till fantasin.
1. Jag vet inte riktigt vad själva boken handlade om egentligen... Ja när du beskriver det så låter det som att hon förstör för alla haha.. Jag tycker inte om den biten att monogami introduceras, jag är lite för mycket naturvetare och gillar evolution så jag vet inte om det kanske varit bättre att hemlighålla för männen att de spelar roll i fortplantningen. Men det känns konstigt om hon kom att spela roll endast pga. negativa saker.

2. Håller verkligen med, och det var ju inte lite upprepning om man säger så. Händelseförloppet med rötterna och jondalar som räddade henne var nästan exakt samma, som att författaren inte kom på något annat alternativ för att para ihop Jondalar och Ayla efter en stor konflikt mellan dem (igen). Jag hade också gärna sett att säcken knytits ihop mer, jag saknar många av karaktärerna från de tidigare böckerna. Jag tycker att det var kul att Taluts son kom på besök (kommer inte ihåg vad han heter nu) men jag hade gärna velat veta mer hur det gick för så många som möjligt.

3. Ja jag är också väldigt nyfiken. Poängen verkar vara att såna blandningar som durc sprider vidare en del av neandertalarnas gener hosi cro-magnon men varken ayla eller Uras mamma hade några lätta förlossningar så det känns inte som det bådade så gott för barn till Ayla och Ura. Och Broud sa att han inte tänkte tillåta några missbildade barn i sin klan längre. Ura och Durc kommer ju leva i den med Broud som ledare och om de får barn kommer de ju ses som missbildade.. Hmm.. Jag hade gärna velat veta vad som hände med honom och klanen och hur det gick för Broud. Jag hade inte haft något emot om det fanns några kapitel om vad som hände andra karaktärer fast vissa kankse hellre vill lämna det till fantasin... Men inte jag, jag är så nyfiken som sagt :)

4. Ja precis!! Med tanke på att hennes riktiga folk inte befann sig särskilt långt från andra cro-magnon och cro-magnon var utbredda över hela stället känns det som att NÅGON måste ju vetat vilket hennes folk var?

5. Hade varit intressant att få veta mer ja. Om hon bara är en bitter person som det är synd om eller om hon är en bitter person som man inte ska gilla eller om hon kanske bättrade sig så småningom.

6. Hade varit kul att veta. Jag tycker inte om riktigt att boken slutade med helt fokus på att få fler barn i stort sett eftersom jag själv (som visserligen inte har barn) inte tycker att barn är meningen med livet och det viktigaste som finns.

7. Hade också varit kul att veta, lite synd att han inte frågade ordentligt om Noria som han träffade i andra boken på vägen tillbaka med hänvisning till att han inte ville att Ayla skulle förstå vad han menade? hon hade knappast tagit illa upp för det känns det som.

8. Det tycker jag är den största frågan. Jag hade gärna velat läsa om hur det gick till att hon blev det. Jag hängde inte riktigt med på att hon är "Zelandoni" heller. Som jag uppfattat det har varje grotta varsin Zelandoni, inte fler. Så kan både ayla och den första (zolena) vara zelandoni för nionde grottan samtidigt? Jag fick uppfattningen att en zelandoni är det så länge den lever sen tar en akolyt över och blir ny zelandoni, inte att man har t.ex. 3 zelandoni och 2 akolyter samtidigt i en grotta.

9. Precis, det känns som det var onödigt att det var med annars.

Jag är imponerad över hur du har lyckats sammafatta allt jag också funderat över, jag hade inte kommit ihåg hälften av det som stört mig om du inte skrivit ner det :) Och jag tror du har rätt ang. att hon inte ville släppa Ayla. Femte boken kändes mer avslutad än sjätte.

Och vad man gillade också ja :) För jag gillade verkligen boken även om det kanske inte låter så i mitt förra inlägg. Jag älskar karaktärerna och tycker det är roligt att läsa vidare om dem. Jag håller med dig i vad du skriver i alla punkter här också. Ang. p.5. trodde jag också att de personerna som ogillade henne skulle gå ihop, det kändes som det kom hintar om det flera gånger och man blev nästan orolig för Aylas skull men istället gjorde ju ingen av dem något direkt mot henne. Och p.10 tycker jag exakt samma, det kändes som ett bra slut tills man läste hur personerna reagerade. Jag hade inte förväntat mig att männen skulle ta det som att de helt plötsligt är minst lika viktiga och vill kunna kräva att deras partner bara har sex med dem osv. Jag gillar också lyckliga slut och hade verkligen velat få veta mer om allt och att hon ändrat en del saker. Som t.ex. att männen inte fick reda på det alls, eller att de inte reagerade på det sättet. Jag tycker det är synd att sista boken inte knöt ihop allt bättre, det hade varit så tillfredsställande men istället kände jag mig lite besviken när den var slut.