Yahoooooo!

Vad härligt med fler! :) Jag har också läst böckerna flera gånger :) Blir skönt och lite ledsamt att äntligen få veta hur historien slutar.

två dagar kvar nu bara!

Har just läst klart boken. Har aldrig blivit så besviken i mitt liv.

Ja det var många saker jag blev besviken på.

Första 450 sidorna hände ju nästan ingenting på. Men eftersom jag älskar böckerna så tyckte jag ändå det var intressant.

Jag blev less på de ständiga repetitionerna, har man läst de tidigare böckerna vilket jag förutsätter att man gjort då det är sista delen, så vet man vad som hänt.

Jag blev less på att när hon träffade nya människor så var det samma gamla visa, om att hon hade konstig dialekt och de var rädda och skulle hälsa på vargen osv. resiterande av moderhymmen tusentals gånger.

Jag uppsakattade den stora grottan men de andra grott tittningarna hade hon kunnat lämna utanför.

Sen de sista 200 sidorna så blev boken superhändelsefylld helt plötsligt vilket alltid är intressant. Men jag tyckte inte att de olika delarna av boken fick förklaringar nog överhuvudtaget. Hon skyndade igenom slutet.

Jag förstod inte Jondalar och Marona, va? liksom, Jondalar totalt avgudar ayla. Och om han skulle vara med Marona - så skulle hon iaf ha beskrivet det från hans synpunkt också, vi fattade ju inte alls varför han gjorde det. Hon var tillgänglig duger inte som förklaring.

Och sen blev jag så galet besviken på vilken fegis han var, jaha det första man gör när man varit otrogen är väl att be om ursäkt och förklara sig men nejdå vi fick se en fegis Jondalar som smet ifrån hans svek. tills helt plötsligt ayla bara helt sonika förlät honom.

Och vad var det där med ayla och laromar eller vad han nu hette, det var så himla ur karaktär för henne. Lät inte alls som något hon skulle göra någonsin.

Det kändes liksom inte så att jag läste en riktig berättelse och kunde leva mig in längre, det kändes som att jag läste något som någon haffsigt hittat på om karaktärer som jag känner som verkliga, som att jag läste en lögn.

Sen alla ouppklarade frågor:

1. Så hela boken handlade om att Ayla förstörde mänskligheten, först klanen genom att visa för creb att de skulle dö ut, och sedan för cro magnon folket genom att introducera monogami och svartsjuka. 

2. Jag hade velat haft någon bit av info från att hon experimenterade med rötterna från Creb, att han kom och pratade med henne om något avslutande så att den sista boken kan knytas ihop med den första, jag gillade att han var i drömmen och mamut med, men det var liksom inte nog. Ayla var i den där dödande intetvärlden alldeles för kort tid, vi hade ju redan sett detta hända när hon var i mamutoilägret varför upprepa?

3. Vad hände med Durc? Allvarligt talat, handlar inte halva storyn om den förlorade sonen av blandade andar, varför fick hon inte återse och prata med honom.

4. vilket var Aylas riktiga folk, om vi inte skulle få veta det i slutet av serien, varför ens nosa där flera gånger under seriens gång?

5. Hur reagerade Marona efter Jondalar valde Ayla, hon bara gifte om sig alltså och vi får inte veta mer??

6. Fick Ayla och Jondalar någon son?

7. Har Jondalar andra barn då de pratat om havande kvinnor tidigare som han delat njutningen med.

8. Blev Ayla den första Zelandoniin?

9. Vad var allt det där om Madroman och Brukeval i slutet av boken? ska vi inte få någon viidare story på det.

Helt ärligt så tror jag att Jean M Auel var självisk när hon skrev sista boken, hon vill inte skiljas från Ayla så därför skrev hon inget avslut på den sista boken. Hon skrev ett öppet slut eller jag rättar mig själv, hon skrev inget slut. Slutet i femman var mer utav ett slut.

Det jag gillade med boken var att:

1. Den började med en bang. Action direkt.

2. Beskrivande av Grottan

3. Jag tyckte att sidstoryn där Männen som våldtog och mördade var lite malplacerad men ändå intressant.

4. Lilla stycket då jonayla stoppade männen som skulle jaga hästarna, hon fick för lite karaktär beskrivning.

5. Jag trodde att Jean M Auel skulle bygga ut att hon hade tre personer som hatade henne. Marona, Brukeval och laraman, och sen Madroman med då. Antingen att de skulle gå ihop eller ännu bättre att någon utav dem gjorde någiot ont mot ayla men man skulle få svårt att gissa vem det var som gjort det då de alla fattade henne.

6. Jag gillade skarpt då Ayla pratade med Joplaya och Echozar samt deras son, det var intressant.

7. Samt när hon träffade Danug, det är alltid bra att i slutboken knuta ihop och få veta så muycket som möjligt om karaktärerna hon tidigare mött.

8. Att hon blev zelandonii gillade jag även om jag inte gillade att hon blev kallad för att hon tog konstiga substanser. Och jag gillade inte mottagandet av hennes upptagande till zelandoni inför alla andra.

9. Jag gillade att tjejen som var dotter till han med Barma, gifte sig. Samt att Folara hittade en man.

10. Jag gillade sista meningen på Moderhymmen som kom till henne, jag tyckte den knöt iaf ihop boken lite. Däremot tyckte jag att reaktionerna på versen var helt felaktiga. en bok ska sluta lyckligt inte i katastrof.

Det var vad jag gillade. Jag hade så himla gärna pratat med henne innan boken släpptes och försöka fått henne att ändra vissa delar av boken. Jag hade väntat i många år på denna bok, jag fattar inte hur slutet kunde bli ett sådant magplask. Nog måste hon väl ha förstått att vi ville ha en ihopknutning till första boken.

Jag älskar Harry Potter böckerna med. Jag hade inget emot sista kapitlet, eller iofs det kändes rätt onödigt. Jag hade gillat om hon lämnat det öppet där istället..

Även om jag i regel heller inte gillar när man lämnar förmycket åt fantasin, så räknades in hp slutet som för mycket utan snarare för litet :P