amia01 skrev 2010-12-12 00:16:19 följande:
Nej, det fick jag inte
Hade en jättetuff graviditet, som slutade med abort av ett livsodugligt foster i v 20. Var helt slut både fysiskt och psykiskt när jag några timmar efter aborten träffar läkaren som ska skriva ut mig, och bad om ett par veckors sjukskrivning.
Svaret blev att jag ändå måste tillbaks till jobbet förr eller senare, så han såg ingen anledning att vänta. Och när jag gråtande sa att jag inte orkade jobba så blev han arg och tyckte att jag i så fall borde byta jobb!
Knäckte mig helt!
Fick träffa kurator fter det, men hon kunde inte heller hjälpa till med sjukskrivning. Ville men vågade inte bråka med läkaren i fråga, utan bad mig bara vara hemma den vecka man får utan läkarintyg, och sedan kontakta vårdcentralen om jag inte orkade jobba.
Jag var hemma i en vecka, och tog sedan några dagars semester innan jag började jobba. Vårdcentralen orkade jag inte med - att behöva berätta hela historien för en läkare till...
Men med förstående chefer och arbetskamrater så gick det att vara på jobbet, men det blev inte mycket gjort...
Dröjde nästan ett år innan jag var mig själv igen, men jag tror det hade gått lite lättare med ett bättre bemötande och mer förståelse. Läkarens kommentarer satt kvar som en tagg i bröstet länge efteråt, kändes som han inte tog min sorg på allvar alls
Förstår hur knäckt du är, och vill bara skicka stora styrkekramar och hoppas allt löser sig så du får den tid och vila du så väl behöver!
Herregud vad fruktansvärt!! Alltså, det är ju inte klokt. Den läkaren måste ju ha agerat helt fel och
borde få en varning. Usch, vad jag känner med dig! I vecka 20... Det är helt sjukt,
Idag är de ju stentuffa med sjukskrivning och det är så korkat. Det hade varit bättre att sjuksriva
dig i några veckor så att du fick återhämta dig ordentligt än att tvinga tillbaka dig till jobbet när man
såklart ändå inte får någonting gjort.
Jag bryter just nu ihop med jämna mellanrum, senast när jag vaknade tidigt imorse.
Tårarna bara rinner och jag har noll kontroll.
Och då är ju det här dessutom väldigt tidigt. Inte vecka 20 som för dig.
Jag tror att jag dessutom samlat på mig ett bagage i år då det är tredje ivf:en i år.
Har två tidigare misslyckanden i år, fast då plussade jag aldrig.
Så den här gången är värst. Först ett pluss och en oerhörd lycka, och fem dagar senare ett negativt test
och jag är inte längre gravid. Det är tufft. Har lagt ner två månade på den här ivfén då jag fick
börja spray på mensens första dag den 1:a Oktober i år. Så förväntningarna har byggts upp under
en längre tid.
Tänker sjukanmäla mig den här veckan och hoppas det räcker. Har noll orka att strida just nu,
och det är inte likt mig.
Folk säger att man får kämpa, och de andra gångerna har jag gjort det.
Den här gången har jag ingen ork att kämpa.
Tack för ditt inlägg och en STOR kram.