Ett par försöker få barn; killen upptäcker att tjejen skyddar sig

Självklart, annars har man större problem än skaffa/inte skaffa barn. Klart man måste prata med varandra i en relation.

Det är väl klart att man pratar med varandra, vad är det för relation man har om man inte vågar prata?!

Känner ingen i denna sits, men har läst om det. Absolut har man större problem då.

Allt vågar man inte alltid prata om direkt, men hade jag ångrat mig som tjej hade jag hittat på orsaker till att säga nej till sex, tills jag kunnat samla mig o prata. Hade inte skyddat mig.

Om man inte kan säga sånt till sin man bör han inte vara ens man.

Tja, både och blir ju en lögn. Och jag gissar att man inte ändrar sig sådär på direkten, utan det är något som växer fram. Pratar man då inte med varandra under tiden?

Men om killen verkligen vill ha barn o kör en "om du inte vill ha barn så lämnar jag dig" och man verkligen vill ha mannen men inte barn. Då kanske man mörkar och låtsas att det inte funkar?

Hur länge funkar det tror du? Antingen upptäcker han att du skyddar dig, eller så vill han påbörja utredning efter 1-2 år. Ska man då ljuga sig igenom kostsamma och tunga tester och IVF:er?

Vill den ena ha barn och inte den andra så finns det oftast ändå ingen framtid. De flesta vill inte kompromissa om en sån sak, med all rätt. Man har inte rätt att tvinga något att bli förälder, då är det bättre för en själv, det blivande barnet och partnern att man hittar någon som vill.

Jag tror ju inte du spottar ut varenda känsla som kommer in i huvet på dig. Vissa saker kan man behöva fundera färdigt kring först.

Men stackars kille då som vill ha barn och kanske alltid drömt om att bli pappa tidigt eller om han redan är till åren, någonsin kunna få barn, och så går tjejen och mörkar istället för att stå för sin vilja att inte ha barn alls eller just nu.
Man måste ju vara ärlig och ge partnern en chans att välja. Man måste ju kunna tala om det och kanske kompromissa, eller om det är så att en vill ha barn och den andra inte...ja då får man ju helt ekelt inse att det inte fungerar, ibland spelar det ingen roll att allt annat funkar bra, en enda viktig detalj kan stjälpa ett förhållande men då får man inse att även om det känns rätt så är det inte rätt i slutändan. I slutändan fungerar bara ett förhållande om man är öppen med varandra och vågar lita på varandra och vågar stå för sina åsikter inför varandra.

Jag ser på mig och min sambo som VI inte bara som DU och JAG.

Att man inte vill ha barn är liksom inte som vilken känsla som helst utan en stor grej, jag vidhåller att kan man inte tala om det med sin man bör han inte vara ens man.

Har man så svåra kommunikationsproblem så bör man inte vara tillsammans och framförallt inte börja "planera" barn.

Varför inte tänka högt och låta honom också komma med kommentarer och andra synvinklar? Han kanske känner samma osäkerhet som du, eller så har han jättebra lösningar på det du känner dig osäker inför?

Jag tycker det är guld värt att diskutera med sambon, vad det än må vara.

Ju viktigare sak desto mer behöver man fundera kring det. Man ÄGER inte sin partners tankar. Då bör man inte inleda det förhållande, ifall man har den åsikten. Skulle i mitt fall handla om DAGAR o inte VECKOR, om jag hade åsitken som nämns i ts.

Man kan ju få nån dag med sina egna tankar. Man behöver ju faktiskt inte förklara VARFÖR man inte har lust att ha sex en dag. Min man o jag pratar om allt, men tillåter varandra att ha friheten till våra egna tankar några dagar, om det är nåt.

"tillåter varandra att ha friheten till våra egna tankar". Hur tror du vi andra gör? Tror du vi binder fast varandra tills vi vänt in och ut på alla våra känslor?

Dock så ljuger vi inte. Hade vi varit i den situationen som uppges i TS så hade jag nog bara sagt att jag vill använda kondom för att det känns bäst så, man börjar ju inte diskutera när man ligger och har sex... Snacket får vi ta sen. Eller direkt, om han börjar fråga mer.

Nej man äger inte sin partners tankar. Däremot vittnar det faktum att man inte kan tala med sin partner om att man inte vill ha barn, eller inte vet om man vill eller ej, fast man tidigare kommit överens om att försöka få det om att man inte bör ha en relation med varandra. Att ljuga kan aldrig bli ett sundare alternativ än att prata om att man inte är säker och vill avvakta....

Även om man planerar barn kan tankebanorna ändras.

Handlar inte om att man inte kan tala med varandra, utan att man vill fundera lite som egen individ först. Om jag funderat ett par dagar på en sak och förklarar detta för min man, har han full förståelse för att jag behövt samla mig först och jag resonerar likadant om han har en fundering. Så om du ändrade dig ang. att skaffa barn skulle du berätta på stört?

Ja det skulle jag, i synnerhet om alternativet är att ljuga, inte låta honom tro att jag fortfarande vill....