Firar ni jul med er partner?

*puffar*

Nej, inte hade vi tänkt ändra på hur vi firar Jag bara undrade ifall det finns andra som firar som vi, eller om det är så ovanligt (och okonventionellt?) som t.ex. min syster tycker.

Hur menar du då? Bara nyfiken på att veta hur andra tänker

Kan ju tillägga att vid julfirandet hos min mamma så deltar alla mina syskon med sina respektive samt barn. Storasyster äter julmiddag med sin sambos familj, men kommer till mamma till det att tomten kommer. Lillasyster firar med sin sambos familj den 25:e.
Hos min mans familj deltar också hans bror och dennes barn.

Så det är ju inte frågan om att vi i våra familjer "väljer bort" våra "nya familjer" (ja... förutom jag och min man då!) utan att man firar alla tillsammans. Men jag och min man har valt att fira åtskilt med våra syskon och föräldrar, för att vi ju ändå träffas på kvällen då vi kommer hem. Vilket vissa verkar tycka att är "fel" på nåt sätt

Jasså, det finns alltså andra som är lika "konstiga" som vi!

Precis så tänker jag också!

Men, vi får ju se hur det går om vi får barn, kanske vi måste ändra på vårt system då... men hittills kör vi nog på så som vi alltid gjort och firar skilt

Nä... inte precis. Det är ju full rulle hela dagen ändå, så jag har liksom inte tid att sakna honom. Förstås hade jag ju nog helst delat dagen med honom, jag tycker ju att allt är så fint och härligt, så jag vill ju förstås att han ska dela det med mig. Men jag förstår tillika att han självklart vill fira med sin familj. Och eftersom jag i så fall hade behövt välja bort min familj, i större eller mindre mån, för att kunna fira med honom (t.ex. halva dagen hos hans familj, halva hos min) så tycker jag inte att det är "värt" det. För vi har ju ändå hela förmiddagen ihop, då vi äter en lite festligare frukost och byter någon liten julklapp, och hela kvällen då vi kanske dricker lite vin och öppnar våra julklappar av varanadra och den respektives familj etc.
Det är ju trots allt bara några timmar som vi inte är tillsammans, vi har ju hela juldagen och nyårsafton också så Och jag ser ju honom varje dag, men min mamma och syskonen bara ibland.

Men att ha det så som du har, där din kille gärna firar hela julafton med din familj, det hade ju varit perfekt!

Jo, men vi är ju inte hela dagen hos våra "gamla" familjer, det är ju bara runt 6 timmar som vi inte är hemma. Så största delen av dagen så firar vi ju faktist (nu när jag tänker på det) ändå tillsammans.

Vi har ju inte barn, så jag vet ju inte hur det blir när den dagen kommer. Men i nuläget ser jag det inte som någon omöjlighet att vi skulle fortsätta som nu, men att barnen firar varannat år hos hans familj och vartannat år hos min. Man har ju, som sagt var, ändå hela förmiddagen för sig själv då man kan hitta på saker med den "nya" familjen
För mig betyder julen mycket det att man har en stor julmiddag, mycket männsikor att umgås med etc. Och det går man ju misste om ifall vi suttit hemma hela julafton för oss själva; han, jag och vårt framtida barn...

Jo, som jag redan sagt så har vi inte tänkt ändra på hur vi firar! Jag är mest nyfiken på att veta hur pass ovanligt/vanligt det är och om det finns andra som gör så.

Som jag redan skrev i trådstarten så ser jag det inte som någon omöjlighet att fortsätta att fira skilt även efter att vi fått barn. Men man måste ju se eftr hur det känns då också, förstås. Fast just nu så tycker jag det skulle vara helt OK att "vår" familj firar med mysig julfrukost och nån kul grej på förmiddagen, sen åker barnen vartannat år med pappa till farmor och farfar och vartannat år med mig till mormor. Då får de ju fira med sina kusiner också.
Sen träffas man på kvällen igen. Då barnen är yngre så blir det säkert att gå lägga sig ganska direkt man kommr hem, men vartefter de blir äldre kan man säkert hitta på nån egen rolig tradition att göra på kvällen också, med "vår" familj.

Eller så kanske de får äta julmiddag med farmor och kommer till mormor på julklappsutdelning eller vice versa och på så sätt fira med båda sidorna av familjen.

Sant! Men då gäller det ju att det finns möjlighet till det också, om man säger så. Jag vet ju att varken hans föräldrar eller min mamma ställer till med nåt "kalasande" vare sig den 23:e eller den 25:e. Så då kanske det skulle kännas lite "fel" att begära att de skulle behöva ställa till med extra firande bara för att vi inte har lust att köra fram och tillbaka? Vet inte

Men då firar man ju ändå med sina "gamla" familjer, så som Cornelia skrev.

Tja... jag brukar infinna mig hos mamma runt kl. 15 och så äter vi runt kl. 16. Det tar ju några timmar det, plus att man måste vila på soffan en stund också Sen brukar jultomten komma runt kl. sju, och det tar väl ca 1½ timme och efter det åker jag hem. Brukar vara hemma runt 8-9 på kvällen, beroende på vilken tid vi ätit och när tomten kommit.
Min mans familj äter väl runt kl. 15 och tomten hälsar på hos dom lite tidigare än hos oss, det plus att han har kortare väg till sina föräldrar gör att han brukar vara hemme runt ½-1 timme före mig.
Visst hade vi kunnat sitta längre hos våra familjer, men vi åker hem lite tidigare än våra syskon, så att vi ska hinna få en stund för oss själva på kvällen också. Så helt och hållet skilt firar vi ju inte!

Jo, jag vet hur det känns då jag själv firat flertalet av mina jular så (har också skilda föräldrar). Det är väl en av anledningarna till att jag inte orkar hälsa på först hos makens familj och sen åka till min egen, bara för att man "borde". Tycker inte heller om att flänga runt en massa. Om jag måste åka hemifrån på jul vill jag helst bara åka till ETT ställe. Det är därför som jag, tja... hur ska jag säga... inte tänkt mig det som ett förstahandsalternativ den dagen vi får barn.

Ser hellre då att vi fortsätter fira skilt, i alla fall då julmiddagen och tomten såsom nu, för då blir det bara ett ställe som barnen måste åka till på julafton. (för jag tror inte att varken han eller jag skulle vilja välja bort våra familjer på julafton)

*skratt* Så tycker jag om min mans julfirande också! Inte för att de pratar politik, men de har "fel" mat på julbordet och allting är så stökigt hos dom. Hans bror brukar vara ute på gården och meka med sin skoter eller någon gammal moped (han lånar ofta deras pappas garage) och kommer instövlandes med bensinstinkade kläder lagom till julmiddagen. Hans pappa och bror rapar vid matbordet, folk stiger upp och lämnar bordet innan alla ätit klart etc. Inte direkt sånt som jag förknippar med mysig feststämning!Jo, jag har märkt det!

Nå, det kan ju bra hända att den dagen vi får barn så tycker jag annorlunda. Men just nu känns det som att det nog också vore för barnens bästa att inte behöva åka runt en massa, utan få ta det lite lugnare, även om det betyder att man är utan mamma/pappa i några timmar

Kanske min familj blir sårad av att han inte vill fira med dom då också? Du tänkte inte så..? För det är ju inte frågan om att detta är enbart mitt påhitt, det är nåt som vi båda valt.

Visst hade man exempelvis kunnat fira vartannat år. Men han firar allra helst med sin familj, jag allra helst med min. Och som jag redan skrev tidigare så tillbringar vi ju ändå största delen av dagen tillsammans, så helt åtskilda är vi ju inte. Så detta system funkar nog perfekt för oss i alla fall.
Att bjuda in alla till oss istället, som många skrivit, skulle av många skäl helt enkelt inte gå. Till att börja med så skulle det då vara över 20 personer hemma hos oss, och ett så stort långbord har vi bara inte

Ganksa intressant att höra andras åsikter om julfirandet. Som redan sagts här så verkar det vara ett ganska känsligt kapitel överlag!

Ja men det är ju just för att jag tycker att julafton ÄR viktigt för barnen som jag kunde tänka mig att hoppa över allt "rännande" på julafton, även om det innebär att jag själv kanske måste vara ifrån mina barn några timmar under dagen. Men visst, när du säger så så låter det ju faktiskt som en ganska självisk grej. Fast å andra sida, om barnen var vana med att det är så man gör, så kanske det inte är nåt de tänker på heller. Själv är jag uppväxt med att ha firat flertalet jular så att man varit halva dagen hos pappa och halva dagen hos mamma. Inte var det nåt som jag "led" av i större utsträckning, alltså att inte vara med båda föräldrarna hela dagen. Man hade ju så fullt upp ändå!
Men som sagt var, jag kan ju inte veta nu hur jag kommer att känna då Men, men, i nuläget ser jag det som sagt var inte som en omöjlighet att vi fortsätter att fira så som vi gör nu, för jag tror ärligt talat inte att det är nåt som barnen skulle tycka att är hemskt eller dåligt, om de är vana med det. Tvärtom har jag sett det som en trevlig möjlighet för barnen att kunna fira jul med alla sina kusiner, även om det blir vartannat år med de från min sida och vartannat år med hans släkt.

Och, som jag beskrev i trådstarten, så är det ju inte frågan om att vi firar flertalet dagar i sär, utan ca 6 timmar på julafton. Nog hade jag, med dagens "schema" ändå haft tid för egen julklappsutdelning med "vår" familj hemma hos oss före, och kanske t.o.m. efter, det att vi varit på julmiddag osv. på skilda håll.

För även om ena föräldern inte är med under en del av dagen, så betyder ju inte det att barnet nödvändigtvis skulle sitta och ha tråkigt hela tiden!? Men... om vi får barn, börjar fira skilt och barnen skulle önska att vi inte gör så, så naturligtvis skulle man ju anpassa sig efter de önskemålen!
Kanske det mest är så att jag i nuläget, barnlös som jag är, inte tänkt längre än de första åren, och ett spädbarn lär knappast bry sig om både mamma och pappa är med vid julbordet!