E det någon här inne som märkt att ert barn i magen reagerar om ni är upprörda (arga eller ledsna). Jag tycker att min lilel kille i magen flaxar runt lite extra då & får så dåligt samvete för att jag stressar honom. Usch, ngn som vet hur det påverkar honom? Kan han t ex bli rädd för min röst för han hört mig höja rösten när jag bråkat med min man? Jag vet kansek löjliga tankar - men här brukar man kunna ventilera dem 
Klart det påverkar, barnet kan bli stressat av massor.. Men i det stora hela så mår oftast barnet alltid bäst iaf bättre än mamman sin..
Det gäller ju att tagga ner och lýssan på de tecken som bebis och kroppen kan visa..
Ok - jo, så e det nog. Men hur påverkas han på sikt! nu e jag ju liksom inte upprörd dygnet runt.... Men har varit en rätt känslomässig berg och dalbana - men det måste ju vara fler än jag som e lite "labila" under graviditeten?
Ja..Fast tvärtom, den blir hellugn..Känner inte av den på säkert en timme efteråt..
Men det är bara om jag är väldigt upprörd och det har hänt kanske 3 gånger än så länge i graviditeteen.
Inga fler som haft perioder med "känslo-labilitet" under graviditet elelr som vet ngt om detta! Har precis fått veta att jag har rätt rejäl järnbrist - tror detta gjort mig extra känslig - hoppas det blir bättre med tabletter!
Faktiskt blivit lite känslostabilare sedan jag ökade järnintaget... Men funderar fortfarande en del kring detta och vill gärna höra från fler hur era barn i magen reagerar då ni blir arga/ledsna etc. För ni blir väl upprörda ibland? 
puff puff.....
Jag kan också vara väldigt upp och ner i mitt humör sedan har jag två barn hemma de går inte på dagis och ibland testas tålamodet där med och man är inte alltid i balans och jag funderar också mycket på hur lille gossen min mår utav att jag blir stressad och upprörd..Jag vet att de påverkas och deras puls ökar men om det är skadligt i längden vet jag inte och jag har jämt dåligt samvete för att jag inte kan vara lugn alltid men det är ju hormoner som spelar in med..Försöker tänka på att inte försöka stressa i onödan allt löser sig liksom..positiva tankar liksom men det är ibland lättare sagt än gjort.. Puhh tufft..
Träffade i dag min underbara läkare på specialist MVC - hon sa att klart att barnet märker moderns stress, ilska, sorg likväl som det känner hennes glädje, lycka & skratt - det är livet och fostret lär sig av det... Skulle det vara skadligt hade ju fostret blivit skadat om mamman t ex blir rädd för ett plötsligt ljud etc.... Ska tänka på det hon sa - nä'sta gång jag får dåligt samvete för att jag fått ett vredesutbrott på stackars sambon....
Ok - jo, så e det nog. Men hur påverkas han på sikt! nu e jag ju liksom inte upprörd dygnet runt.... Men har varit en rätt känslomässig berg och dalbana - men det måste ju vara fler än jag som e lite "labila" under graviditeten?
Skönt att hitta denna tråd. Känner igen mig. Antar att ni inte är online längre, men detta sammanfattade mina tankar exakt. Nån mer som känner igen sig?