Oskyldiga svordomar?
Jag har alltid sagt -fan- hit och dit och jag tänkte nog inte riktigt på det utan sa det i farten.
Men förra sommare så var jag och min dotter (2 ÅR!) i lekparken. Min dotter hade fått tag i en vagn och var ute på promenad för sig själv, hon gick runt husknuten och jag tänkte inte så mycket mer på det. Men efter en stund så började jag undra vad hon höll på med där bakom eftersom hon varit där ett bra tag...
Jag gick dit för att se efter...
Där står hon och vagnen hade fastnat med hjulet på nått sätt och hon mumlar - Fan, fan, samtidigt som hon försöker få loss vagnen. Påpekar att hon inte hade börjat prata riktigt ännu. Visst, jag tyckte det var skitkul, skrattade, men jag vill inte att hon ska använda såna ord...
Woopsss, ojdå, måste nog tänka på vad vi säger. Hon sa det rätt ofta och det värsta va att hon förstod i vilka sammanhang hon skulle använda ordet. Tex om hon tappade nått på golvet eller om det inte gick som hon ville.
Men nu har hon glömt ordet tror jag, har inte hört henne säga så nått mer ivarjefall. Nu är det bara - DUMMA mamma,,, pappa,,, ja alla hon känner!!! (lite charmigt kan tyckas, men inte då hon säger det)
//Eliyha